Sveriges arbete med skydd av riskgrupper
Svar på skriftlig fråga 2019/20:1521 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
S2020/05075
/SOF
Socialdepartementet
Socialministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:1521 av Markus Wiechel (SD)
Sveriges arbete med skydd av riskgrupper
Markus Wiechel har frågat mig hur det svenska arbetet med att skydda riskgrupper skiljer sig från det arbete som utförs av andra länder, särskilt våra nordiska grannländer och vad i detta arbete innebär att Sverige har lagt ett större fokus på att skydda dessa.
Sverige och världen går igenom en historisk kris. Vi är mitt i en pandemi med miljontals smittade människor och globalt hundratusentals dödsfall. I likhet med övriga länder är det framför allt den äldre befolkningen som har drabbats mest. Eftersom de olika länderna befinner sig i olika faser av pandemin är det av förklarliga skäl svårt att redan nu jämföra effekterna av de olika ländernas strategier, men jag vill passa på att nämna några av de åtgärder som vi i Sverige har vidtagit som riktar sig till målgruppen äldre.
I mars 2020 gick regeringen och Folkhälsomyndigheten ut med rekommendationer om att inte besöka anhöriga vid särskilda boendeformer för äldre. Flera boenden valde att införa förbud mot besök. Ett nationellt besöksförbud infördes den 1 april 2020, vilket nyligen har förlängts till den 31 augusti 2020.
Den 12 mars gav regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en informationsinsats riktad till personal inom socialtjänsten och den kommunala hälso- och sjukvården. Uppdraget har bland annat inneburit att myndigheten tagit fram webutbildningar om basala hygienrutiner och om hur skyddsutrustning ska användas.
Den 16 mars fick Socialstyrelsen i uppdrag att på nationell nivå säkra tillgången på skyddsutrustning och fördela skyddsutrustning och annat material till följd av spridningen av covid-19.
Vidare publicerade Socialstyrelsen i slutet av april ett kunskapsstöd om arbetssätt vid covid-19 hos personer med demenssjukdom. Detta dokument ger stöd till personal och chefer i särskilda boendeformer för äldre om hur arbetssätt kan anpassas då personer med demenssjukdom bär på coronavirus.
Slutligen vill jag nämna att Inspektionen för vård och omsorg (IVO) denna vecka avslutar en omfattande tillsyn av den vård och behandling som ges till personer på särskilda boenden för äldre. Tillsynen är en fördjupning av den nyligen avslutade tillsynen av över tusen verksamheter inom särskilda boenden för äldre, hemtjänst samt LSS-boenden för vuxna. IVO granskar bland annat om personer som bor på särskilda boenden får vård och behandling utifrån den enskildes behov, om det görs individuella bedömningar avseende behov av vårdnivå och om det vid de särskilda boendena finns förutsättningar för att ge medicinsk vård och behandling till de som inte bedöms ha behov av sjukhusvård.
Stockholm den 17 juni 2020
Lena Hallengren
Skriftlig fråga 2019/20:1521 av Markus Wiechel (SD) (Besvarad 2020-06-17)
Fråga 2019/20:1521 Sveriges arbete med skydd av riskgrupper
av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
Massdöden i covid-19 på äldreboenden visar med all önskvärd tydlighet att regeringens så kallade strategi under pandemin har varit ett enormt misslyckande och närmast kan beskrivas som ett dödligt fiasko.
Efter en omfattande kartläggning som gjorts av tidningen Expressen ser vi klart och tydligt hur samhället sviker de som har byggt vårt samhälle. Granskningen visat bland annat hur läkarbolag har ställt in fysiska besök på äldreboenden. Samtidigt som läkarna håller sig borta kan inte den kvarvarande personalen, som ofta saknar högre utbildning, mäta de boendes syresättning eftersom de saknar nödvändig utrustning.
Vidare får vi ofta höra om äldre som nekas vård och att palliativ vård har blivit standard för dessa. Det finns otaliga exempel på äldre som nekas vård av läkare som över huvud taget inte har träffat berörda patienter. Äldre lämnas därför i stället till en plågsam död i ensamhet trots att många hade kunnat få leva vidare om de bara fått vård i form av syrgas eller dropp på sjukhus.
Till försvar har ministern ofta hänvisat till professionen som enligt henne bedömt att äldre inte anses starka nog att gynnas av intensivvård. I sammanhanget är det viktigt att då komma ihåg att det finns betydligt fler insatser än intensivvård, och att det enbart är en del av alla patienter som behöver det. Att nekas dropp eller syrgas handlar främst om att utrustningen inte finns tillgänglig, vilket inte alls har med brukarens behov att göra.
Socialministern har i en rad svar på olika frågor förnekat de vittnesmål som vårdpersonal och anhöriga vittnat om, trots att dessa vittnesmål duggat tätt. Vare sig ministern väljer att se den fruktansvärda verkligheten inom svensk äldreomsorg under pandemin eller inte finns det tydlig statistik, vilken bör fånga hennes och regeringens uppmärksamhet.
Betydligt fler än hälften av de som avlidit i covid-19 i Sverige finner vi i den kommunala omsorgen, och hela 90 procent av de döda på äldreboenden har somnat in i hemmet i stället för på sjukhus, enligt siffror från Socialstyrelsen. Detta trots att hela den svenska strategin har grundat sig på att skydda riskgrupper, de som nu också drabbats absolut hårdast.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Hur skiljer sig det svenska arbetet med att skydda riskgrupper från det arbete som utförs av andra länder, särskilt våra nordiska grannländer, och vad i detta arbete innebär att Sverige har lagt ett större fokus på att skydda dessa?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.