Svensk väpnad trupp i utlandet

Svar på skriftlig fråga 1995/96:506 besvarad av Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén

den 19 juni

Svar på fråga 1995/96:506

Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén

Carina Hägg har frågat mig om regeringen kommer att vidta åtgär-
der i syfte att stärka riksdagens inflytande när väpnad trupp sänds ut-
omlands.

Huvudregeln i regeringsformen när det gäller att sätta in militär
trupp utomlands är, såsom redovisats av Carina Hägg, att riksdagen
skall ge sitt godkännande till åtgärden, såvida det inte är fråga om väp-
nat angrepp mot riket. Sådant medgivande är dock ej nödvändigt, om
riksdagen genom lag bemyndigat regeringen att fatta beslut om att
sända väpnad trupp utomlands.

I lagen (1992:1153) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands
har förutsättningarna angetts för att ställa militär trupp till förfogande
för fredsbevarande insatser. Genom denna lag har riksdagen bemyndi-
gat regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 3 000 man till för-
fogande för fredsbevarande verksamhet utomlands efter en framställan
från FN eller OSSE.

Regeringen har med stöd av denna lag fattat beslut om svenskt del-
tagande i fredsbevarande insatser utomlands. Regeringen har dock vänt
sig till riksdagen för att inhämta särskilt medgivande för Sveriges del-
tagande i dels FN:s skyddsstyrka för f.d. Jugoslavien (Unprofor), dels
den fredsstyrka som i dag verkar i Bosnien (IFOR). I dessa senare fall
har FN:s säkerhetsråd givit insatserna ett mandat som ger utrymme för

större våldsanvändning än vad som gäller vid traditionell fredsbevaran-
de verksamhet.

Frågor om Sveriges deltagande i större fredsbevarande insatser ut-
omlands tas även regelmässigt upp i Utrikesnämnden.

När det gäller övnings- och utbildningsverksamhet utomlands har
riksdagen genom lag (1994:588) beslutat bemyndiga regeringen att
sända väpnad styrka utomlands för att delta i övningar och annan ut-
bildning för fredsfrämjande insatser inom ramen för internationellt
samarbete. I dag avses därmed främst övnings- och utbildningsverk-
samheten i Partnerskap för fred.

Sveriges medverkan i Partnerskap för fred består av övningar, kur-
ser, seminarier och symposier inom områdena fredsfrämjande, humani-
tära insatser, öppenhet kring försvarsplanering, demokratisk kontroll av
nationellt försvar och civil katastrofplanering. Verksamheten är baserad
på frivilligt deltagande från partnerländerna. Vi deltar med de experter,
observatörer, enstaka stabsofficerare eller styrkor som vi själva anser
mest lämpade för respektive aktivitet. Detta gäller även övriga partner-
länder. Sverige kommer nästa år att för första gången stå värd för tre
PFF-övningar.

Övningar och annan utbildningsverksamhet för fredsfrämjande och
humanitära insatser är i dag en betydelsefull förberedelse för deltagan-
de i fredsfrämjande operationer. Vårt deltagande i den fredsfrämjande
insatsen i Bosnien ger ständiga belägg för detta. PFF har visat sig vara
av växande betydelse för att bygga upp europeisk förmåga att genomfö-
ra fredsfrämjande insatser. Med få undantag deltar de europeiska län-
derna i samarbetet inom Partnerskap för fred.

Regeringen har således av riksdagen bemyndigats att sända väpnad
styrka utomlands för att delta i övningar och annan utbildning för freds-
främjande operationer. Som framgått av min redovisning finns även
andra former för riksdagens medverkan i processen kring svenskt del-
tagande i fredsfrämjande insatser.