Stenmårdens utbredning i norra Skåne och dess konsekvenser

Svar på skriftlig fråga 2024/25:929 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Svar på fråga 2024/25:929 Stenmårdens utbredning i norra Skåne och dess konsekvenser

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

Svar på fråga 2024/25:929 av Ewa Pihl Krabbe (S)
Stenmårdens utbredning i norra Skåne och dess konsekvenser

Ewa Pihl Krabbe har frågat mig om jag, inom mitt ansvarsområde, kommer tillse att medel tillförs Naturvårdsverket så att stenmård kan stoppas från vidare utbredning i landet.

Som Ewa Pihl Krabbe anger så påträffades stenmård i nordöstra Skåne 2018. Naturvårdsverket har finansierat Jägarförbundets insatser mot arten och populationen har hållits på en låg nivå. Inför 2024 valde Naturvårdsverket att prioritera ned insatserna mot stenmården. Ett skäl att inte finansiera insatserna via anvisade medel för insatser mot invasiva främmande arter var att arten inte hittills bedömts utgöra ett hot mot biologisk mångfald i den riskbedömning som gjordes av SLU Artdatabanken 2019, och därmed ansågs vara främmande men inte invasiv.

Stenmård är en art som inte förekommer naturligt i Sverige utan allt talar för att arten kommit in i landet med människans hjälp. Den förekommer naturligt på kontinenten där den också är känd som skadegörare på bland annat fordon, byggnader och viss infrastruktur. I normalfallet går de svenska myndigheterna inte in med insatser mot skadegörare utan enskilda jaktbara arter regleras inom ramen för en mer generell viltvård. Det är tillåtet att jaga stenmård året runt för den som innehar jakträtten på marken.

Med den nya riskklassificering som Artdatabanken presenterade den 10 mars 2025 har stenmård flyttats upp till den högsta riskklassen och kan ha stor negativ ekologisk effekt. Den nya bedömningen grundas bland annat på ny kunskap om att artens utbredning numer sammanfaller med ett häckningsområde för den rödlistade rödspoven. I nuläget regleras stenmård inte av förordningen (2018:1939) mot invasiva främmande arter. Naturvårdsverket kan komma att omprioritera hur insatserna mot landlevande invasiva främmande arter ska genomföras utifrån det faktum att flera arter bedöms utgöra en hög risk för biologisk mångfald i den nya riskbedömningen.

Jag kan försäkra Ewa Pihl Krabbe att jag kommer följa myndigheternas arbete med invasiva främmande arter samt förekomsten av stenmård i Sverige.

Stockholm den 2 april 2025

Romina Pourmokhtari