Skadeståndsansvaret för kärnkraften
Svar på skriftlig fråga 2010/11:357 besvarad av Miljöminister Andreas Carlgren
Svar på fråga
2010/11:357 Skadeståndsansvaret för kärnkraften
Miljöminister Andreas Carlgren
Jonas Gunnarsson har frågat mig om samtliga EU-stater anslutna till Pariskonventionen nu har ratificerat såväl ändringsprotokollet till Pariskonventionen som ändringsprotokollet till tilläggskonventionen och, om så är fallet, om jag avser att ta initiativ till att de av riksdagen beslutade lagändringarna träder i kraft.
En majoritet av de stater som är parter till Pariskonventionen har antagit den nationella lagstiftning som behövs för att ratificera 2004 års ändringsprotokoll till Pariskonventionen och dess tilläggskonvention. Några EU-stater som är parter till konventionen har dock inte antagit sin lagstiftning. Det finns därför ännu inte förutsättningar för en gemensam ratifikation av samtliga EU-stater anslutna till konventionen. De uppgifter jag har tyder på att samtliga EU-stater inte kan förväntas ha antagit den lagstiftning som behövs för en gemensam ratifikation till årsskiftet 2011/12.
När det finns förutsättningar för en ratifikation kommer det att ske gemensamt med övriga EU-stater och då kommer regeringen också att sätta den nya lagen i kraft.
Skriftlig fråga 2010/11:357 av Gunnarsson, Jonas (S) (korrekturläst 2011-03-22)
den 7 mars
Fråga
2010/11:357 Skadeståndsansvaret för kärnkraften
av Jonas Gunnarsson (S)
till miljöminister Andreas Carlgren (C)
Riksdagen har beslutat att ägare till kärnkraftsreaktorer ska bli obegränsat skadeståndsskyldiga vid radiologiska olyckor. Med den nya lagstiftningen blir kärnkraftsbolagen också skyldiga att ha försäkring eller annan ekonomisk säkerhet som täcker skadeståndsansvaret upp till 1 200 miljoner euro, ca 12 miljarder kronor, en höjning från nuvarande ca 3 miljarder kronor. De nya reglerna träder i kraft när regeringen så beslutar.
Ändringarna medför att ett bolags alla tillgångar kan tas i anspråk efter ett reaktorhaveri. Skadeståndsanspråk som överstiger tillgångarna hos en anläggningsinnehavare kan dock sannolikt inte föras vidare till moderbolaget inom en koncern, till exempel Vattenfall AB. Vid en reaktorolycka i Tyskland i någon av Vattenfallkoncernens tyska reaktorer skulle dock till följd av förekomst i Tyskland av så kallade ansvarsgenombrott inom en koncern Vattenfall AB kunna åläggas ett större skadeståndsansvar än vid motsvarande olycka i en av bolagets svenska reaktorer. Det rimliga i detta kan ifrågasättas och sakförhållandet är knappast allmänt känt. Vi har tidigare framfört att formerna för ett utvidgat ekonomiskt ansvar vid en svår svensk reaktorolycka med oöverskådliga konsekvenser bör bli föremål för ytterligare översyn och att regeringen bör återkomma till riksdagen med en bedömning i frågan.
Min fråga till miljöministern är om samtliga EU-stater anslutna till Pariskonventionen nu har ratificerat såväl ändringsprotokollet till Pariskonventionen som ändringsprotokollet till tilläggskonventionen och, om så är fallet, om han avser att ta initiativ till att de av riksdagen beslutade lagändringarna träder i kraft.
