Regeringens inställning till fideikommiss
Svar på skriftlig fråga 2023/24:1052 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2023/24:1052 Regeringens inställning till fideikommiss
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på fråga 2023/24:1052 av Rasmus Ling (MP)
Regeringens inställning till fideikommiss
Rasmus Ling har frågat mig om jag och regeringen kommer att agera för att systemet med fideikommiss mönstras ut eller annars verka för att förändra regelverket så att också kvinnor kommer kunna ärva fideikommiss.
Som Rasmus Lings fråga belyser finns det starka principiella skäl som talar för fideikommissens avveckling, däribland det faktum att egendomen nästan alltid övergår till närmaste manlig släkting. Det var också mot denna bakgrund som 1963 års lag om avveckling av fideikommiss togs fram.
Enligt avvecklingslagen ska som huvudregel ett fideikommiss avvecklas när innehavaren av fideikommisset avlider. I undantagsfall kan regeringen dock besluta om förlängning av ett fideikommiss.
Avvecklingslagen bygger på tanken att en successiv avveckling av fideikommiss är att föredra för att undvika de betydande olägenheter av social och ekonomisk art samt för kulturvården som en avveckling många gånger kan komma att medföra. Sedan lagen infördes har de allra flesta fideikommissen avvecklats. I dag återstår endast ett tiotal. Under de dryga 60 år som gått sedan lagens tillkomst har regeringen beslutat om förlängning i endast sex fall, senast år 2006.
Fideikommissen är alltså under avveckling enligt den ordning som anges i avvecklingslagen, och utvecklingen går i rätt riktning. Riksdagen har vid flera tillfällen uttalat att det inte finns skäl att nu göra ändringar i den ordningen. Regeringen instämmer i den bedömningen.
Stockholm den 27 augusti 2024
Gunnar Strömmer
Skriftlig fråga 2023/24:1052 av Rasmus Ling (MP) (Besvarad 2024-08-27)
Fråga 2023/24:1052 Regeringens inställning till fideikommiss
av Rasmus Ling (MP)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Sveriges riksdag beslutade år 1963 om den så kallade avvecklingslagen (lag [1963:583] om avveckling av fideikommiss). Tanken var att systemet med fideikommiss skulle mönstras ut i takt med att de befintliga innehavarna gick bort. Lagstiftningen innebar emellertid att möjligheten finns för regeringen att förlänga fideikommiss ytterligare generationer. Så här långt har flera ansökningar som lämnats in om förlängningar beviljats av olika regeringar sedan 1963, även om det också skett avvecklingar och antalet har minskat.
Fideikommiss innebär ett stort avsteg från den sedvanliga arvsrätten. Eftersom egendomen ska hållas ihop, och inte splittras, så ärver ofta ett av syskonen hela fideikommisset. Det mest otidsenliga med systemet är att det är den äldste sonen som är arvtagare. Andra manliga släktingar kan också gå före döttrar till den som avlidit. Sverige är i dag det enda landet i Europa som har kvar systemet med fideikommiss.
De argument som brukar föras fram för att bevara systemet med fideikommiss handlar om kulturhistoriska värden. Dessa är förstås viktiga, men går att lösa. Det har många länder gjort före Sverige.
Regeringen kan välja att inte förlänga fideikommiss och därmed låta avvecklingslagen ha sin gång. Men om regeringen, och framtida regeringar, kommer att göra förlängningar finns risken att systemet kommer bevaras under lång tid framöver. I så fall finns skäl att åtminstone reformera systemet, genom att avskaffa den diskriminerande delen och möjliggöra även för kvinnor att ärva fideikommiss.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Kommer ministern och regeringen att agera för att systemet med fideikommiss mönstras ut, eller kommer man annars att verka för att förändra regelverket så att också kvinnor kommer kunna ärva fideikommiss?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.