Referensarealer grundade på ekologiska behov
Svar på skriftlig fråga 2024/25:120 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:120 Referensarealer grundade på ekologiska behov
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:120 av Rebecka Le Moine (MP)
Referensarealer grundade på ekologiska behov
Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag ska se till att referensarealerna för de naturtyper som ingår i restaureringsförordningen grundas på ekologiska behov och bästa tillgängliga kunskap.
Regeringen gav genom beslut den 20 december 2022 och 30 november 2023 Naturvårdsverket i uppdrag att, tillsammans med Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk och Havs- och vattenmyndigheten, göra en översyn av referensarealerna för de livsmiljötyper som år 2025 ska rapporteras enligt Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (art- och habitatdirektivet). Förslaget skulle ange de minsta arealer som krävs för att Sverige ska uppfylla kraven i art- och habitatdirektivet och vara i enlighet med det förslag till EU:s förordning om restaurering av natur som då fortfarande förhandlades i EU. Regeringen mottog myndighetens slutredovisning i mars 2024. Efter redovisningen pågår nu arbetet i Regeringskansliet med att bedöma underlaget.
Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2024/1991 av den 24 juni 2024 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869 (EU:s förordning om restaurering av natur) trädde i kraft i augusti i år. Förordningen innebär bl.a. att EU:s medlemsstater ska genomföra restaureringsåtgärder med målet att bevara eller öka den biologiska mångfalden och ekosystemsresiliensen. Denna skyldighet omfattar bl.a. återetablering av livsmiljötyper i syfte att uppnå respektive livsmiljötyps gynnsamma referensareal. Enligt förordningen är Sverige skyldigt att ta fram ett utkast till nationell restaureringsplan och lämna in utkastet till kommissionen senast den 1 september 2026. I planen ska nödvändiga restaureringsåtgärder identifieras och de arealer som behöver restaureras kvantifieras. Kvantifieringen ska bl.a. grunda sig på varje livsmiljötyps gynnsamma referensareal.
Regeringen gav nyligen Naturvårdsverket i uppdrag att tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, Skogsstyrelsen, Statens jordbruksverk samt Boverket, och utifrån inhämtad kunskap och synpunkter från länsstyrelserna, utarbeta ett förslag till en nationell naturrestaureringsplan. I uppdraget ingår även att analysera och föreslå nödvändiga författningsändringar till följd av förordningen samt att lämna en konsekvensutredning av förslagen. I syfte att förslaget till plan och eventuella författningsändringar inte ska medföra mer långtgående kostnader eller begränsningar, i synnerhet för svenska företag, än vad som bedöms nödvändigt ska den flexibilitet som finns i förordningen analyseras och nyttjas till fullo där det är möjligt. För att skydda svenska företags konkurrenskraft i genomförandet av EU-förordningen ska förslaget till plan och eventuella författningsförslag inte gå utöver miniminivån i förordningen. Naturvårdsverket ska redovisa uppdraget till Regeringskansliet senast den 27 februari 2026. En delredovisning med beskrivning av uppdragets genomförande ska lämnas till Regeringskansliet senast den 29 november 2024.
Stockholm den 9 oktober 2024
Romina Pourmokhtari
Skriftlig fråga 2024/25:120 av Rebecka Le Moine (MP) (Besvarad 2024-10-09)
Fråga 2024/25:120 Referensarealer grundade på ekologiska behov
av Rebecka Le Moine (MP)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
I mitten av augusti trädde EU:s nya restaureringsförordning i kraft, och Sverige ska till september 2026 ta fram och lämna in en nationell plan för hur vi ska uppnå de krav som lagen ställer. Vi befinner oss mitt i en allvarlig kris för den biologiska mångfalden. Växter och djur har inte dött ut i samma takt sedan jorden träffades av den komet som utplånade dinosaurierna, och att restaurera och återskapa livsmiljöer är nödvändigt för att vända denna utveckling.
Detta arbete är viktigt, inte bara för att alla djur och växter har rätt till liv, utan även för att biologisk mångfald är en förutsättning för de naturliga, livsuppehållande processer som vårt samhälle och allt mänskligt liv är beroende av. Maten vi äter, vattnet vi dricker, luften vi andas – allt är beroende av existensen av andra arter, och ju fler arter som dör ut, desto större risk att dessa livsuppehållande system rubbas.
En viktig del i restaureringsarbetet är de referensarealer som anger hur mycket av de livsviktiga naturtyperna som behöver återskapas. Referensarealer som grundas på det ekologiska behovet har under lång tid varit styrande för naturvårdsarbetet i Sverige. För att restaureringsarbetet ska få önskad effekt behöver dessa referensarealer även fortsatt sättas utifrån det ekologiska behovet – det vill säga utifrån hur stora områden som behövs för att naturtyperna, och de arter som är beroende av dessa, ska finnas kvar långsiktigt. Det är dessutom ett krav i förordningen att referensarealer ska fastställas utifrån bästa tillgängliga kunskap om de ekologiska behoven.
Tyvärr har det kommit oroväckande signaler om att regeringen vill att dessa referensarealer, som kommer att vara grunden för ambitionsnivån i arbetet med restaurering och skydd av natur, ska vara betydligt lägre. I stället för att grunda referensarealerna på det ekologiska behovet verkar regeringen vilja sätta dem till de nivåer som gällde vid EU-inträdet 1995. Detta riskerar att urholka hela restaureringsarbetet och, i förlängningen, stora delar av arbetet med den biologiska mångfalden.
Jag vill därför fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Hur ska statsrådet se till att referensarealerna för de naturtyper som ingår i restaureringsförordningen grundas på ekologiska behov och bästa tillgängliga kunskap?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.