Rätten till ledsagning

Svar på skriftlig fråga 2022/23:148 besvarad av Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Svar på fråga 2022/23:148 av Ewa Pihl Krabbe (S)
Rätten till ledsagning

Ewa Pihl Krabbe har frågat mig om jag har för avsikt att vidta åtgärder för att säkerställa att gravt synskadade, blinda och personer med dövblindhet får rätt till ledsagning och därmed ges möjlighet at leva ett aktivt liv och kunna vara delaktiga i samhället i enlighet med den ursprungliga intentionen med lagstiftningen.

Jag vill framhålla att det är kommunernas ansvar att säkerställa att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), som är en rättighetslag, eller socialtjänstlagen.

Ledsagning enligt LSS har, som Ewa Phil Krabbe uppmärksammar, minskat kraftigt de senaste åren medan ledsagning enligt socialtjänstlagen har legat på en stabil nivå under flera år, med undantag för de senaste två åren då det har skett en minskning. Det kan finnas flera förklaringar till denna minskning, exempelvis covid-19-pandemin.

Det framgår inte av Socialstyrelsens statistik vilken funktionsnedsättning den enskilde har som får insatsen ledsagning. Regeringen har därför gett myndigheten i uppdrag att följa upp förändringar avseende ledsagning för synskadade och blinda. Socialstyrelsen ska analysera resultatet med utgångspunkt från gällande rätt, likvärdighet och jämlikhet och vid behov föreslå åtgärder som kan bidra till ökad likvärdighet mellan kommunerna och ökad möjlighet för den enskilde att delta i samhällslivet och att leva som andra.


Jag avser att noga följa denna fråga.

Stockholm den 21 december 2022

Camilla Waltersson Grönvall

Skriftlig fråga 2022/23:148 av Ewa Pihl Krabbe (S) (Besvarad 2022-12-21)

Fråga 2022/23:148 Rätten till ledsagning

av Ewa Pihl Krabbe (S)

till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)

 

När LSS-reformen kom 1994 upplevdes den som fantastisk av brukare och brukarorganisationer. Under årens lopp har lagstiftningen urholkats och flera domar i Högsta förvaltningsdomstolen har urholkat den ursprungliga lagstiftningen ordentligt. Allt fler kommuner ger nu gravt synskadade, blinda och personer med dövblindhet avslag på insatsen ledsagning. Dessa personer nekas därmed rätten till ett jämlikt och gott liv. I dag fungerar varken LSS eller SoL, socialtjänstlagen, för den som behöver stöd med ledsagning, vilket fått svåra konsekvenser för de personer som är i behov av detta stöd.

Lagens intentioner kan sägas ha urholkats till stor del när det gäller dessa grupper, eftersom kommunerna i mycket stor utsträckning följer domstolarnas hårdare inriktning.  Det kan också konstateras att ledsagarservicen enligt LSS har minskat kraftigt under hela 2000-talet men att motsvarande ökning ej har skett för ledsagning enligt SoL. Påpekas bör också att ledsagning enligt SoL innebär både kostnader för den enskilde samtidigt som man ej har rätt att själv utse vem som ska ledsaga eller ställa krav på ledsagarens kompetens. Som exempel kan nämnas att en person med dövblindhet som är teckenspråkig inte kan välja en ledsagare med teckenspråkskompetens, vilket innebär en ledsagning från punkt A till B men helt utan möjlighet att kommunicera.

I Uppdrag granskning i höstas gavs exempel på hur en kvinna med dövblindhet berövats sin handlingsfrihet till följd av hur lagstiftningen numera tolkas och tillämpas.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall:

 

Har statsrådet för avsikt att vidtaga åtgärder för att säkerställa att gravt synskadade, blinda och personer med dövblindhet får rätt till ledsagning och därmed ges möjligheter att leva ett aktivt liv och kunna vara delaktiga i samhället i enlighet med den ursprungliga intentionen med lagstiftningen?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.