Ratificering av Nagoya 2010 om biologisk mångfald

Svar på skriftlig fråga 2013/14:618 besvarad av Jens Holm (V)

Dnr M2014/1287/Nm

Miljödepartementet

Miljöministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2013/14:618 av Jens Holm (V) Ratificering av Nagoya 2010 om biologisk mångfald

Jens Holm har frågat mig när jag avser att lägga fram ett förslag till riksdagen om ratificering av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och tillhörande traditionell kunskap samt en skälig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning.

Låt mig börja med att framhålla att regeringens prop. 2013/14:141 En svensk strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster har betydelse inte bara för flera av de svenska miljökvalitetsmålen och generationsmålet utan också för de internationella mål som kallas Aichimålen, dvs. målen i den strategiska plan för biologisk mångfald 2011–2020 som har antagits inom konventionen för biologisk mångfald, samt för målen i EU:s strategi för biologisk mångfald till 2020. Aichi-målen utgör ett viktigt underlag för utformningen av regeringens politik om biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Den strategiska planen var ett av två huvudresultat under partsmötet för konventionen om biologisk mångfald i Nagoya 2010. Det andra huvud-resultatet var Nagoyaprotokollet. Dessa två dokument skiljer sig åt i sin rättsliga betydelse men är nära kopplade till varandra politiskt. Nagoya-protokollet ansågs centralt för att nå ambitiösa, resultatinriktade mål-sättningar i den strategiska planen.

Både EU och Sverige har undertecknat Nagoyaprotokollet. För att ge-nomföra protokollet i EU och göra det möjligt för unionen att ratificera protokollet har rådet den 14 april 2014 antagit en EU-förordning om in-gående av Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras använd-ning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald. Förord-ningens syfte är att uppnå största möjliga harmonisering inom EU och därmed förenkla för användare som kan tänkas använda genetiska re-surser i unionen. I den del Nagoyaprotokollet rör åtgärder för tillträde får parterna till protokollet själva bestämma om de vill reglera tillträdet och kräva förhandsgodkännande och fördelning av nytta för användning av deras genetiska resurser eller inte. Några regleringar av tillträdet på EU-nivå finns därför inte.

Nagoyaprotokollet träder i kraft 90 dagar efter det att 50 parter ratificerat protokollet. Hittills har 36 stater ratificerat protokollet. EU-förordningen träder i kraft när Nagoyaprotokollet i sig träder i kraft för EU. För några av de viktigaste bestämmelserna träder EU-förordningen i kraft först ett år senare. EU-förordningen är direkt tillämplig och kraven gäller utan behov av nationell lagstiftning.

Regeringskansliet analyserar för närvarande hur EU-förordningen ska kompletteras i svensk rätt och om ytterligare lagstiftning behövs nationellt med anledning av Nagoyaprotokollet. Medlemsstater är skyldiga att se till att förordningen genomförs på rätt sätt, bl.a. genom att införa sanktioner för användare som inte uppfyller förordningens krav och genomföra nödvändiga kontroller av användarnas efterlevnad samt ge råd och stöd till användarna.

Jag avser att återkomma till frågan om ratificering så snart den lagstiftning som krävs för att följa protokollet finns på plats.

Stockholm den 27 maj 2014

Lena Ek