Problem med anlagda bränder i Örebro

Svar på skriftlig fråga 2016/17:713 besvarad av Statsrådet Anders Ygeman (S)

Svar på fråga 2016/17:713 av Elisabeth Svantesson (M) Problem med anlagda bränder i Örebro

Elisabeth Svantesson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för ett tydligt regelverk med innebörd att väktare inom rimliga gränser ska kunna hjälpa polisen och bidra till att brott förebyggs och klaras upp. Frågan har ställts mot bakgrund av att Moderaterna i Örebro har föreslagit en ordning där väktare som anlitas av Örebro kommun ska kunna hjälpa polisen med anledning av problem med anlagda bränder.

Att komma till rätta med brottsligheten i socialt utsatta områden är av högsta prioritet för regeringen. I sitt förebyggande arbete verkar Polismyndigheten för att flytta resurser till lokal nivå och särskilt till de utsatta områdena. Det är också viktigt att i det arbetet använda sig av andra aktörer i den utsträckning som är möjlig och lämplig. Det är emellertid polisen som har huvudansvaret för att upprätthålla den allmänna ordningen i samhället och att bekämpa brott.

Yrkesmässig bevakning för annans räkning av bl.a. fastigheter, viss verk-samhet och offentlig tillställning bedrivs enligt lagen (1974:191) om be-vakningsföretag av auktoriserade bevakningsföretag. Personalen hos bevakningsföretagen (väktarna) har inte några särskilda befogenheter utan får bara ingripa på samma sätt som vem som helst i samhället.

Enligt lagen (1980:578) om ordningsvakter får dock den som inte är anställd som polisman förordnas att som ordningsvakt medverka till att upprätthålla allmän ordning. En ordningsvakt har bl.a. befogenhet att avvisa eller avlägsna personer som stör den allmänna ordningen. Ordningsvakter får förordnas att tjänstgöra vid bl.a. allmänna sammankomster, offentliga tillställningar och lokaler där alkoholservering är tillåten. Ordningsvakter får även förordnas i annat fall om det finns ett särskilt behov och det är av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Det är Polismyndigheten som är ansvarig för att förordna ordningsvakter och därmed också för att bedöma behovet av ordningsvakter i särskilda fall.

Det finns alltså utrymme redan enligt gällande lagstiftning att använda sig av ordningsvakter för vissa uppgifter som kräver polisiära befogenheter och väktare för exempelvis bevakning.

Jag följer utvecklingen på området i syfte att uppmärksamma eventuella brister och behov av tydliggöranden i lagstiftningen som behöver åtgärdas.

Stockholm den 1 februari 2017

Anders Ygeman