Preventiva tvångsmedel för att förhindra terrorbrott

Svar på skriftlig fråga 2017/18:1354 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Ju2018/03076

Justitiedepartementet

Justitie- och inrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2017/18:1354 av Pål Jonson (M)
Preventiva tvångsmedel för att förhindra terrorbrott

Pål Jonson har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder för att sänka kraven i lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott och på så sätt göra lagen tillämplig i fler fall.

Att förebygga och bekämpa terrorism är en högt prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har under mandatperioden genomfört en rad åtgärder mot terrorism och tagit flera initiativ för att skärpa lagstiftningen. Regeringen har nyligen föreslagit en mer heltäckande straffrättslig terrorismlagstiftning. Förslagen innebär att nästan alla straffbestämmelser i de tre särskilda lagarna på området utvidgas. Det får till följd att även tillämpningsområdet för lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott utvidgas. Att brottsbekämpande myndigheter har ändamålsenliga verktyg är av yttersta vikt för att kunna förebygga och bekämpa terrorism. Vidare har en statlig utredare nyligen lämnat förslag om ett nytt hemligt tvångsmedel, hemlig dataavläsning.

Lagen om åtgärder för att förhindra vissa särskilt allvarliga brott reglerar användningen av preventiva tvångsmedel vid viss allvarlig brottslighet som t.ex. brott mot rikets säkerhet, allmänfarliga brott och terroristbrott. Med preventiva tvångsmedel menas tvångsmedel som får beslutas utan att en förundersökning har inletts. Preventiva tvångsmedel har, till skillnad från hemliga tvångsmedel under en förundersökning, till syfte att förhindra framtida brottslighet.

Preventiva tvångsmedel får användas om det finns en påtaglig risk för att en person kommer att utöva brottslig verksamhet som innefattar någon av de brott som finns uppräknade i lagen. Begreppet ”påtaglig risk” infördes 2015 efter ett tidigare beslut av den borgerliga regeringen och efter en överenskommelse med socialdemokraterna. I propositionen uttalade regeringen att den riskbedömning som ska göras inte endast får bygga på spekulationer eller allmänna bedömningar utan vara grundad på faktiska omständigheter som föreligger vid beslutstillfället. Det kan t.ex. vara uttalanden eller hotelser eller annat faktiskt agerande som talar för att brottslighet av visst slag med en viss typ av skada som följd kommer att utövas. Risken ska vidare avse en klart förutsebar utveckling utifrån dessa omständigheter, t.ex. att ett terrordåd eller attentat kan komma att ske. Att risken ska vara påtaglig innebär också ett krav på viss sannolikhet för att risken ska förverkligas. Därutöver krävs att åtgärden är av synnerlig vikt för att förhindra något av de uppräknade brotten. Begreppet ”synnerlig vikt” infördes i samband med att lagen tillkom 2007 och förekommer även som förutsättning för användning av hemliga tvångsmedel enligt rättegångsbalken. Begreppet är alltså etablerat bland de hemliga tvångsmedlen. Med synnerlig vikt avses att nödvändiga uppgifter inte ska kunna inhämtas med andra medel och det ska finnas skäl att räkna med att tvångsmedelsanvändningen ensam eller i förening med andra åtgärder verkligen kan få effekt. Vad som kan vinnas med åtgärden bör i princip inte vara åtkomligt med mindre ingripande metoder.

Hemliga straffprocessuella tvångsmedel innebär ofta ett betydligt större integritetsintrång än andra straffprocessuella tvångsmedel. Det är därför viktigt att de endast får tillgripas i de fall det bedöms nödvändigt. Samtidigt är det angeläget att lagstiftningen är ändamålsenlig. I den utredning som föregick 2015 års lagändringar intervjuades ett antal praktiker. De uttalade att det inte uppfattades som problematiskt – utan snarare berättigat – att det ställs krav på konkretion för risken att någon kommer att utöva brottslig verksamhet. Den bilden har inte förändrats. Jag avser dock att följa denna fråga noga.

Stockholm den 7 juni 2018

Morgan Johansson