Pensionsåldern och ungdomsarbetslösheten

Svar på skriftlig fråga 1996/97:183 besvarad av Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg

den 10 januari

Svar på fråga 1996/97:183

Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg

Helena Frisk har frågat mig om jag har för avsikt att ta något initiativ
med anledning av att många yngre inte får fotfäste på arbetsmarknaden
samtidigt som många äldre sliter ut sig i förtid på sina arbetsplatser.

Helena Frisk tar särskilt upp risken med att de ungas framtidstro för-
svinner och föreslår att de äldre som vill gå hem i förtid skall få göra det
så att en ung får chansen att komma in på arbetsmarknaden i stället.

Regeringens ambition och riktmärke är att en ungdom inte skall gå
utan meningsfull sysselsättning i mer än 100 dagar. Denna 100-dagars-
gräns infördes ungefär samtidigt som kommunerna fick möjlighet att ta
ett samlat ansvar för ungdomar under 20 år. Ungdomsarbetslösheten är
oacceptabelt hög, speciellt för 20-25-åringar, och utgör en av regeringens
högst prioriterade områden. Det står klart att det behövs ytterligare åtgär-
der för att sänka den öppna arbetslösheten särskilt för den senare grup-
pen.

De personer som är unga i dag utgör framtidens arbetskraft, vilket in-
nebär att vi måste ge de unga möjligheter att få fotfäste på arbetsmarkna-
den. Övergången från utbildning till förvärvsarbete är för de flesta ung-
domar ett av de viktigaste stegen i att bli vuxen. Bl.a. skall olika former
av utbildningsinsatser hjälpa ungdomarna till ett arbete. Alla ungdomar
skall tillförsäkras en god utbildning som förbättrar förutsättningarna på
arbetsmarknaden.

Frågan om att låta äldre lämna arbetsmarknaden till förmån för yngre
arbetskraft är en komplicerad fråga både regelmässigt och ekonomiskt.
Själv anser jag att det är oerhört viktigt att ta till vara de äldres kompe-
tens och erfarenhet och inte ställa olika åldersgrupper mot varandra. Men
med den mycket allvarliga arbetslöshetssituation vi har skall inte heller
denna idé förkastas.

Denna fråga, liksom många andra, analyseras nu närmare inom Rege-
ringskansliet. Vad den analysen leder till är inte för dagen möjligt att
svara på.

Men målet, en arbetsmarknad för både yngre och äldre, är vad den
socialdemokratiska regeringen i första hand arbetar aktivt för.

Skriftlig fråga 1996/97:183 av Helena Frisk (s) (Klar 1997-01-10)

den 20 december

Fråga 1996/97:183 av Helena Frisk (s) till arbetsmarknadsministern om
pensionsåldern och ungdomsarbetslösheten

Att ungdomar har det svårt på dagens arbetsmarknad är ingen nyhet
för någon, de har svårt att över huvud taget få in en fot i arbetslivet.
Känslan hos ungdomarna av att inte känna sig behövda breder ut sig,
framtidstron hos de unga håller på att försvinna och då är vi farligt ute.
Samtidigt som det finns väldigt många människor som är helt utslitna
efter många års hårt och tungt arbete. För ett antal yrkesgrupper ligger
den genomsnittliga pensionsåldern på 58 år och ändå så fortsätter vi att
prata om snarare högre pensionsålder än lägre. Ett argument för detta är
att vi lever längre och att det kostar för mycket. Men det kostar väl även
att ha våra ungdomar arbetslösa och utan framtidstro, likväl som det
kostar både pengar och mänskligt lidande när människor tvingas bli sjuk-
pensionärer efter att ha slitit ut sig på sina arbeten. Man måste se på den
här frågan ur ett långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv. Det kan ju
inte vara meningen att våra unga skall slås ut, samtidigt som många
människor slits ut. Att låta dem som vill gå hem i förtid, så att en ung
arbetslös får chansen att komma in på arbetsmarknaden, verkar i alla fall
för mig mer rimligt sett ur både ett samhällsekonomiskt och ett mänskligt
perspektiv.

Har arbetsmarknadsministern för avsikt att ta något initiativ med an-
ledning av ovanstående frågeställning?

Övrigt om svar på skriftliga frågan

Intressenter

Frågeställare

Helena Frisk (s)Socialdemokraterna

Ställd till

arbetsmarknadsministern

Besvarad av

Arbetsmarknadsminister Margareta Winberg

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.