Patienter som dör i onödan

Svar på skriftlig fråga 2015/16:356 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Dnr S2015/07538/FS

Socialdepartementet

Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:356 av Cecilia Widegren (M) Patienter som dör i onödan

Cecilia Widegren har frågat mig vilka konkreta förslag som jag avser att lägga fram, så snart som möjligt, för att möjliggöra en mer högspecialiserad vård som kan rädda hundratals patienters liv om året.

Betänkandet Träning ger färdighet – koncentrera vården för patientens bästa (SOU 2015:98) har överlämnats till Socialdepartementet. Här presenteras förslag som rör utveckling av den högspecialiserade hälso- och sjukvården, på nationell och regional nivå. I betänkandet beskrivs att en koncentration av den högspecialiserade vården skulle gynna patientsäkerheten och till och med rädda liv. Jag är positivt inställd till en nivåstrukturering av hälso- och sjukvården.

Utredningen konstaterar bland annat att färre sjukvårdshuvudmän i form av storregioner ger huvudmännen bättre förutsättningar att bedriva och utveckla den regionala högspecialiserade vården. Regeringen har tillsatt en utredning, Fi 2015:09 Indelningskommittén, som för närvarande ser över en ny indelning av län och landsting.

När det gäller förslaget från Utredningen om högspecialiserad vård får jag be att återkomma efter remittering av betänkandet och dess beredning i regeringskansliet.

Stockholm den 2 december

Gabriel Wikström

Skriftlig fråga 2015/16:356 av Cecilia Widegren (M) (Skickad 2015-12-02)

Fråga 2015/16:356 Patienter som dör i onödan

av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

 

Den aktuella utredningen om högspecialiserad vård (SOU 2015:98), som tillsattes av alliansregeringen den 10 april 2014, har nu överlämnat ett antal konkreta förslag till regeringen. Till skillnad från vänsterregeringens tillsatta utredning om vinster i välfärden innehåller det aktuella utredningsbetänkandet förslag som faktiskt kan utveckla och stärka hälso- och sjukvården i Sverige, nu och i framtiden.

Utredningen tillsattes av alliansregeringen för att se över hur den högspecialiserade vården kan utvecklas genom en ökad koncentration av vården. Syftet är att uppnå förbättrade resultat i vården och därigenom en mer jämlik vård samt att kunna åstadkomma ett mer effektivt användande av hälso- och sjukvårdens resurser. Bostadsort ska inte avgöra vilken behandling, vård eller överlevnadschans man har.

Att fördela vårdinsatser optimalt är en grundläggande organisatorisk princip i svensk hälso- och sjukvård. Det ansvaret åvilar fler än enbart landsting och regioner, vilket statsrådet tyvärr har en förkärlek för att hänvisa till när han uttalar sig om vården i Sverige. Det slutliga politiska ansvaret bär alltid regeringen.

Det handlar om att kunna se och överblicka hela vårdprocessen så att den samlade vården för den enskilde patienten blir så bra som möjligt – av hög kvalitet, i rätt tid och efter behov.

Därtill finns att ta hänsyn till patienternas självklara ökade krav på att få behandlas där resultaten är de bästa. Enligt Utredningen om högspecialiserad vård avlider hundratals patienter årligen i onödan för att hälso- och sjukvårdspersonalen inte haft rätt förutsättningar.

Många åtgärder inom vården är komplicerade och kräver stor erfarenhet för att lyckas. Den vetenskapliga forskningen visar, enligt utredningen, entydigt att sjukhus och vårdpersonal som behandlar många patienter har bättre resultat än de som inte får möjligheten att utföra behandlingar ofta.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd Gabriel Wikström följande:

 

Vilka konkreta förslag avser statsrådet att lägga fram, så snart som möjligt, för att möjliggöra en mer högspecialiserad vård som kan rädda hundratals patienters liv om året?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.