Överklaganden och återföring av mandat

Svar på skriftlig fråga 2021/22:1495 besvarad av Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S)

Svar på fråga 2021/22:1495 av Mattias Bäckström Johansson (SD) Överklaganden och återföring av mandat

Mattias Bäckström Johansson har frågat mig varför regeringen och jag inte har vidtagit någon åtgärd med anledning av vad han redogör för om överklagande och återföring av mandat och om jag avser att göra det.

Det svenska statsskicket har sin grund i att all offentlig makt utgår från folket i överensstämmelse med folksuveränitetens princip. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och kommunal självstyrelse. Bestämmelserna om hur riksdagen och de beslutande kommunala församlingarna bildas och är sammansatta är därför centrala för hur folkstyrelsen förverkligas.

Den reglering som vårt valsystem bygger på har utvecklats successivt under mycket lång tid. Allt sedan övergången från majoritetsval i enmansvalkretsar i början av förra seklet, har strävandena att åstadkomma en så proportionell fördelning av mandat som möjligt mellan de partier som tar plats i riksdagen successivt förstärkts.

Funktionen att bidra till en proportionell representation fylldes länge väl genom fördelningen av utjämningsmandat. Sedan den partiella författningsreformen 1969 har avvikelser från en riksproportionell representation förekommit bara vid två tillfällen – 1988 och 2010. I tiden för författningsreformen var lagstiftaren visserligen införstådd med att avvikelser i det systemet skulle kunna uppkomma, men det bedömdes enbart kunna bli aktuellt i undantagsfall och fick godtas.

Det är väl känt att riskerna för avvikelser från proportionell representation påverkas av en rad faktorer, däribland vilken fördelningsmetod som används, hur många mandat som fördelas i en given valkrets, hur många partier som deltar i fördelningen och partiernas inbördes röstetal. Bland de intressen som behöver balanseras finns – vid sidan av intresset av rättvisande riksproportionell representation – bl.a. intresset av proportionell fördelning av mandat mellan valkretsar, liksom mellan partier i varje valkrets, och en tillfredsställande regional förankring av representationen.

Den reform som Mattias Bäckström Johansson tar upp i sin fråga genomfördes 2015 med syftet att undvika att avvikelser skulle uppkomma från en riksproportionell mandatfördelning i allmänna val i valkretsindelade valområden (prop. 2013/14:48). När reformen genomfördes stod det i och för sig klart att fördelningsmetoden kunde ge upphov till s.k. inversioner, dvs. att ett parti som fått fler röster i en valkrets än ett annat parti ändå kunde få färre mandat i den valkretsen. Samtidigt bedömdes risken för avvikelser från riksproportionalitet som liten. Effekten ansågs godtagbar, i vart fall så länge som återföringar inte blev alltför frekventa och avvikelserna från proportionalitet inom valkretsarna inte blev oacceptabla. Tillämpningen av regleringen har inte visat på en sådan utveckling.

Det är en god utgångspunkt att vara försiktig med att göra förändringar i valsystemet om det inte finns konstaterade problem som kan leda till att valens legitimitet ifrågasätts eller väljarnas förtroende för det demokratiska systemet minskar. De förhållanden som Mattias Bäckström Johansson pekar på innebär inte att några sådana risker har realiserats. En översyn av frågorna är inte aktuell i nuläget.

Stockholm den 4 maj 2022

Morgan Johansson