Myndigheter och allemansrätten

Svar på skriftlig fråga 2019/20:2068 besvarad av Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

M2020/01289/Nm

Miljödepartementet

Miljö- och klimatministern samt vice statsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2019/20:2068 av Sten Bergheden (M)
Myndigheter och allemansrätten

Sten Bergheden har frågat mig om jag avser att på något sätt se till att myndighetspersoner får ett ännu tydligare ansvar och en skyldighet att anmäla sig till markägaren vid undersökningar eller aktiviteter på markägarens marker. I bakgrunden till sin fråga tar Sten Bergheden dessutom särskilt upp allemansrätten och att den innebär ett stort ansvar för den som utövar den.

Jag inleder mitt svar med att kort redogöra för bestämmelsen i 28 kap. 1 § miljöbalken om myndigheters rätt till tillträde till t.ex. fastigheter.

Enligt denna bestämmelse har en myndighet och den som på myndighetens uppdrag utför ett arbete rätt att få tillträde till t.ex. fastigheter och där utföra undersökningar och andra åtgärder för att fullgöra uppgifter enligt bl.a. miljöbalken. Bestämmelsen har i första hand betydelse för myndigheter som ska fullgöra tillsynsuppgifter, men den syftar även på andra myndighetsuppgifter, såsom förberedande undersökningar inför ett eventuellt beslut om att skydda ett område som naturreservat. Fastighetsägaren kan ha rätt till ersättning av staten för skada och intrång som beror på ett sådant tillträde. Av förarbetena till bestämmelsen om tillträde framgår att tillträde i första hand ska ske efter överenskommelse med fastighetsägaren. I den mån en effektiv tillsyn förutsätter oanmälda inspektionsbesök ska dock sådana kunna ske.

Jag övergår nu till allemansrätten.

Det riksdagsbundna målet för friluftslivspolitiken är att stödja människors möjligheter att vistas ute i naturen och utöva friluftsliv, där allemansrätten är en grund för friluftslivet. Allemansrätten är en grundlagsskyddad rättighet. Den ger tillgänglighet till stora delar av landskapet och den ska nyttjas med respekt för äganderätten. Regeringen anser att kunskap om allemansrätten behöver upprätthållas kontinuerligt av Naturvårdsverket och andra myndigheter och organisationer.

Allemansrätten är inte obegränsad. Av rättspraxis följer att den som nyttjar allemansrätten t.ex. inte får ta sig sådana friheter att markägare orsakas någon nämnvärd olägenhet eller skada. Även om allemansrätten tillkommer den enskilde kan den utövas av ett flertal personer tillsammans, under förutsättning att envar håller sig inom ramen för allemansrätten (NJA 1996 s. 495).

Enligt miljöbalken ska var och en som utnyttjar allemansrätten eller annars vistas i naturen visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med den. Det finns också andra bestämmelser i lag som sätter en yttersta gräns för allemansrätten, t.ex. brottsbalkens straffbestämmelser om hemfridsbrott, åverkan och tagande av olovlig väg.

Regeringen ser inte något behov av att vidta någon sådan åtgärd som Sten Bergheden efterfrågar.

Stockholm den 11 september 2020

Isabella Lövin