Minröjning i Nicaragua

Svar på skriftlig fråga 1994/95:1127 besvarad av Statsrådet PIERRE SCHORI

den 31 augusti

Svar på fråga 1994/95:1127

Statsrådet PIERRE SCHORI

Lena Klevenås har frågat mig vad Sverige ämnar göra för att bistå
Nicaragua med att röja de minor som finns på landets territorium.

Det finns uppskattningsvis mellan 95 och 110 miljoner anti-
personella minor utspridda i världen. Värst drabbade är Afghanistan,
Angola, irakiska Kurdistan och Kambodja. I vart och ett av dessa om-
råden finns det uppemot 10 miljoner minor. Även norra Somalia samt
delar av Mozambique och det forna Jugoslavien är hårt drabbade. Anta-
let minor i Nicaragua är betydligt mindre än i dessa områden, men
landets ringa storlek gör naturligtvis att problemet ändå är avsevärt.

Förekomsten av minor utgör generellt sett ytterligare en komplice-
rad och hämmande faktor för återuppbyggnadsprocessen i ett land och
för möjligheterna för människor att återvända till de områden de
tvingats på flykt ifrån. Sverige har sedan budgetåret 1990/91, huvud-
sakligen genom SIDA, understött minprogram med totalt 124 miljoner
kronor, vilket till största delen har belastat katastrofanslaget.

Stödet till program för minröjningsarbete har till största delen gått
till Afghanistan, Kambodja och Mocambique, men smärre insatser har
även gjorts i exempelvis Nicaragua. Under budgetåret 1992/93 har
således 800 000 kr anslagits till ett minröjningsprojekt där. Detta pro-
jekt ingick i ett regionalt program inom ramen för OAS, där Nicaragua
var ett ”test case”. SIDA avvaktar nu en framställan från OAS om yt-
terligare medel för minröjning i regionen där även Nicaragua kan för-
väntas ingå. När denna framställan är för handen kan det bli aktuellt
med ytterligare svenskt stöd.

Metoderna för att upptäcka och röja minor har inte nämnvärt ut-
vecklats på över 50 år. Arbetet är dyrt, långsamt och riskfyllt. Det kan i
sammanhanget därför vara värt att nämna att regeringen i juni 1994
uppdrog åt SIDA att ingå avtal med Försvarets materielverk om att
utveckla och utprova en ny typ av minröjningsutrustning som baseras
på en svensk uppfinning. Utvecklingsarbetet har påbörjats och en första
prototyp förväntas vara klar i december 1995. Förhoppningsvis kom-
mer detta arbete att resultera i en effektivisering av det mödosamma
minröjningsarbetet vilket naturligtvis också kommer folket i Nicaragua
till del.

För att understryka betydelsen av att problemen med minor upp-
märksammas har Sverige även stött en minkonferens som anordnades
av Internationella rödakorskommittén år 1993 och ett högnivåmöte
arrangerat av DHA, FN:s samordningsorgan i humanitära frågor, i
Genéve i juli 1995 med 183 000 respektive 300 000 kr. Jag deltog själv
vid den senare konferensen då jag höll ett anförande i vilket jag särskilt

framhöll minors tragiska effekter både för individen och den allmänna
utvecklingen samt det nödvändiga i att det internationella samfundet tar
ett ansvar för att på olika sätt försöka minska såväl förekomsten av
minor som dess effekter. Vid konferensen framhöll jag också Sveriges
inställning om ett totalförbud för truppminor. Stöd har under budgetåret
1994/95 dessutom utgått med 200 000 kr till the Vietnam Veterans of
America Foundation genom Rädda Barnen för en kartläggning av mi-
nors socio-ekonomiska effekter. I juni 1995 beslöt regeringen att lämna
ett bidrag om 1 miljon US dollar (ca 7,5 miljoner kronor) till FN:s
frivilliga fond för minröjning. Sverige kommer att fortsätta arbetet mot
användningen av anti-personella minor närmast vid den internationella
konferens som inleds i Wien den 25 september 1995, vilken har som
huvuduppgift att stärka det folkrättsliga regelskyddet i minprotokollet
till 1980 års vapenkonvention. Sverige innehar ordförandeskapet vid
konferensen.