Mellanlagring i Oskarshamn

Svar på skriftlig fråga 1996/97:638 besvarad av Miljöminister Anna Lindh

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 18 juni

Svar på fråga 1996/97:638

Miljöminister Anna Lindh

Eva Goes har frågat mig om regeringen kommer att se till att Sverige
inte kommer att ta emot kärnavfall från andra EU-länder för mellanlag-
ring.

Att varje land skall ta fullt ansvar i alla led för det använda kärnbräns-
le och kärnavfall som uppkommer i landet har vid flera tillfällen slagits
fast av riksdagen som en grundläggande princip för Sveriges handlande.
Denna princip har kommit till uttryck i 5 a § lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet (kärntekniklagen) genom förbudet mot slutförvaring och
mellanlagring i Sverige av använt kärnbränsle och kärnavfall från en
kärnteknisk anläggning i ett annat land.

Lagen tillåter dock att genom särskilt tillstånd medge undantag från
förbudet. Denna möjlighet utnyttjas restriktivt och endast om det vid en
samlad bedömning visar sig lämpligast från säkerhets- och strålskydds-
synpunkt att en liten mängd material slutförvaras i Sverige. Den typ av
avfall som avses uppstår i samband med provning av t.ex. bränsle-
kapsling eller reaktordelar, då mycket små mängder avfall bildas. En
utgångspunkt för tillståndsprövningen bör enligt lagens förarbeten (prop.
1992/93:98, s. 29 ff) vara att det utländska material som totalt sett kan
komma att förvaras i Sverige inte med avseende på mängd eller aktivitet
får överstiga någon procent av det beräknade svenska kärnavfallet.
Studsvik har tillstånd att slutförvara högst 20 kg uran per år i form av
segment från bränslestavar och bränslerester.

Det konkreta svaret på Eva Goes fråga är således att det är förbjudet
att i Sverige mellanlagra använt kärnbränsle eller kärnavfall från andra
EU-länder. Som en parentes kan nämnas att det dessutom finns en prak-
tisk begränsning. Det svenska förvaret för mellanlagring av använt kärn-
bränsle eller kärnavfall, CLAB, är nämligen dimensionerat för att mellan-
lagra använt kärnbränsle och kärnavfall endast från det svenska kärn-
kraftsprogrammet. Detta gäller även den nu planerade utbyggnaden vil-
ken faktiskt var förutsedd vid tidpunkten för de tidigare lämnade rege-
ringstillstånden enligt kärntekniklagen den 23 augusti 1979 samt den
21 december 1989.

CLAB har en strategisk betydelse i det svenska programmet för slutlig
hantering av använt kärnbränsle och kärnavfall. I CLAB kan det använda
kärnbränslet mellanlagras i 40-50 år. Det ger oss stor flexibilitet och
tillräcklig tid att utveckla den bästa möjliga metoden för att slutförvara
det använda kärnbränslet från de svenska kärnkraftsreaktorerna.

Skriftlig fråga 1996/97:638 av Eva Goes (mp) (Klar 1997-06-18)

den 13 juni

Fråga 1996/97:638 av Eva Goes (mp) till miljöministern om mellanlag-
ring i Oskarshamn

Nästa höst inleds byggandet av ett nytt mellanlager för använt kärn-
bränsle, CLAB, i Oskarshamn. Nuvarande mellanlager har hittills tagit
emot 2 700 ton använt kärnbränsle från de svenska kärnkraftverken. SKB
räknar med att lagret skall vara fyllt till år 2004, och därför behövs nu en
utbyggnad för det bränsleavfall som produceras därefter. Behovet av
ytterligare bergrum för mellanlagring minskar naturligtvis när kärn-
kraftsavvecklingen nu påbörjas. Är det verkligen så att det i lagen finns
utrymme att bygga större än behovet? Risken är ju uppenbar att intressen-
ter som Preussen Elektra m.fl. då kommer att göra anspråk på att få lagra
kärnavfall där.

Min fråga till miljöministern är därför:

Kommer regeringen att se till att Sverige inte kommer att ta emot
kärnavfall från andra EU-länder för mellanlagring?

Intressenter

Frågeställare

Eva Goes (mp)Miljöpartiet

Ställd till

miljöministern

Besvarad av

Miljöminister Anna Lindh

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.