Målsägandebiträde

Svar på skriftlig fråga 1996/97:465 besvarad av Justitieminister Laila Freivalds

den 24 april

Svar på fråga 1996/97:465

Justitieminister Laila Freivalds

Eva Flyborg har frågat om jag är beredd att göra klart att statens stöd
till brottsoffer i form av målsägandebiträde framgent inte skall minskas.

Mitt besked är att statens stöd till brottsoffer framgent inte skall mins-
ka. Situationen för brottsoffer skall tvärtom förbättras. Däremot måste vi
vara öppna för att göra förändringar av det nuvarande stödet till brottsof-
fer. Om man vill ta ett helhetsgrepp på brottsofferfrågorna kan man inte
försvara varje enskild form av stöd till brottsoffer som finns och motsätta
sig varje förändring. Om Brottsofferutredningens arbete skall kunna få
något mer genomgripande resultat måste vi vara beredda att omfördela
resurserna om det visar sig att det är det bästa sättet att åstadkomma en
förbättring av stödet till brottsoffren totalt sett.

Brottsofferutredningen har ju till uppgift att utvärdera och analysera
de åtgärder som hittills har vidtagits för att förbättra stödet till brottsoffer
och föreslå de förändringar som behövs. Ett av de viktigaste skälen till att
denna utvärdering och analys görs, är att vi måste se till att de resurser vi
har till vårt förfogande sätts in där de verkligen behövs och att de an-
vänds på det sätt som är mest ändamålsenligt.

När det gäller stödet till brottsoffer i form av målsägandebiträde har
Domstolsverkets utvärdering visat på de positiva effekter lagen om mål-
sägandebiträde har haft. Men utvärderingen har också visat på att ett
behov av förändringar kan finnas bl.a. när det gäller lagens tillämpnings-

område och målsägandebiträdets uppgifter. Domstolsverket har också
påtalat att det kan finnas ett behov av förändringar när det gäller reglerna
för stödperson i 20 kap. 15 § rättegångsbalken. Dessa frågor har Brottsof-
ferutredningen i uppdrag att undersöka.

En fråga som aktualiseras av Domstolsverkets utvärdering är om man
skall låta andra personer än jurister lämna sådant stöd till brottsoffer som
inte kräver juridiskt kunnande. En sådan lösning skulle innebära att man
inom samma kostnadsramar skulle kunna ge stöd till flera brottsoffer. Vi
vet ju alla att timkostnaden för en jurist är hög. Den lösningen skulle
också kunna innebära att den hjälp som ges blir mer ändamålsenlig. En
jurist är ju inte utbildad eller tränad att ge kurativt stöd.

Lösningen har emellertid inte bara fördelar. Det finns också problem.
Jag vill inte föregripa Brottsofferutredningens arbete genom att ta ställ-
ning för eller emot, men jag menar att det är en idé som är väl värd att
undersöka.