Lindrigare straff vid förflyttning från Sverige

Svar på skriftlig fråga 2016/17:1599 besvarad av Statsrådet Anders Ygeman (S)

Dnr Ju2017/05386

Justitiedepartementet

Inrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:1599 av Cecilia Widegren (M) Lindrigare straff vid förflyttning från Sverige

Cecilia Widegren har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson vilka åtgärder han tänker vidta för att säkerställa att påföljder utdömda i Sverige gäller lika för alla även vid överförflyttning till ett annat land.

Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.

Regler om överförande av straffverkställighet från Sverige till stater inom Europeiska unionen finns i lagen (2015:96) om erkännande och verkställighet av frihetsberövande påföljder inom Europeiska unionen. Lagen bygger på bindande EU-regler och genomför rådets rambeslut 2008/909/RIF om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på brottmålsdomar avseende fängelse eller andra frihetsberövande åtgärder i syfte att verkställa dessa inom Europeiska unionen. Grundtanken med rambeslutet är att en person som döms till en frihetsberövande påföljd ska verkställa straffet i den medlemsstat där hans eller hennes sociala återanpassning sker bäst, vilket som regel är i hemlandet.

Enligt rambeslutet är huvudregeln att det är den utdömda påföljden som ska verkställas även när verkställigheten ska ske i en annan stat. I undantagsfall får dock myndigheten i den stat där påföljden ska verkställas anpassa påföljden och sätta ned straffets längd (artikel 8.2). Sådan anpassning får bara ske om det utdömda straffet är längre än det strängaste straff som föreskrivs för motsvarande brott i den stat där straffet ska verkställas. Om påföljden anpassas ska straffet bestämmas till det strängaste straff som föreskrivs för motsvarande brott i den verkställande staten.

Det är Kriminalvården som beslutar om en fängelsedom ska sändas över till en annan medlemsstat. Kriminalvårdens beslut kan överklagas till tingsrätt. Varken rambeslutet eller lagen uppställer någon skyldighet för Kriminalvården att översända en dom till en annan medlemsstat. I stället uppställs i lagen ett antal kriterier för när och hur en dom får översändas. Ett krav är att ett översändande endast får ske om det är lämpligt. Det kravet syftar enligt förarbetena till lagen bl.a. till att avstå från att överföra straffverkställigheten till en stat som har för avsikt att väsentligt sätta ned påföljdens längd. Om Kriminalvården först i efterhand får reda på att den andra staten har sådana avsikter kan Kriminalvården, så länge verkställigheten inte har påbörjats i den andra staten, upphäva beslutet om att sända över domen. Det finns alltså regler som tar hand om den situation som Cecilia Widegren lyfter i frågan. Några åtgärder från regeringens sida är därför inte påkallade.

Stockholm den 21 juni 2017

Anders Ygeman