Lättnader i regelverken för skolor i glesbygd
Svar på skriftlig fråga 2024/25:132 besvarad av Statsrådet Lotta Edholm (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:132 Lättnader i regelverken för skolor i glesbygd
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Svar på fråga 2024/25:132 av Eric Palmqvist (SD)
Lättnader i regelverken för skolor i glesbygd
Eric Palmqvist har frågat landsbygdsminister Peter Kullgren om ministern, inom sitt ansvarsområde, delar frågeställarens uppfattning om att det skulle öka förutsättningarna för en levande landsbygd om det gjordes lättare att bedriva skolor i riktig glesbygd genom lättnader i befintliga regelverk, och om ministern avser att verka för att ansvariga statsråd i regeringen ska ta dessa glesbygdshänsyn. Frågan har överlämnats till mig.
Tillgång till skola har en stor betydelse för en levande landsbygd och för unga och barnfamiljers val att flytta till eller bo kvar på en ort.
Kommunerna har det huvudsakliga ansvaret för att finansiera och bedriva skola och förskola. Regeringen har i både budgetpropositionen för 2023 och 2024 gjort permanenta nivåhöjningar av de generella statsbidragen till kommuner och regioner med totalt 16 miljarder kronor. Av dessa går 11,2 miljarder kronor till kommunerna.
Staten bidrar också till skolans finansiering, bland annat via riktade statsbidrag. Regeringen har därför i budgetpropositionen för 2025 föreslagit att kunskapsbidraget förstärks med 700 miljoner kronor. Det innebär att bidraget föreslås uppgå till drygt 8,2 miljarder kronor för 2025. Det här är en av flera satsningar som regeringen gör för att vända utvecklingen med fallande resultat och för att stötta skolorna i en svår ekonomisk situation.
Regeringen har påbörjat en helrenovering av skolans finansieringssystem för att stärka den statliga styrningen över resursfördelningen till skolan, så att sambandet mellan behov och tilldelning av resurser stärks i hela landet. Som ett led i detta arbete har regeringen tillsatt Utredningen om en nationell skolpengsnorm för ökad likvärdighet (U 2023:05) som ska föreslå ett system för resursfördelning som utgår från en nationellt bindande skolpengsnorm. Utredningen ska bland annat ge förslag på en nationell beräkningsmodell för skolpengen som ska beräkna en lägstanivå för hur mycket resurser varje kommun minst ska tilldela sin egen skolverksamhet och vad ersättningen till enskilda huvudmän minst ska vara. Av utredningsdirektiven framgår att det för att öka likvärdigheten är väsentligt att skolpengsnormen grundar sig på huvudmännens skilda förutsättningar och behov och hur dessa påverkar kostnader för till exempel undervisning, lärverktyg, elevhälsa, måltider, administration, mervärdesskatt och lokaler. Den nationella skolpengsnormen behöver vidare återspegla de skillnader i ansvar som råder mellan kommunala och enskilda huvudmän samt strukturella skillnader när det gäller t.ex. lönenivåer och kostnader som är förknippade med att driva skola i glesbygd (dir. 2023:153). Kommunerna har därutöver en skyldighet att erbjuda alla elever i kommunen plats vid en skolenhet nära hemmet (se t.ex. 10 kap. 30 § skollagen).
Utbildningen i det svenska skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas (1 kap. 9 § skollagen [2010:800]). Det innebär att alla elever ska ha tillgång till en verksamhet med en så hög kvalitet att de fastställda målen för utbildningen nås, oavsett var i landet eleverna bor eller vilken skola de går i.
Stockholm den 16 oktober 2024
Lotta Edholm
Skriftlig fråga 2024/25:132 av Eric Palmqvist (SD) (Besvarad 2024-10-16)
Fråga 2024/25:132 Lättnader i regelverken för skolor i glesbygd
av Eric Palmqvist (SD)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
Tillgången till en välfungerande skola inom rimligt avstånd från bostaden utgör ofta en förutsättning för att unga vuxna eller barnfamiljer ska välja att bosätta sig på en ort. Om barnens pendlingsavstånd till skolan upplevs som alltför lång och tidskrävande väljer många att bosätta sig på andra platser, vilket står i konflikt med tanken om att hela Sverige ska leva.
I vissa fall läggs mindre skolor ned med hänvisning till bristande elevunderlag, och många gånger handlar det om att det inte anses ekonomiskt försvarbart att driva en skola med för få elever. Att hålla igång en skola med all den utrustning och de faciliteter som påbjuds är kostsamt.
Under en resa till Kanada nyligen besökte undertecknad en mindre by med ett tjugotal invånare. Byn låg tämligen avskilt men hade trots detta en fungerande skola med tre elever. Lärarinnan i skolan var lite av en alltiallo: lärare, rektor och skolbibliotekarie. Skolan hade ingen slöjdsal, gymnastikhall eller liknande utan undervisningen i dessa ämnen löstes på annat sätt.
Min personliga uppfattning är att avsaknaden av de faciliteter som nämns ovan är till mindre men för barnens kunskapsinhämtning än den trötthet som annars är en konsekvens av timslånga resor med taxi eller buss till närmaste större skola många mil bort.
Jag menar utifrån detta resonemang att det vore rimligt att göra en översyn av vilka byar, primärt i Norrlands inland, som skulle kunna erbjuda en skolgång närmare skolbarnens boenden förutsatt att undervisningen tilläts ske med begränsad tillgång till de faciliteter som annars ska finnas i en skola. En sådan översyn skulle med fördel kunna kompletteras med en studie av hur restiden till och från skolan påverkar barnens inlärning, återhämtning och sociala utveckling.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga landsbygdsminister Peter Kullgren följande:
Delar ministern, inom sitt ansvarsområde, frågeställarens uppfattning om att det skulle öka förutsättningarna för en levande landsbygd om det gjordes lättare att bedriva skolor i riktig glesbygd genom lättnader i befintliga regelverk, och avser ministern att verka för att ansvariga statsråd i regeringen ska ta dessa glesbygdshänsyn?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.