Lantmäteriets lokala närvaro

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1128 besvarad av Statsrådet Per Bolund (MP)

Dnr N2016/02948/PUB

Finansdepartementet

Finansmarknads- och konsumentministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1128 av Per Åsling (C) Lantmäteriets lokala närvaro

Per Åsling har frågat mig om jag avser att se över regelverket som reglerar kommunernas möjligheter att bli kommunala lantmäterimyndigheter.

Inrättandet av en kommunal lantmäterimyndighet regleras genom lagen (1995:1393) om kommunal lantmäterimyndighet. Av förarbetena (se t.ex. prop. 1994/95:166 och 1995/96:78) framgår att det inte varit lagstiftarens mening att fastighetsbildningsverksamheten ska splittras upp på många mindre kommuner. Tvärtom betonas att fastighetsbildning i huvudsak är ett statligt ansvar och möjligheten att ansöka och få regeringens tillstånd att inrätta en kommunal lantmäterimyndighet ska ses som en undantagsmöjlighet.

Lagstiftningen har varit i kraft i 20 år och mycket har hunnit förändras under denna tid, bl.a. har ärendestrukturen inom fastighetsbildningsverksamheten gått från en övervägande andel enkla ärenden till mer komplicerade ärenden rörande markåtkomst och inte sällan konflikter om markanvändningen. Vidare, präglas hela samhällsbyggnadsområdet idag av en stor resursbrist vad gäller lantmätare. Denna kompetensbrist är väl känd och har lyfts fram av Lantmäteriet och andra aktörer i olika sammanhang. Behovet av lantmätare i samhället är betydligt större än tillgången – det årliga underskottet uppgår till 150-200 personer årligen. Lantmäteriet är med andra ord inte ensamt om att ha svårt att få tag på kompetens utan problemet gäller hela sektorn, som idag tvingas att konkurrera om samma resurser.

De tankar Per Åsling framför om privatisering och fler kommunala lantmäterimyndigheter medför därmed ingen lösning på det grundläggande resursproblemet. Det finns även många nackdelar med alltför små lantmäterikontor, nämligen svårigheter att utveckla medarbetarna, problem med att utjämna inströmning av ärenden och sårbarhet som i sin tur kan påverka tillgängligheten. Det kan också bli en utmaning att upprätthålla rättssäkerheten inte minst på grund av eventuell jävsproblematik som kan uppstå. Regeringen har i det senaste beslutet om ansökan att inrätta kommunal lantmäterimyndighet gjort bedömningen att kravet på en verksamhets omfattning för att nödvändig kompetens ska kunna upprätthållas numera måste sättas högre än vad som bedömdes när lagstiftningen trädde i kraft. Fastighetsbildningsinstitutet som sådant innebär även myndighetsutövning mot enskilda och är starkt lagreglerad. Det ställer höga krav på opartiskhet och rättssäkerhet vilket gör att verksamheten heller inte lämpar sig för privatisering.

För att möta de samhällsförändringar som skett och alltjämt fortgår kan det finns skäl att utvärdera regelverket om kommunala lantmäterimyndigheter. Frågan är dock inte prioriterad i dagsläget.

Stockholm den 27 april 2016

Per Bolund