Lagens begränsningar mot utbyggd kärnkraft
Svar på skriftlig fråga 2021/22:592 besvarad av Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2021/22:592 av Arman Teimouri (L)
Lagens begränsningar mot utbyggd kärnkraft
Arman Teimouri har frågat mig om jag ämnar ta initiativ för att avskaffa miljöbalkens 17 kap. 6 a § som förbjuder regeringen att meddela tillstånd för nya reaktorer någon annanstans än där det redan finns reaktorer i dag.
Regleringen i miljöbalken som Aman Teimouri syftar på togs fram 2010 av den alliansregering som Fredrik Reinfeldt ledde. Regleringen syftade till att skapa förutsättningar för ett kontrollerat generationsskifte i det svenska kärnkraftsbeståndet. De principer som låg till grund för alliansregeringens energiuppgörelse 2009 och den efterföljande propositionen bekräftades senare i den partiövergripande energiöverenskommelse som slöts 2016. Energiöverenskommelsen resulterade i att riksdagen antog ett mål om 100 procent förnybar elproduktion till år 2040, men slog också fast att detta är ett mål och inte ett stoppdatum som förbjuder kärnkraft.
Generationsskiftet i det svenska kärnkraftsbeståndet regleras i miljöbalken och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Regeringen tillsatte den 29 juni 2017 en särskild utredare för att se över lagen om kärnteknisk verksamhet som den 1 april 2019 lämnade betänkandet Ny kärntekniklag – med förtydligat ansvar. Betänkandet har remitterats och genomförts i vissa delar. Återstående förslag bereds nu i Regeringskansliet. Utöver detta planeras för närvarande inga förändringar i lagstiftningen.
Stockholm den 22 december 2021
Annika Strandhäll
Skriftlig fråga 2021/22:592 av Arman Teimouri (L) (Besvarad 2021-12-23)
Fråga 2021/22:592 Lagens begränsningar mot utbyggd kärnkraft
av Arman Teimouri (L)
till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Förlusten av fyra reaktorer och av stora volymer kraftvärme har lett till en kraftig försvagning av kraftsystemet söder om Dalälven. Det finns en del åtgärder som går att genomföra på kort sikt, men för att i grunden lösa problemen, för att säkra leveranssäkerheten och för att elanvändarna ska få rimliga och någorlunda förutsägbara priser krävs det mer planerbar elproduktion.
I södra Sverige är ny kärnkraft det enda realistiska alternativet. Men inte heller i norr finns det i praktiken något annat sätt att tillföra planerbar elproduktion.
Regeringen och ledande socialdemokrater har ofta återkommit till en beskrivning där det görs gällande att det skulle vara möjligt att, för den som önskar, bygga ny kärnkraft i Sverige. Det är en felaktig beskrivning.
Miljöbalkens 17 kap. 6 a § förbjuder regeringen att meddela tillstånd för nya reaktorer någon annanstans än där det redan finns reaktorer i dag. Därmed är det bara Vattenfall, Uniper och möjligen Unipers ägare Fortum, som kan bygga. Om någon av de här aktörerna skulle bygga skulle det avhjälpa elkrisen. Priserna skulle falla och företagens intäkter skulle minska, även om man gjorde en extra intäkt på den nya reaktorn.
Samma paragraf begränsar också antalet reaktorer som får vara i drift till tio. Även denna begränsning hämmar utbygganden av ny kärnkraft då de reaktorer som är aktuella att bygga är betydligt mindre än de befintliga. Fler än tio reaktorer kan mycket väl komma att behövas.
Begränsningarna tjänar till synes inget syfte. Men de blockerar nybyggnation av kärnkraft och därmed att det tillförs ny planerbar elproduktion. Därmed är det svårt att se hur vi ska komma till rätta med situationen i kraftsystemet i södra Sverige.
Liberalerna har länge arbetat för att miljöbalkens 17 kap. 6 a § ska avskaffas. Det är nu alltmer uppenbart att det brådskar.
Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:
Ämnar ministern ta initiativ för att avskaffa miljöbalkens 17 kap. 6 a §?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.