Kostnader vid forskningsfinansiering

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1151 besvarad av Statsrådet Helene Hellmark Knutsson (S)

Dnr U2016/02104/UH

Utbildningsdepartementet

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1151 av Linda Snecker (V) Kostnader vid forskningsfinansiering

Linda Snecker har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att underlätta för forskare så att de enklare ska kunna söka externa forskningsmedel och för att skapa ett mer likvärdigt system.

Av regeringsförklaringen som presenterades i oktober 2014 framgår att regeringen vill prioritera upp basanslagen till forskning. Ökade basanslag ger universitet och högskolor större möjligheter att själva styra och prioritera sin verksamhet. Universitet och högskolor måste ges förutsättningar att arbeta strategiskt och långsiktigt för att bland annat säkra attraktiva karriärvägar och en jämställd akademi. En prioritering av basanslagen gör att lärosätena i högre utsträckning bland annat ska kunna ansvara för basfinansiering för forskare, det vill säga deras lokaler, löner och utrustning. Det innebär också att de ska ta ett helhetsansvar för bland annat forskarutbildningen och för forskares karriärvägar.

Det är viktigt att forskare ges goda förutsättningar att ägna sig åt sin forskning. En prioritering av basanslagen och åtgärder för att skapa trygga och tydliga karriärvägar för unga forskare är delar i regeringens politik för att åstadkomma detta. Regeringen avser att återkomma i denna fråga i den forskningsproposition som regeringen planerar att presentera och lämna till riksdagen under hösten.

Sedan 2010 gäller principen att statliga myndigheter, när de finansierar forskningsprojekt vid universitet och högskolor, även ska bidra med en proportionell andel av de indirekta kostnaderna. En anledning till att statliga myndigheter bör bidra till både direkta och indirekta kostnader är att undvika att lärosätets basanslag automatiskt binds upp till att finansiera forskningens gemensamma kostnader.

Universitet och högskolor har tillsammans tagit fram en modell för att beräkna de indirekta kostnaderna. Modellen säkerställer ett enhetligt sätt att redovisa och används som underlag när lärosätena ansöker om pengar från forskningsfinansiärerna. Modellen tydliggör vad ett forskningsprojekt verkligen kostar. Kärnverksamheten är beroende av att det finns gemensamma funktioner och det är väsentligt att dessa kostnader inte döljs.

En enhetlig redovisning gör det också möjligt för lärosätena att jämföra sig med varandra och ger möjlighet att identifiera områden där kostnader kan sänkas. Det finns skillnader mellan storleken på de indirekta kostnaderna och de varierar delvis, men inte enbart på grund av lärosätenas storlek. Skillnaderna är dock relativt små och det finns inga indikationer på att de skulle påverka bidragsgivarnas bedömningar.

Stockholm den 4 maj 2016

Helene Hellmark Knutsson