Köp av sexuell handling av barn
Svar på skriftlig fråga 2020/21:2826 besvarad av Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:2826 av Marléne Lund Kopparklint (M)
Köp av sexuell handling av barn, fråga 2020/21:2842 av Marléne Lund Kopparklint (M) Lagen gällande köp av sexuella handlingar av barn och fråga 2020/21:2843 av Marléne Lund Kopparklint (M) Utnyttjande av barn för köp av sexuella handlingar
Marléne Lund Kopparklint har frågat mig hur jag ser på att vidta åtgärder för att köp av sexuell handling av barn i åldern 15–17 år i lagen ska betraktas som lika allvarligt som köp av sexuell handling av barn under den sexuella myndighetsåldern. Hon har också frågat mig om jag delar bedömningen att det finns kryphål i lagen för en brottsmisstänkt, genom att denne kan uppge att hen trodde att barnet var äldre och därmed få lindrigare straff, och om jag i så fall vidtar några åtgärder. Slutligen har hon frågat mig hur jag ser på att straffen för sexualbrott mot barn genom köp av sexuella tjänster ser olika ut beroende på förövarens utsago om hur gammal hen trodde att barnet var eller huruvida barnet har påbörjat sin pubertetsutveckling, och om jag vidtar några åtgärder.
Att bekämpa sexualbrott mot barn är en angelägen och högt prioriterad fråga för regeringen. Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att förbättra möjligheterna att bekämpa den här typen av brott och tar nya initiativ fortlöpande.
Den som utnyttjar ett barn under 15 år genom att köpa sex kan dömas för våldtäkt mot barn. Även den som köper sex av någon som har fyllt 15 år kan dömas för våldtäkt. Sedan 2018 års sexualbrottsreform kan den som köper sex av en person som inte deltar frivilligt nämligen dömas för våldtäkt respektive oaktsam våldtäkt. Bedömningen av om en målsägande har deltagit frivilligt eller inte ska grundas på situationen i dess helhet. Ett deltagande kan aldrig anses frivilligt om gärningsmannen otillbörligt utnyttjar att målsäganden befinner sig i en särskilt utsatt situation eller om gärningsmannen förmår målsäganden att delta genom att allvarligt missbruka att målsäganden står i beroendeställning till gärningsmannen.
Enligt Marléne Lund Kopparklint är det problematiskt att barnets kroppsutveckling används som en del av den allmänna oaktsamhetsbedömningen. Marléne Lund Kopparklint menar också att lagstiftningen inte utgår från barnets faktiska ålder utan från vilken ålder förövaren trodde eller upplevde att barnet hade när brottet begicks.
Jag vill mot den bakgrunden betona att den 1 juli 2018 skärptes, på regeringens initiativ, regleringen i fråga om oaktsamhet hos gärningsmannen i fråga om barnets ålder. Genom en lagändring sänktes gränsen för vad som ska anses vara oaktsamt. Syftet var bl.a. att komma bort från problemet att alltför stor vikt vid oaktsamhetsbedömningen lades vid barnets kroppsutveckling. Den sänkta gränsen för oaktsamhet har också gjort det svårare för gärningsmän att skylla på att de inte kände till barnets ålder. Den nya bestämmelsen om oaktsamhet innebär att gärningsmannens ansvar avgörs utifrån en allmän oaktsamhetsbedömning. Det kan för det första handla om att gärningsmannen misstänker att barnet är under den för ett visst brott relevanta åldern men ändå genomför den aktuella gärningen. Men det är inte ett krav, utan straffansvaret omfattar också det fallet att gärningsmannen inte misstänker (alltså inte inser risken för) att barnet inte har uppnått en viss ålder, men borde ha gjort det. Det stämmer alltså helt enkelt inte som Marléne Lund Kopparklint skriver att förövarens påståenden om vad han eller hon trodde är avgörande för det straffrättsliga ansvaret.
Regeringen har under de senaste åren även vidtagit en rad andra straffrättsliga åtgärder mot sexualbrott mot barn. Exempelvis har straffskalorna skärpts för bl.a. grov våldtäkt mot barn, kontakt för att träffa ett barn i sexuellt syfte (s.k. grooming) och utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling. Därutöver har straffansvaret för groomingbrottet utvidgats bl.a. så att det inträder på ett tidigare stadium. Vidare har preskription för bl.a. våldtäktsbrott som begåtts mot barn avskaffats.
Men det finns anledning att överväga ytterligare åtgärder för att stärka lagstiftningen när det gäller sexualbrotten. I januari 2020 gav vi därför en särskild utredare i uppdrag att bl.a. se över bestämmelserna som rör straffansvaret för sexualbrott på distans och utnyttjande av barn för sexuell posering. Utredaren ska också göra en översyn av straffskalorna för sexualbrotten och inom ramen för den översynen föreslå förändringar i straffskalan för köp av sexuell tjänst som innebär att minimistraffet höjs från böter till fängelse. Uppdraget ska redovisas senast den 31 maj 2021.
Regeringen har vidare tillsatt en särskild utredare som ska lämna förslag till en nationell strategi för att förebygga och bekämpa våld mot barn, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck. Strategin ska anlägga ett helhetsperspektiv och möjliggöra en samlad inriktning för arbetet med att förebygga och bekämpa våld mot barn under de kommande tio åren. Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 2022.
Stockholm den 19 maj 2021
Morgan Johansson
Skriftlig fråga 2020/21:2826 av Marléne Lund Kopparklint (M) (Besvarad 2021-05-19)
Fråga 2020/21:2826 Köp av sexuell handling av barn
av Marléne Lund Kopparklint (M)
till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)
I 6 kap. 4 § andra stycket brottsbalken finns en skyddsbestämmelse för den som är över 15 år men under 18 år. Här anges att man inte får ha sex med en person i den åldern om man är:
- förälder eller vårdnadshavare till barnet
- om man har ett liknande förhållande till barnet som exempelvis en svärförälder
- om barnet har en beroendeställning till personen, exempelvis lärare eller idrottstränare.
Rättsligt får alltså en 50-årig man ha sex med en 15-årig tjej så länge hon vill och inte har en beroendeställning till mannen som kan utnyttjas. Sedan kan man fråga sig hur en beroendeställning ska definieras. En 15-årig tjej eller kille har inte vuxit klart fysiskt och ej heller utvecklats fullt ut mentalt. Om man ser på en 15-åring kan man i de flesta fall se att det är ett barn. Barn är allt som oftast uppfostrade till att ha respekt för och lyssna på vuxna, och de har heller ingen egen ekonomi. Därmed skulle man kunna tänka sig att barn alltid hamnar i en beroendeställning till en äldre person. I synnerhet om denne person erbjuder pengar som barnet normalt sett inte har tillgång till.
Prostitution är inte en relevant eller naturlig del i att utforska sin sexualitet som barn. Den sexuella myndighetsåldern skapar en möjlighet för vuxna att utnyttja barn. I samtyckeslagen finns redan en bestämmelse om att man inte kan samtycka till sexuella handlingar om man befinner sig i beroendeställning. I förhållande till en vuxen person som erbjuder pengar hamnar barn i beroendeställning.
Barn i åldern 15–17 år är särskilt utsatta, och här brister lagskyddet.
Barn som har uppnått sexuell myndighetsålder har i dag sämre skydd än andra barn. Om någon köper en sexuell handling av någon som är under 15 år räknas det enligt lag som våldtäkt, men är barnet 15–17 år kallas det i stället utnyttjande av barn genom köp av sexuell handling, straffpåföljden är av betydligt mildare grad och preskriptionstiden är kortare (fem år för 15–17-åringar, ingen preskriptionstid för yngre barn).
Det är också mycket problematiskt att barnets kroppsutveckling används som en del av den allmänna oaktsamhetsbedömningen. Barn som pubertetsutvecklats tidigare har med andra ord ett sämre skydd.
Denna lagstiftning strider mot barnkonventionen som säger att ett barn är varje människa under 18 år samt att alla barn har rätt att skyddas mot att utnyttjas i prostitution och pornografi. Sexuell exploatering av barn och köp av sexuella handlingar av ett barn borde ses som ett allvarligare brott än om brottet riktar sig mot en vuxen person oavsett hur gammal förövaren trodde att den utnyttjade var vid sexköpstillfället. Så är det dock inte då det finns kryphål i lagen.
Det är den vuxnes ansvar att inte utnyttja ett barn sexuellt. Gärningens allvar samt barns och det enskilda barnets särskilda skyddsintresse av att inte utsättas för sexuell exploatering motiverar ett starkare skydd i lagen.
År 2020 ökade anmälda sexualbrott i Sverige till 24 100 (BRÅ, 2021). Under 2020 anmäldes det högsta antalet våldtäkter mot barn hittills, 16 procent fler än 2019. Vi vet att mörkertalet är stort och undersökningar visar att det rör sig om 452 000 som utsätts för sexualbrott, varje år (NTU, 2020).
Sexualbrott ger vårdkrävande skador – våldtäkt är det trauma som oftast leder till posttraumatiskt stressyndrom och är den starkaste kopplingen till självmord, självmordstankar och självskada. Konsekvenserna är ett förändrat liv med varierande grad av smärta, utmattning och psykisk ohälsa.
Man bör utreda om brottet utnyttjande genom köp av sexuell handling av barn ska synkroniseras med brottet våldtäkt mot barn.
Med hänvisning till ovanstående vill jag ställa följande fråga till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:
Hur ser ministern på att vidta åtgärder för att köp av sexuell handling av barn i åldern 15–17 år i lagen ska betraktas som lika allvarligt som köp av sexuell handling av barn under den sexuella myndighetsåldern?
Intressenter
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.