Kompetensbevis inom slakteriverksamhet
Svar på skriftlig fråga 2020/21:1648 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2020/21:1648 av Nina Lundström (L)
Kompetensbevis inom slakteriverksamhet
Nina Lundström har frågat mig om jag ser behov av åtgärder för att stärka kunskapen och kompetensen hos verksamma på slakterier i syfte att värna och förstärka djurskyddet i samband med slakt.
På alla slakterier besiktigar officiella veterinärer anställda av Livsmedelsverket djuren innan och efter slakt, men det är slakteriets storlek som avgör om den officiella veterinären finns på plats hela eller delar av dagen. På alla slakterier utför de officiella veterinärerna även djurskydds-kontroller, som kan vara planerade eller händelsestyrda och omfattar bl.a. hantering av djur, hållande och skötsel samt bedövning och avlivning. De officiella veterinärerna kan i akuta situationer fatta nödvändiga beslut för att förhindra djurlidande, t.ex. att förbjuda slakt eller besluta om omedelbar avlivning av djur. Precis som för andra verksamheter med djur har även länsstyrelserna till uppgift att utföra kontroller över djurskyddet på slakterierna.
Bestämmelserna om slakt regleras på EU-nivå i rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning. Enligt förordningen ska personal på slakterier som hanterar djur i samband med slakt och avlivning ha ett kompetensbevis. För att få ett kompetensbevis krävs en förberedande utbildning om slakt och avlivning som är godkänd av Statens jordbruksverk (Jordbruksverket). Efter avslutad utbildning fås ett kursintyg som används för ansökan om kompetensbevis hos Jordbruksverket. På slakterier över en viss storlek ska det även finnas en utsedd person som är djurskyddsansvarig. Den djurskyddsansvarige ska se till att slakteriet följer bestämmelserna om djurskydd och ska också genomgått utbildning och fått ett kompetensbevis från Jordbruksverket.
Det är i slutändan alltid slakteriets ansvar att djuren behandlas väl från det att de kommer till slakteriet tills att de avlivas. Personalens kunskap och kompetens är av central betydelse för en god djurvälfärd. Att djur behandlas väl genom hela livet, så även vid slakt, är viktigt och regeringen kommer fortsätta följa frågan.
Stockholm den 16 februari 2021
Jennie Nilsson
Skriftlig fråga 2020/21:1648 av Nina Lundström (L) (Besvarad 2021-02-17)
Fråga 2020/21:1648 Kompetensbevis inom slakteriverksamhet
av Nina Lundström (L)
till Statsrådet Jennie Nilsson (S)
Djurskydd handlar om att djur inte ska lida i onödan, och detta gäller även vid slakt. Vi har under den senaste tiden upplevt en debatt om hur djur hanteras på slakterier. En slutsats som kan dras är att det krävs tillsyn från myndigheter samt utbildning för och kompetens hos verksamma på slakterier.
Ett sätt att kvalitetssäkra hantering av djur är att personer som arbetar med djur har tillräckliga kunskaper, både teoretiskt och praktiskt. Även om styckare och slaktare är bristyrken finns det få utbildningsvägar i Sverige, och formellt ställs det främst krav på teoretiska kunskaper hos personer verksamma vid slakterier.
Den som hanterar djur i samband med slakt och avlivning måste ha kompetensbevis. Kompetensbeviset visar bland annat vilka djurslag som vederbörande får avliva och vilken utrustning som får användas. Slakterier och relaterade organisationer ska följa de regler som finns om djurskydd, så att djur som slaktas skonas från onödigt lidande och obehag. Slakterierna ska också ha en plan för ett gott djurskydd vid hanteringen av djur.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson:
Ser ministern behov av åtgärder för att stärka kunskapen och kompetensen hos verksamma på slakterier i syfte att värna och förstärka djurskyddet i samband med slakt?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.