Kommunernas trångmål i vattenfrågan
Svar på skriftlig fråga 2024/25:344 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:344 Kommunernas trångmål i vattenfrågan
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:344 av Linus Sköld (S)
Kommunernas trångmål i vattenfrågan
Linus Sköld har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att möjliggöra långsiktigt hållbara villkor för leverans av va-tjänster för kommunerna.
Regeringen är medveten om att det finns ett omfattande investeringsbehov i kommunalt va och har tagit del av Svenskt Vattens bedömning av detta.
Enligt lagen (2006:412) om allmänna vattentjänster har kommunerna enligt 30 § rätt att ta ut avgifter för att ordna och driva va-anläggningen, dvs även för underhåll av anläggningen. Medel får också avsättas för framtida nyinvesteringar under vissa villkor, till exempel att det finns behov, en plan för åtgärder och beräknade kostnader. Lagen om allmänna vattentjänster ger därmed va-huvudmännen möjligheter att finansiera verksamheten genom avgiftsintäkter.
Den pågående va-beredskapsutredningen ska se över regelverk och ansvarsfördelning och vid behov föreslå förändringar för att säkerställa en robust och kontinuerlig leverans av vattentjänster. Syftet med uppdraget är att stärka förmågan att leverera vattentjänster vid händelse av kris, höjd beredskap och då ytterst krig samt utifrån de nya förutsättningar som följer av ett förändrat klimat. Utredningen ska redovisa sina slutsatser senast den 30 november 2024. Regeringen följer utvecklingen inom området.
Stockholm den 6 november 2024
Romina Pourmokhtari
Skriftlig fråga 2024/25:344 av Linus Sköld (S) (Besvarad 2024-11-06)
Fråga 2024/25:344 Kommunernas trångmål i vattenfrågan
av Linus Sköld (S)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Enligt uppgifter från branschorganisationen Svenskt Vatten behöver omkring 600 miljarder svenska kronor investeras i svensk vatteninfrastruktur fram till 2040. Kapitalkostnaderna beräknas att femdubblas för kommunerna, vilket innebär att över 70 procent av den totala kostnaden för Sveriges va-tjänster förväntas bestå av kapitalkostnader. Samtidigt råder en återkommande och årlig underinvestering på 10 miljarder kronor, vilken skapar en snabbt växande investeringsskuld.
Kommunerna har huvudansvaret för leverans av vatten- och avloppstjänster. Kommuner har väldigt olika förutsättningar att bära detta ansvar – både geografiskt och ekonomiskt. Dessa tjänster är tänkta att finansieras av taxor som tas ut av dem som brukar dem. Kommuner har organiserat administrationen av detta lite olika, vanligast i kommunal förvaltning eller i kommunala aktiebolag.
Samtidigt ger lagen om allmänna vattentjänster va-huvudmännen ett alldeles för litet utrymme att finansiera sin verksamhet på ett hållbart sätt. Förbudet för huvudmännen att gå med överskott gör att va-kollektivet inte har möjlighet att bära sina egna investeringskostnader, vilket har lett till eftersatt underhåll, uteblivna reinvesteringar och stora svårigheter att finansiera nyinvesteringar. Då anläggningstillgångarna i dagsläget är låga och investeringsbehovet högt möjliggör inte lagstiftningen en sund amortering inom överskådlig tid.
Leveransen av vatten och avlopp i kommunala system är en verksamhet där kommunerna har monopol. Självklart behöver det finnas strikta regler för prissättningen i ett monopolsystem. Samtidigt leder den rådande ordningen till att verksamheten inte kan bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt, och investeringsskulden lägger sten på börda på en redan hårt pressad kommunsektor som regeringen dessutom underfinansierar stort även i nästa års budget.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari:
Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att möjliggöra långsiktigt hållbara villkor för leverans av va-tjänster för kommunerna?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.