Kommunernas parkeringsavgifter
Svar på skriftlig fråga 1996/97:159 besvarad av Inrikesminister Jörgen Andersson
den 11 december
Svar på fråga 1996/97:159
Inrikesminister Jörgen Andersson
Lennart Fremling har frågat mig hur regeringen vill åstadkomma bätt-
re överensstämmelse mellan lagen (1957:259) om rätt för kommuner att
ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m. och dess till-
lämpning.
Av 2 § i den angivna lagen framgår att en kommun får, i den omfatt-
ning som behövs för att ordna trafiken, ta ut ersättning i form av en avgift
för rätten att parkera på sådana offentliga platser som står under kommu-
nens förvaltning och som kommunen har upplåtit för parkering. Grunder-
na för beräkningen av avgiften beslutas av kommunfullmäktige.
Vidare anges i lagen bl.a. att avgiften kan bestämmas efter särskilda
grunder för näringsidkare och andra som har särskilda behov av att i sitt
arbete parkera eller för dem som bor i ett visst område att parkera inom
området. Den kan i sådana fall fastställas till ett engångsbelopp för en
viss period. Rörelsehindrade får enligt lagen befrias från avgiftsskyldig-
het. För särskilda uppställningsplatser för fordon som används i yrkes-
mässig trafik för personbefordran, får kommunen ta ut avgift med det
belopp som behövs för att täcka kommunens kostnader för användningen.
För andra kategorier än de nu angivna uppställer inte lagen några beräk-
ningsgrunder. I övrigt gäller 8 kap. § 3 b kommunallagen där det finns en
generell regel som anger att kommuner inte får ta ut högre avgift än vad
som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommu -
nen tillhandahåller, den s.k. självkostnadsprincipen.
Det system för prövning av grunderna för kommunfullmäktiges be-
räkning av parkeringsavgifter är laglighetsprövning enligt kommunalla-
gen. Varje medlem av en kommun har rätt att få lagligheten av kommu-
nens beslut prövad genom att överklaga det hos länsrätten. Detta gäller
också för kommunfullmäktiges beslut om parkeringsavgifter.
Jag ser med anledning av vad jag anfört inga skäl att vidta några åt-
gärder för att ändra detta system.
Skriftlig fråga 1996/97:159 av Lennart Fremling (fp) (Klar 1996-12-11)
den 6 december
Fråga 1996/97:159 av Lennart Fremling (fp) till inrikesministern om
kommunernas parkeringsavgifter
Kommunerna fastställer parkeringsavgifterna med stöd av lagen
(1957:259, 2 §) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser
av offentlig plats m.m. Där anges att en kommun får ta ut parkeringsav-
gift på allmän plats i den omfattning som behövs för att ordna trafiken.
Det är uppenbart att många kommunala beslutsfattare är omedvetna
om detta och tror att man kan sätta avgifter för att täcka kostnader för
gatuunderhåll eller för att ge ett tillskott till budgeten i allmänhet. Denna
missuppfattning märks både på besluten och i debatten.
Med hänvisning till det anförda vill jag ställa följande fråga till inri-
kesministern:
Hur vill regeringen åstadkomma bättre överensstämmelse mellan la-
gen och dess tillämpning?