Kammarkollegiets insyn i bidrag till politiker
Svar på skriftlig fråga 2025/26:790 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på fråga 2025/26:790 Kammarkollegiets insyn i bidrag till politiker
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Svar på fråga 2025/26:790 av Nima Gholam Ali Pour (SD)
Kammarkollegiets insyn i bidrag till politiker
Nima Gholam Ali Pour har frågat finansminister Elisabeth Svantesson om ministern avser att agera för att se över lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier. Bakgrunden till frågan är ett beslut från Kammarkollegiet.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Insyn i hur partier finansierar sin verksamhet bidrar till att värna allmänhetens förtroende för det demokratiska systemet.
En parlamentarisk kommitté har nyligen gjort bl.a. en översyn av lagen om insyn i finansiering av partier och föreslagit ändringar i den lagen i syfte att stärka öppenheten. Kommittén var enig om just dessa förslag och överlämnade sitt betänkande i maj förra året. Regeringen har i propositionen Ökad insyn i politiska processer (prop. 2025/26:258), som nyligen överlämnats till riksdagen, föreslagit ändringar i lagen om insyn i finansiering av partier som i allt väsentligt överensstämmer med kommitténs förslag.
Det är Kammarkollegiet som utövar tillsyn över att lagen om insyn i finansiering av partier följs. Jag kan som bekant inte uttala mig om hur Kammarkollegiet ska besluta i enskilda fall. Men på ett mer allmänt plan ska partier och ledamöter enligt lagstiftningen årligen redovisa intäkter till Kammarkollegiet. Redovisningarna publiceras på Kammarkollegiets webbplats.
Riksdagsledamöters redovisning av intäkter ska avse deras verksamhet som valkandidat, ledamot eller ersättare för ledamot. Den ska alltså inte gälla deras privata ekonomi. Någon ändring av detta föreslås inte i propositionen och har inte heller föreslagits av den parlamentariska kommittén. Däremot föreslås att ledamöterna också ska redovisa vissa kostnader och skulder i verksamheten som valkandidat, ledamot eller ersättare.
Regeringen har i propositionen bedömt att den nya regleringen bör utvärderas efter en tid, men i dagsläget planeras inte någon ytterligare översyn av lagstiftningen.
Stockholm den 13 maj 2026
Gunnar Strömmer
Skriftlig fråga 2025/26:790 av Nima Gholam Ali Pour (SD) (Besvarad 2026-05-13)
Fråga 2025/26:790 Kammarkollegiets insyn i bidrag till politiker
av Nima Gholam Ali Pour (SD)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
Enligt 5 § lagen (2018:90) om insyn i finansiering av partier ska en ledamot av riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet, eller ersättare för en ledamot, lämna intäktsredovisning om sin verksamhet som valkandidat, ledamot eller ersättare för en ledamot.
Riksdagsledamöter ska därmed redovisa intäkter från politisk verksamhet som överstiger 0,5 prisbasbelopp, efter avdrag.
I ett beslut från 2024-10-08 (dnr 9639-2024) har Kammarkollegiet slagit fast att en riksdagsledamot som tagit emot bidrag från olika personer under perioden december 2022 till april 2023 inte behövde redovisa dessa intäkter enligt lagen om insyn i finansiering av partier. Anledningen till att redovisning inte behövde ske var att riksdagsledamoten uppgett att insamlingarna skett som privatperson och på riksdagsledamotens fritid.
I beslutet står även att insamlingarna har ”skett till stöd för den iranska oppositionen”. Stödet till den iranska oppositionen är däremot en fråga som riksdagsledamoten drivit i sin roll som riksdagsledamot. Det finns alltså ett tydligt samband mellan riksdagsledamotens politiska verksamhet och insamlingen av pengar.
I underlaget till Kammarkollegiets beslut framgår att insamlingen är på mer än en miljon kronor. Beslutet från Kammarkollegiet och resonemanget bakom det gör lagen om insyn i finansiering av partier tandlöst. I praktiken innebär det att en ledamot i riksdagen, regionfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet kan samla miljonsummor och sedan påstå att han eller hon gjort det på sin ”fritid”, för att inte behöva redovisa insamlingen.
En sådan ordning kan lätt resultera i att antagonistiska aktörer kan påverka svensk politik genom att ge bidrag till politiker, vilka dessa mottagit på sin ”fritid”.
Med hänsyn till det som anförts ovan vill jag fråga finansminister Elisabeth Svantesson följande:
Avser ministern att agera för en översyn av lagen om insyn i finansiering av partier med tanke på det beslut från Kammarkollegiet som redogjorts för ovan?
