Istanbulkonventionen

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1337 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)

Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2019/20:1337 av Håkan Svenneling (V)
Istanbulkonventionen

Håkan Svenneling har frågat mig vad jag tänker göra för att öka pressen på de länder i EU som inte har ratificerat Istanbulkonventionen samt för att arbetet med mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska uppvärderas i EU-samarbetet.

Att motverka våld i alla dess former är en viktig fråga för regeringen.

Istanbulkonventionen är ett viktigt instrument för att motverka våld mot kvinnor och i nära relationer, och regeringen arbetar för att konventionen ska få ett ökat genomslag. Inom Europarådet har Sverige verkat för att fler länder ska ansluta sig till konventionen och för att förbättra dess genomförande, för vilket vi också lämnat särskilt stöd till sekretariatet. Den 16-17 september förra året arrangerade Sverige ett möte mellan EU-kommissionen och EU-länder för att utbyta information och dela goda erfarenheter om våldsförebyggande arbete med män och pojkar.

EU:s fördrag innehåller ett antal grundläggande värden som vi gemensamt som medlemsländer åtagit oss att respektera, bl.a. mänskliga rättigheter, jämställdhet och icke-diskriminering. Även om vi i Sverige har en väldigt klar bild av vad de grundläggande värdena står för, vet vi av erfarenhet att det kan råda olika uppfattningar om detta. Det är en diskussion som i högsta grad är levande på EU:s agenda.

EU har undertecknat Istanbulkonventionen (11 maj 2017) och därmed bekräftat unionens åtagande att bekämpa våld mot kvinnor inom sitt territorium och globalt. Frågan om EU även kan ansluta sig till (ratificera) konventionen, som både innehåller frågor som faller under EU:s och medlemsstaternas kompetens, har diskuterats sedan dess. År 2016 fick regeringens ståndpunkt att EU bör ansluta sig till konventionen stöd i riksdagen. Det finns idag en kvalificerad majoritet av medlemsländer som vill att EU ska ansluta sig till konventionen, och det finns en mindre grupp länder som blockerar detta. Det pågår sedan i april 2019 en domstolsprocess, som Europaparlamentet initierat, där EU-domstolen kring årsskiftet 2020/21 förväntas kunna ta ställning till frågan om EU kan ansluta sig till konventionen även om alla medlemsstater ännu inte har ratificerat konventionen.

Vi har konsekvent varit drivande i förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen. Bland annat lade Sverige i samarbete med ett annat likasinnat land fram en politisk deklaration i samband med EU:s undertecknande av konventionen. Dessutom kvarstår givetvis det viktiga arbetet med att hålla genomförandet av konventionen levande i alla länder.

Sveriges feministiska utrikespolitik innebär att utrikesförvaltningen genomgående arbetar med att bekämpa könsrelaterat våld mot kvinnor och flickor, såväl normativt som operativt. Mot bakgrund av virusutbrottet verkar Sverige för att motverka krisens negativa konsekvenser för kvinnor och flickor, och uppmanar andra länder att också motverka dessa konsekvenser. Utrikesförvaltningen har arbetat samlat med att bidra till förebyggande insatser. Bland exemplen finns möte med andra utrikesministrar om konsekvenser för jämställdhet och kvinnors och flickors rättigheter av Covid-19, och debattartiklar samt uppmaningar inom EU-samarbetet att jämställdhetsaspekter ska inkluderas i pandemiresponsen.

Stockholm den 20 maj 2020

Ann Linde