Islamiska republiken Irans påverkan i Sverige
Svar på skriftlig fråga 2025/26:993 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på fråga 2025/26:993 Islamiska republiken Irans påverkan i Sverige
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på fråga 2025/26:993 Islamiska republiken Irans påverkan i Sverige av Markus Wiechel (SD)
Markus Wiechel har frågat mig om jag och regeringen avser vidta några åtgärder för att svenska myndigheter ska agera för att skydda rikets säkerhet när en av Säpo utpekad plattform för iransk underrättelseverksamhet fortsätter att bedriva öppen verksamhet och motta offentliga medel, och i så fall vilka.
Iran och dess underrättelse- och säkerhetstjänster bedriver sedan lång tid tillbaka säkerhetshotande verksamhet mot Sverige. Den iranska regimen ägnar sig bland annat åt underrättelseinhämtning och kartläggning av oppositionella. Säkerhetspolisen bedömer att utvecklingen i Mellanöstern har medfört ett ökat hot främst mot amerikanska, israeliska och judiska intressen i omvärlden, inklusive i Sverige. Det finns även en hotbild mot iranska oppositionella grupper och personer i Sverige.
Regeringen har en mycket nära dialog med Säkerhetspolisen och Polismyndigheten och överväger löpande vilka åtgärder som är lämpliga och nödvändiga för att värna Sveriges och svenskars säkerhet. Det är centralt att Säkerhetspolisen och Polismyndigheten har de verktyg och medel som de anser nödvändiga för att motverka säkerhetshotande aktiviteter. Därför har regeringen stärkt båda myndigheterna under senare år genom bland annat ökade budgetmedel.
Regeringen tar frågan om skydd för personer i Sverige som riskerar att utsättas för övervakning, trakasserier, hot eller våld från den iranska regimen på största allvar. Säkerhetspolisen bedömer hotet från främmande makt kontinuerligt och vidtar åtgärder efter behov. I sitt uppdrag att motverka olovlig underrättelseverksamhet och att reducera säkerhetshotande verksamhet samverkar Säkerhetspolisen även med Polismyndigheten och andra berörda myndigheter.
Regeringen har infört moderna och rättssäkra villkor för statliga bidrag, som möjliggör att myndigheter som prövar frågor om statligt stöd kan neka eller dra tillbaka bidrag till organisationer som bedriver verksamhet som riskerar att skada samhället. Center mot våldsbejakande extremism (CVE) vid Brottsförebyggande rådet är sedan 2025 kontaktpunkt för myndigheter och andra som fördelar offentliga medel eller på annat sätt granskar offentligt finansierade verksamheter. Inom ramen för uppgiften som kontaktpunkt bistår CVE med fördjupade granskningar av verksamheter som kan antas ha kopplingar till våldsbejakande extremism eller andra antidemokratiska miljöer.
Därtill beslutade regeringen förra året att ge en särskild utredare i uppdrag att överväga och föreslå regler som förbjuder eller på annat sätt motverkar utländsk finansiering av trossamfund och andra verksamheter i Sverige med koppling till islamism, extremism och andra antidemokratiska intressen. Syftet är att förhindra att extremistiska och andra antidemokratiska miljöer i Sverige stärks genom sådant finansiellt stöd från andra stater, utländska organisationer eller finansiärer. Betänkandet överlämnades till regeringen i juni 2026 och är nu på remiss.
Regeringen och ansvariga myndigheter arbetar med full kraft i nära samverkan, och med internationella partners, för att motverka säkerhetshotande verksamhet och för att värna Sveriges och svenskars säkerhet.
Stockholm den 26 augusti 2026
Gunnar Strömmer
Skriftlig fråga 2025/26:993 av Markus Wiechel (SD) (Besvarad 2026-08-25)
Fråga 2025/26:993 Islamiska republiken Irans påverkan i Sverige
av Markus Wiechel (SD)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Den svenska handfallenheten inför Imam Ali Islamic Center i Järfälla är inte bara ett administrativt misslyckande; den är ett strukturellt problem som underminerar förtroendet för statens förmåga att skydda sin egen suveränitet.
Säkerhetspolisen har i ett ovanligt konkret yttrande konstaterat att den iranska regimen använder Nordens största shiamuslimska center som plattform för underrättelseverksamhet och annan säkerhetshotande verksamhet riktad mot både Sverige och den iranska diasporan. Ledningen bedömdes vara medveten om detta. Chefsimamen utvisades. Bidrag har delvis återkrävts. Ändå fortsätter verksamheten. Arbaeen-promenaden arrangeras öppet. Skattemedel har under lång tid flödat via Myndigheten för stöd till trossamfund och MUCF. Lokala politiker som försökt begränsa kommunens engagemang har utsatts för hot och trakasserier.
Detta mönster avslöjar en djupare handfallenhet. Religionsfriheten är en grundläggande rättighet, men den är inte absolut. När en religiös institution enligt säkerhetstjänsten fungerar som verktyg för en främmande diktaturs underrättelseapparat upphör den att vara enbart en fråga om tro. Den blir en fråga om nationell säkerhet, om skydd för dissidenter och om principen att svenska institutioner inte ska subventionera främmande makters påverkan. Ändå bemöts Säpos bedömning med byråkratisk tröghet: delvisa återkrav, fortsatta dialoger och en uppenbar ovilja att dra de fulla konsekvenserna. I Tyskland har motsvarande Irankopplade miljöer stängts. I Sverige förblir verksamheten intakt.
Handfallenheten bottnar i flera sammanvävda faktorer. För det första en juridisk och politisk rädsla för att framstå som inskränkande av religionsfriheten, trots att lagstiftningen redan ger utrymme för att ingripa mot verksamheter som hotar rikets säkerhet. För det andra en fragmenterad myndighetsstruktur där SST, MUCF, Migrationsverket och Säpo inte tillräckligt snabbt eller kraftfullt samordnar sina åtgärder. För det tredje en långvarig politisk kultur där varningssignaler om utländsk påverkan via moskéer och föreningar systematiskt tonats ned, tills konsekvenserna blir omöjliga att ignorera. Resultatet är att den iranska regimens nätverk kan fortsätta verka på svensk mark, medan svenska skattebetalare finansierar delar av infrastrukturen och vissa exiliranier lever under konstant hot.
När en säkerhetstjänst pekar ut en konkret plattform, när en imam utvisas, när bidrag delvis återkrävs och verksamheten ändå fortgår oförändrad, är det inte längre en fråga om bristande information. Det handlar då om att mer behöver göras.
Mot bakgrund av ovanstående önskas justitieminister Gunnar Strömmer svara på följande fråga:
Avser ministern och regeringen att vidta några åtgärder för att svenska myndigheter ska agera för att skydda rikets säkerhet när en av Säpo utpekad plattform för iransk underrättelseverksamhet fortsätter att bedriva öppen verksamhet och motta offentliga medel, och i så fall vilka?
