Insemination för ensamstående kvinnor
Svar på skriftlig fråga 2016/17:603 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Dnr S2017/00072/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:603 av Jenny Petersson (M) Insemination för ensamstående kvinnor
Jenny Petersson har frågat mig vilka konkreta nationella åtgärder jag och regeringen avser att vidta i syfte att minska de växande vårdköerna och de regionala skillnaderna när det gäller insemination för ensamstående kvinnor.
Sedan den 1 april 2016 finns det legala möjligheter för landstingen att erbjuda ensamstående kvinnor assisterad befruktning. Jag är väl medveten om den kritik som har framförts mot att ensamstående i praktiken hittills har haft svårt att få tillgång till sådan behandling. Det är landstingen själva som finansierar och beslutar hur de organiserar och bedriver vården inom sitt område, bl.a. hur mycket resurser som ska avsättas för behandling av ofrivillig barnlöshet och under vilka förutsättningar som sådan vård ska ges. Jag konstaterar att många landsting nu har börjat erbjuda ensamstående assisterad befruktning och att fler kommer att göra det under 2017.
Genom de rekommendationer inom området som Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har beslutat om har landstingen själva tagit initiativ till mer jämlika förutsättningar för behandling med assisterad befruktning. Med anledning av riksdagens beslut om ensamstående kvinnors möjlighet till sådan behandling i Sverige uppdaterade SKL i maj 2016 den tidigare rekommendationen om enhetlighet i landstingens erbjudande av offentligt finansierad assisterad befruktning. I november 2016 beslutade SKL också om en rekommendation om ersättning till ägg- och spermiedonatorer.
Regeringen gav 2015 Socialstyrelsen i uppdrag att ta fram ett kunskapsstöd som ska ge hälso- och sjukvården vägledning vid assisterad befruktning med donerade könsceller. Uppdraget redovisades i december 2016 och kunskapsstödet finns nu tillgängligt för verksamheterna.
Jag förstår den besvikelse som kvinnor som hoppats på att nu kunna få behandling i Sverige kan känna med anledning av att detta inte har varit möjligt så snart som man har önskat. Jag ser samtidigt att allt fler landsting nu börjar ta emot ensamstående som önskar behandling. Regeringen har för avsikt att följa upp hur lagändringarna har genomförts och utvärdera om de har fungerat på avsett sätt.
Stockholm den 18 januari 2017
Gabriel Wikström
Skriftlig fråga 2016/17:603 av Jenny Petersson (M) (Skickad 2017-01-18)
Fråga 2016/17:603 Insemination för ensamstående kvinnor
av Jenny Petersson (M)
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Från och med den 1 april 2016 har ensamstående kvinnor i Sverige rätt till insemination. En lagändring som inte kom en dag för tidigt och som innebar ett stort steg för en mer jämställd vård.
Förr var assisterad befruktning en möjlighet enbart för gifta par, sambor och registrerade par i Sverige. Då var det vanligt att ensamstående kvinnor sökte hjälp utomlands, oftast i Danmark, för att skaffa barn på egen hand. Detta kommer även att ske i framtiden med tanke på hur det ser ut i Sverige när det gäller tillgänglighet, regionala skillnader och växande köer.
Trots att lagen är på plats har det tagit lång tid för många regioner att erbjuda en behandling för en ensamstående kvinna som vill genomföra en assisterad befruktning. I de landsting som erbjuder behandling är det köer, köer som växer, i vissa landsting är kötiden över tre år.
En kartläggning gjord av Svenska Dagbladet visar att endast 14 av 21 landsting erbjuder insemination för ensamstående kvinnor.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd Gabriel Wikström:
Vilka konkreta nationella åtgärder avser statsrådet och regeringen att vidta i syfte att minska de växande vårdköerna och de regionala skillnaderna när det gäller insemination för ensamstående kvinnor?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.