Industrifisket i Östersjön

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1307 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)

N2020/01332/FJR

Näringsdepartementet

Landsbygdsministern

Svar på fråga 2019/20:1307 av Elin Segerlind (V) Industrifisket i Östersjön

Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att begränsa industrifiskets negativa inverkan på det lokala fisket och Östersjöns ekosystem.

Inledningsvis vill jag säga att jag och regeringen delar Elin Segerlinds oro för det kustnära fisket överlevnad och för rubbningen av balansen i ekosystemen i Östersjön. Regeringens övergripande inställning är att arbeta för ett hållbart fiske och för mer hållbara fiskemetoder och redskap.

Det är rådets förordning (EU) nr 2019/1838 av den 30 oktober 2019 om fastställande för 2020 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön som reglerar fisket av sill eller strömming i Östersjön 2020, inklusive den svenska kvoten för sill i det havsområde som inkluderar vattnen inom Stockholms länsgränser. Vid det ministerrådsmöte som dessa kvoter förhandlades verkade jag för att fiskemöjligheterna skulle fastställas på hållbara nivåer, vilket uppnåddes ifråga om sillen eller strömmingen.

Fiskemöjligheterna för sill i detta område fastställdes liksom föregående år på långsiktigt hållbara nivåer, grundat på ICES vetenskapliga råd och i enlighet med målet om maximal hållbar avkastning (MSY). Beståndssituationen för den s.k. centrala sillen bedöms enligt ICES vara god. Ur ett ekosystemperspektiv är dock miljösituationen inte bra. Östersjön har inte god miljöstatus och därför vidtas åtgärder för att minska övergödningen och att återhämta bestånden av rovfisk.

Fisket efter sill eller strömming bedrivs idag utifrån flera fartygssegment, med olika redskap och fartygsstorlekar. Trålfiske efter sill bedrivs med flyttrål. Fiskemöjligheterna är fördelade på individuella fartyg, regionala kvoter eller allokerade som en kustkvot tillsammans med en införd trålgräns i Östersjön vid fyra nautiska mil från kusten i syfte att särskilt ta hänsyn till det kustnära fisket. Det är fiskeföretagen som avgör till vilka de ska sälja sin fångst och indirekt vad den ska användas till. Efterfrågan påverkar företagen i detta avseende. Svenska konsumenter kan således påverka genom att efterfråga sill och genom det använda sin konsumentmakt att påverka utbudet. Svenska fiskare har en viktig roll i Sveriges livsmedelsförsörjning.

Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska kvoterna, inklusive för den sill eller strömming som finns i Stockholms län vatten. Myndigheten har i beslutet 2019 om att förnya de överförbara fiskerättigheterna för det pelagiska fisket höjt kustkvoterna för sill och skarpsill med avsikten att skapa flexibilitet, förutsättningar för en fortsatt utveckling av kustnära småskaliga fisket samt möjligheter till nyetablering. Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att redovisa vilka kriterier myndigheten tillämpar vid fördelning av svenska fiskemöjligheter för att skapa incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, med bl.a. minskad energikonsumtion eller minskade skador på livsmiljöer. Detta är i enlighet med 2 kap. 7 § femte stycket förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen i enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (1380/2013) av den 11 december 2019 om den gemensamma fiskeripolitiken. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Näringsdepartementet) senast den 30 april 2021.

Jag följer utvecklingen av det svenska yrkesfisket, särskilt det småskaliga och kustnära fisket. En grundförutsättning för fiskets bedrivande är att det finns långsiktigt hållbara bestånd, vilket det enligt ICES gör vad gäller den centrala sillen. Jag förutsätter att de som fiskar sill inte överskrider den andel av den svenska kvoten som tilldelats dem och att vi har en fiskekontroll i Sverige som säkerställer detta.

Stockholm den 13 maj 2020

Jennie Nilsson