Idrotten som plattform för jämlikhet och integration
Svar på skriftlig fråga 2024/25:291 besvarad av Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:291 Idrotten som plattform för jämlikhet och integration
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Svar på fråga 2024/25:291 av Olle Thorell (S)
Idrotten som plattform för jämlikhet och integration
Olle Thorell har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att idrott och fritidsaktiviteter i Sverige är tillgängliga för alla, oavsett socioekonomisk bakgrund, och för att motverka den ojämlikhet som växer fram när kostnaderna ökar och tillgången minskar.
Jag instämmer med Olle Thorell om vikten av att barn och unga, oberoende av socioekonomisk bakgrund, ska ha goda möjligheter att delta i idrotts- och andra fritidsaktiviteter. Barns och ungas deltagande ska inte avgöras av storleken på familjens plånbok. Vi vet att det finns barnfamiljer som har en utsatt ekonomisk situation.
För att stärka barns och ungas möjligheter att delta i fritidsaktiviteter, kommer regeringen att införa ett fritidskort. Enligt förslaget ska fritidskortet kunna användas för betalning av vissa fritidsaktiviteter inom idrott, kultur, friluftsliv och annat föreningsliv. Fritidskortet föreslås ha en differentierad utformning för att särskilt stötta barn och unga i socioekonomiskt utsatta hushåll. Föräldrar ska inte behöva prioritera mellan matkassen och ett barns fritidsaktivitet. Fritidskortet planeras införas nästa år och regeringen har avsatt 792 miljoner kronor årligen från 2025. Regeringen har under 2024 beslutat om totalt 294 miljoner kronor för förberedande och kompletterande insatser inför införandet av fritidskort för barn och unga, t.ex. 100 miljoner kronor till Sveriges Riksidrottsförbund för att stödja ökad tillgång till anläggningar och idrottsmiljöer. Ytterligare medel har bl.a. tilldelats Sveriges Riksidrottsförbund, Svenskt Friluftsliv och Fritidsbanken Sverige.
Idrottens betydelse i sig samt för såväl folkhälsan som känslan av samhörighet är en grundbult i statens stöd till idrotten. Regeringen stödjer idrottsrörelsen med ett årligt bidrag till Sveriges Riksidrottsförbund på cirka 2 miljarder kronor. Stödet kanaliseras till stor del vidare till förbund och de 19 000 idrottsföreningar runt om i landet som bedriver olika former av idrottsverksamhet, inte minst för barn och unga. I områden där utanförskapet är stort deltar barn och unga i lägre utsträckning i föreningsidrott än barn och unga i andra områden. Därför beslutade regeringen 2023 om ett permanent bidrag på 100 miljoner kronor per år till Sveriges Riksidrottsförbund för att ytterligare utveckla idrottsverksamhet för främst barn och unga i socialt utsatta och socioekonomiskt svaga områden. Syftet med bidraget är att skapa en meningsfull fritid, främja integration och därigenom även verka brottsförebyggande.
Regeringen gör betydande satsningar för att säkerställa att idrott och fritidsaktiviteter i Sverige är tillgängliga för alla, oavsett kön eller socioekonomisk bakgrund.
Stockholm den 30 oktober 2024
Jakob Forssmed
Skriftlig fråga 2024/25:291 av Olle Thorell (S) (Besvarad 2024-10-30)
Fråga 2024/25:291 Idrotten som plattform för jämlikhet och integration
av Olle Thorell (S)
till Socialminister Jakob Forssmed (KD)
Enligt Commitment to Reducing Inequality Index 2024 spelar idrott och fritidsaktiviteter en avgörande roll i att främja social sammanhållning och motverka ojämlikhet. Rapporten pekar på att tillgång till idrott och föreningsliv bidrar till ökad integration, förbättrad folkhälsa och minskade socioekonomiska klyftor. Länder med en stark idrottsrörelse och brett deltagande bland unga och låginkomstgrupper tenderar att ha en högre grad av social sammanhållning och mindre ekonomisk ojämlikhet. Sverige har länge varit känt för en stark föreningskultur och ett omfattande idrottsengagemang, men vi ser nu oroväckande tecken på att denna modell är hotad.
Rapporten belyser särskilt hur ekonomiska barriärer och brist på anläggningar har minskat möjligheterna för många utsatta grupper att delta i idrottsaktiviteter. Ett exempel är Storbritannien, där lokala idrottsanläggningar har fått skära ned på sina verksamheter på grund av minskade budgetar och stigande kostnader, vilket har drabbat områden med hög arbetslöshet och låginkomsttagare särskilt hårt. Resultatet har blivit en ökad polarisering mellan de som har råd att engagera sig i idrott och de som stängs ute på grund av ekonomiska hinder.
I Sverige ser vi liknande tendenser, där kommuner med begränsade resurser tvingas dra ned på satsningar inom idrott och fritidsverksamhet. Enligt en rapport från Riksidrottsförbundet har kostnaderna för att delta i vissa idrottsgrenar ökat betydligt de senaste åren, vilket riskerar att stänga ute barn och ungdomar från socioekonomiskt utsatta områden. Den här utvecklingen är särskilt oroande, eftersom vi vet att tillgången till idrott och föreningsliv är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barn och ungdomar som lever i utsatta situationer.
Socialdemokraterna har alltid värnat om idrottens roll som en plattform för integration och jämlikhet. Vi anser att det är statens ansvar att säkerställa att alla barn och unga, oavsett ekonomisk bakgrund, har möjlighet att delta i idrott och fritidsaktiviteter. När avgifterna ökar och tillgången till anläggningar försämras riskerar vi att förlora en grundläggande del av den sociala sammanhållningen i vårt samhälle. Rapporten understryker behovet av politiska åtgärder för att säkerställa att idrotten fortsatt är tillgänglig och inkluderande.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga socialminister Jakob Forssmed:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att idrott och fritidsaktiviteter i Sverige är tillgängliga för alla, oavsett socioekonomisk bakgrund, och för att motverka den ojämlikhet som växer fram när kostnaderna ökar och tillgången minskar?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.