Framtiden för ambassadören för global jämställdhet
Svar på skriftlig fråga 2024/25:69 besvarad av Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:69 Framtiden för ambassadören för global jämställdhet
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
Svar på fråga 2024/24:69 av Linnéa Wickman (S)
Framtiden för ambassadören för global jämställdhet
Linnéa Wickman har frågat mig om regeringen planerar att avskaffa posten som ambassadör för global jämställdhet, och om inte, när en ny ambassadör förväntas vara på plats?
Jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik. Vi ser hur det globala motståndet mot jämställdhet ökar och att det i konflikter sker ett systematiskt sexuellt våld framför allt mot kvinnor och flickor. Detta betonade jag också särskilt när jag höll Sveriges nationella anförande under FN:s högnivåvecka.
Därför är det helt centralt att alla enheter på UD integrerar jämställdhetsperspektivet inom sina arbetsområden där det är relevant. Till detta hör också att de respektive cheferna på enheterna tar upp regeringens jämställdhetsprioriteringar som fullt åtnjutande av sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), att motverka normer och sedvänjor som begränsar flickors och kvinnors frihet, åtnjutande av lika rättigheter, att mänskliga rättigheter också inkluderar kvinnor och flickor samt arbetar mot alla former av diskriminering i samtal som de har med sina internationella motparter samt att stärka kvinnors ekonomiska egenmakt. Att motverka barnäktenskap är en prioriterad fråga i alla relevanta sammanhang. På så vis ligger inte ansvaret att driva global jämställdhet hos ett enskilt sändebud, utan det upprätthålls av hela organisationen.
I utrikes- och biståndspolitiken fokuserar regeringen bland annat på kvinnors ekonomiska egenmakt, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter samt arbete mot alla former av sexuellt och könsbaserat våld. I reformagendan för Sveriges utvecklingssamarbete är jämställdhet ett av de sju prioriterade tematiska områden som ska styra Sidas internationella utvecklingsarbete.
En ny nationell handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet för 2024–2028 har antagits. Därtill arbetar UD och övriga Regeringskansliet aktivt med att följa upp och säkerställa de svenska myndigheternas genomförande av resolution 1325.
Den tidigare funktionen som ambassadör för global jämställdhet inrättades för att samordna den tidigare regeringens feministiska utrikespolitik. I dag företräds Sverige av en chef på högre nivå i de sammanhang som avser globalt jämställdhetsarbete. Det är ett arbete som pågår löpande och genomsyrar all verksamhet oavsett ambassadörsrollen.
Stockholm den 2 oktober 2024
Maria Malmer Stenergard
Skriftlig fråga 2024/25:69 av Linnéa Wickman (S) (Besvarad 2024-10-02)
Fråga 2024/25:69 Framtiden för ambassadören för global jämställdhet
av Linnéa Wickman (S)
till Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M)
När nuvarande regering tillträdde för cirka två år sedan var ett av de allra första utrikespolitiska ställningstaganden som deklarerades av den dåvarande utrikesministern att den feministiska utrikespolitiken skulle avskaffas. Utrikesministern menade att begreppet feministisk utrikespolitik hade lett till att etiketten har skymt innehållet i politiken, och att regeringen därför valde att ”utmönstra” ordet. Detta trots att rapporten More Than a Label, Less Than a Revolution: Sweden’s Feminist Foreign Policy av Expertgruppen för biståndsanalys (Eba) visade att den feministiska utrikespolitiken ledde till att jämställdhet betonades mer i regeringens direktiv, att ambassadernas och myndigheternas jämställdhetsarbete ökade och att jämställdhetsarbetet intensifierades inom alla tre utrikespolitiska områden, det vill säga utveckling, säkerhet och handel.
Utrikesministern menade att det ändå inte skulle finnas någon tvekan om att jämställdhet är ett svenskt kärnvärde, både nationellt och i utrikespolitiken. Att jämställdhet är just ett kärnvärde har poängterats många gånger i tal, men vi har sett förändringar i en annan riktning i praktiken. När regeringen utsåg den senaste ambassadören för global jämställdhet förändrades dennes tjänst till att bli tvådelad. Förutom att vara ambassadör skulle personen också vara gruppchef, vilket i praktiken tog tid från det utåtriktade arbetet med att driva jämställdhet globalt. När mandatet för ambassadören för global jämställdhet löpte ut i augusti tillsattes en tjänst som gruppchef utan ambassadörsuppdrag.
Att det för närvarande inte finns någon ambassadör för global jämställdhet är oroande i en kontext av att krafter mot jämställdhet växer sig starkare globalt. Det står i motsats till att verka för att jämställdhet ska vara ett kärnvärde i utrikespolitiken och att visa ledarskap internationellt.
I en interpellationsdebatt med undertecknad om en annan ambassadörsroll, ambassadören mot människohandel, gavs beskedet att regeringen efter sju månader beslutat att tjänsten åter ska tillsättas. Skälet till att regeringen låtit posten stå tom och om regeringen övervägde att helt skrota den har inte redovisats. Med facit i hand går det att konstatera att under tiden då posten varit vakant har Sveriges förutsättningar att internationellt verka för flickors, kvinnors och hbtqi-personers rättigheter försämrats, särskilt inom frågor som gäller sexuell exploatering. Nu tycks även framtiden för ambassadören för global jämställdhet vara hotad. Det vore anmärkningsvärt om ambassadörsrollen avskaffas eller om tjänstens utformning gör att Sveriges möjlighet att verka i internationella organ och i bilaterala samarbeten med andra länder för att driva på för ökad jämställdhet i världen försvagas.
Med anledning av det som anförts ovan är min fråga till utrikesminister Maria Malmer Stenergard:
Planerar regeringen att avskaffa posten som ambassadör för global jämställdhet, och om inte, när förväntas en ny ambassadör vara på plats?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.