Feministisk utrikespolitik och hbtq-personers rättigheter

Svar på skriftlig fråga 2014/15:266 besvarad av Margot Wallström (S), utrikesminister

Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2014/15:266 av Hans Linde (V) Feministisk utrikespolitik och hbtq-personers rättigheter

Hans Linde har frågat mig på vilket sätt jag tänker arbeta inom ramen för feministisk utrikespolitik för att förbättra hbtq-personers villkor och mänskliga rättigheter.

Frågan om hbtq-personers rättigheter är av största vikt för regeringen. Sverige arbetar, både nationellt och internationellt, för att motarbeta diskriminering på grund av sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller uttryck. Den svenska regeringen arbetar konsekvent såväl i utrikes- som utvecklingspolitiken för att uppmärksamma frågan, inte minst inom EU, FN och i Europarådet. UPR-processen är ett konkret exempel där Sverige aktivt ställer frågor och uppmärksammar situationen för hbtq-personer. Sverige och Sida ligger i framkant i givarsamfundet när det gäller arbetet för hbtq-personers rättigheter.

Som Hans Linde framhåller i sin fråga driver regeringen en feministisk utrikespolitik. Den bygger på att utmana dagens maktstrukturer och att säkra kvinnors rättigheter, säkra resurser för detta och säkra att kvinnor representeras på alla nivåer, i samma utsträckning som män. En sådan politik innebär en utmaning av könsstereotypa normer som begränsar enskilda individers frihet. En feministisk utrikespolitik innebär också att vi utmanar den strukturella diskriminering som begränsar människors rättigheter och frihet att vara som de är. Detta arbete är en central del av arbetet för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna vilket utgör en hörnsten i svensk utrikespolitik. I detta ligger också principen om alla människors lika värde och rättigheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

Många aspekter av hbtq-personers mänskliga rättigheter utgör en självklar del av den feministiska utrikespolitiken. Det gäller också lesbiska och transsexuella kvinnors rättigheter såsom Hans Linde själv framhåller.

Vad gäller hbtq-arbetet i stort ser vi i dag en blandad utveckling där framsteg inom vissa områden varvas med tillbakagång i andra. Flera länder inför diskriminerande lagstiftning och situationen för enskilda individer blir allt svårare. Det gäller även för MR-försvarare och civila samhället som vågar stå upp för hbtq-personers rättigheter.

Arbetet med hbtq-frågor är i många sammanhang kontroversiellt och splittrar ofta det internationella samfundet. Arbetet för att stärka hbtq-personers rättigheter behöver därför ständigt utvecklas. Nära samverkan med civila samhället om hur Sverige kan arbeta med dessa frågor är särskilt viktigt i arbetet med att hitta rätt väg i en svårnavigerad terräng.

FN beslutade i september 2014 ta fram en rapport om hur våld och diskriminering mot hbtq-personer kan motverkas. Rapporten ska presenteras under FN:s råd för mänskliga rättigheters 29:e session i juni 2015. Sverige stödjer detta arbete och ser gärna att flera delar av FN-systemet aktiveras. Ett exempel kan vara att existerande FN-rapportörer exempelvis inom konflikt/post-konflikt, fattigdom, hälsa och bostad i ökad utsträckning lyfter hbtq-perspektivet i sina rapporter.

Regeringen kommer även i fortsättningen påtala diskriminering och kränkningar av hbtq-personers rättigheter.

Stockholm den 11 mars 2015.

Margot Wallström