EU:s vattendirektiv
Svar på skriftlig fråga 2024/25:131 besvarad av Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:131 EU:s vattendirektiv
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2024/25:131 av Eric Palmqvist (SD)
EU:s vattendirektiv
Eric Palmqvist har frågat mig om jag avser att verka för att nationella prövningar och undantag ska göras möjliga och om jag delar Eric Palmqvists uppfattning om att förutsättningarna att få undantag till stånd ökats då
en svensk EU-kommissionär har ansvar för miljö- och vattenfrågorna.
Trots god tillgång till vatten behövs det åtgärder för god vattenkvalitet, bland annat för att undanröja fysiska hinder i strömmande vatten, minska försurningen samt minska spridningen av läkemedelsrester, tillförsel av näringsämnen och andra föroreningar. Åtgärdsarbetet är av stor betydelse för att genomföra flera EU-direktiv, bland annat genomförandet av åtgärdsprogrammen inom både vatten- och havsmiljöförvaltningen. Målen inom EU:s ramdirektiv för vatten ska uppnås senast 2027. Regeringen bedömer att det krävs ökad åtgärdstakt och ytterligare åtgärder för att nå dem samtidigt som svensk konkurrenskraft värnas och åtgärder inom vattenförvaltningen är samhällsekonomiskt effektiva. De möjligheter som följer av EU-rätten att ställa mindre långtgående krav till förmån för samhällsnyttiga verksamheter ska enligt vattenförvaltningsförordningen (2004:660) utnyttjas fullt ut vid meddelande av miljökvalitetsnormer.
Enligt förordning (EU) 2024/1252 om kritiska råmaterial ska projekt som uppfyller vissa fastställda kriterier anses ha ett allmänintresse inom ramen för tillämpning av undantag enligt ramdirektivet för vatten. Likafullt måste projekten samtidigt uppfylla övriga förutsättningar för undantag enligt ramdirektivet för vatten. Regeringen avser fortsatt att fullt ut genomföra de möjligheter till undantag som EU-rätten medger, också i förhållande till strategiska råmaterialprojekt.
EU-kommisionärerna företräder hela den Europeiska unionen och inte enskilda medlemsstater och ska inte agera utifrån särskilda nationella intressen. Förutsättningarna för förändringar av EU-lagstiftning eller tillämpning av EU-lagstiftning påverkas därmed inte av att en svensk EU-kommissionär har ansvar för miljö- och vattenfrågorna.
Stockholm den 16 oktober 2024
Romina Pourmokhtari
Skriftlig fråga 2024/25:131 av Eric Palmqvist (SD) (Besvarad 2024-10-16)
Fråga 2024/25:131 EU:s vattendirektiv
av Eric Palmqvist (SD)
till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)
EU:s vattendirektiv har funnits sedan 2000 och har viktiga syften: att skydda och förbättra akvatiska ekosystem och att främja en hållbar vattenanvändning. Det är fullt rimligt då rent vatten är att betrakta som en livsavgörande resurs. Målsättningen med direktivet är att vattenförekomsterna i EU ska uppnå så kallad god status, vilket är ett samlingsbegrepp som i sin tur är uppdelat i olika delmål. För att god status ska anses råda krävs att många parametrar uppfylls. Flera av dessa utgörs av miljökvalitetsnormer som anger en högsta tillåten halt av olika ämnen i de berörda vattnen. Om någon av parametrarna inte klarar gränsvärdet ska statusen inte bedömas som god, även om överskridandet är mycket litet och inte utgör någon risk för vare sig människor eller djur. I många fall är normerna satta för ämnen, exempelvis metaller, som är naturligt förekommande i varierande grad.
Syftet med direktivet är vällovligt men risken för uteblivna industrisatsningar och nedläggning av befintliga verksamheter är överhängande om inte rimliga undantagsmöjligheter införs. Om vattendirektivet tillämpas utan möjlighet till undantag kommer exempelvis ambitionerna i CRMA (European Criticial Raw Materials Act) bli svåra att uppfylla.
Förutsättningarna vad gäller tillgång till rent vatten skiljer sig åt inom EU varför det nationella självbestämmandet måste kunna beaktas i högre grad.
Sverigedemokraterna menar därför att det är av vikt att den svenska regeringen verkar för en ordning där respektive medlemsstats tillståndsmyndigheter, efter noggrann prövning och efter att ha vägt olika motstående intressen mot varandra, ska ges möjlighet att komma fram till att en viss verksamhet är så angelägen ur samhällssynpunkt att den bör ges tillstånd även om någon miljökvalitetsnorm överskrids, under förutsättning att överskridandet inte kan anses utgöra någon risk för vare sig människor eller djur.
Givet att Sveriges nya EU-kommissionär Jessika Roswall i september fick ansvar för frågor som rör bland annat miljö och vattenresiliens torde Sverige nu ha ökade förutsättningar att verka för nationella undantag enligt ovan.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Romina Pourmokhtari följande:
Avser statsrådet att verka för att nationella prövningar och undantag ska göras möjliga i enlighet med resonemanget ovan, och delar statsrådet frågeställarens uppfattning om att förutsättningarna att få ett sådant undantag till stånd ökats då en svensk EU-kommissionär har ansvar för miljö- och vattenfrågorna?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.