Ersättning för placering av ensamkommande barn

Svar på skriftlig fråga 2015/16:1328 besvarad av Arbetsmarknads- och etableringsminister Ylva Johansson (S)

Dnr A2016/01249/I

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknads- och etableringsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:1328 av Ersättning för placering av ensamkommande barn

Kent Härstedt har frågat Barn-, äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér om vad hon tänker göra för att ändra den ordning som gäller och tillse att den mottagande kommunen ersätts för alla kostnader för placerade ensamkommande barn i HVB-hem. Frågan har överlämnats till mig.

Ensamkommande barn anvisas till en kommun när de är asylsökande och den anvisade kommunen har i normalfallet kvar ansvaret när uppehållstillstånd beviljas. Den kommun som anvisats att ta emot ett ensamkommande barn behåller ansvaret för stöd och hjälp enligt socialtjänstlagen även vid placering i familjehem, HVB eller stödboende i annan kommun (2 a kap. 4§). Liksom för andra barn och unga som är placerade med stöd av socialtjänstlagen kan dock ett ärende flyttas över till en annan kommun (2 a kap. 10 §). Anvisade kommuner får schablonersättning för mottagandet av nyanlända och denna schablon höjdes till 125 000 kronor per mottagen under 65 år från och med 1 januari 2016, vilket var en höjning med 50 procent. Schablonersättningen för mottagandet av nyanlända utgår även för mottagandet av ensamkommande barn och ska bl.a. användas för särskilda introduktionsinsatser inom skolan. Därutöver finns en särskild schablonersättning vid mottagande av ensamkommande barn på 30 000 kronor som bl.a. avser kostnader för god man.

En kommun som har tagit emot en elev som inte är hemmahörande i kommunen, ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (interkommunal ersättning), vilket regleras i skollagen. Enligt skollagen har en elev som vistas i ett HVB-hem som är beläget i en annan kommun rätt att bli mottagen i en grundskola i den kommun där eleven vistas. En kommun som i sin grundskola har en elev från en annan kommun ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning (10 kap. 34 §).

En kommun som på ett nationellt program i gymnasieskolan har antagit en elev som inte är hemmahörande i kommunen eller i samverkansområdet för utbildningen ska ersättas för sina kostnader för elevens utbildning av dennes hemkommun (16 kap. 50 §). Interkommunal ersättning ska också utgå för introduktionsprogram inom gymnasieskolan.

Utöver den generella schablonersättningen för mottagandet av nyanlända, finns särskild statlig ersättning för mottagandet av ensamkommande barn. Dagens system för ersättning till kommunerna för mottagandet av ensamkommande barn och unga är inte ändamålsenligt utan har lett till ett svåröverskådligt regelverk som även är administrativt betungande. Ersättningen för mottagandet av ensamkommande barn och unga bör därför i större utsträckning än i dag utgöras av schabloner.

Regeringen aviserade i vårpropositionen 2016 att man avsåg att återkomma med förslag för att förenkla regelverket, förbättra kommunernas planeringsförutsättningar, minska den administrativa bördan och öka kostnadseffektiviteten.

Regeringen avser att återkomma i frågan om ett nytt ersättningssystem för mottagandet av ensamkommande barn och unga i budgetpropositionen för 2017.

Stockholm den 15 juni 2016

Ylva Johansson