DNA-teknik i brottsbekämpningen

Svar på skriftlig fråga 2003/04:17 besvarad av

Händelser

Inlämnad
2003-09-22
Anmäld
2003-09-23
Besvarad
2003-10-01
Svar anmält
2003-10-02

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

den 1 oktober

Svar på fråga 2003/04:17 om DNA-teknik i brottsbekämpningen

Justitieminister Thomas Bodström

Torkild Strandberg har frågat mig vad jag avser att vidta för åtgärd för att öka möjligheterna att använda DNA-tekniken i brottsbekämpningen.

DNA-analys kan användas både som ett hjälpmedel under utredning om ett brott och som bevis i rättegång. Analysresultaten ger ofta en god hjälp i utredningsarbetet och tillmäts som regel stort värde i bevishänseende.

Den som är skäligen misstänkt för ett brott som kan leda till fängelse får kroppsbesiktigas, vilket bland annat innefattar sådan provtagning som behövs för att göra en DNA-analys. Analysen kan sedan användas i brottsutredningen.

För att förbättra möjligheterna att utreda brott infördes den 1 april 1999 bestämmelser som ger polisen möjlighet att föra två register som innehåller resultat från DNA-analys. Det ena är DNA-registret som innehåller uppgifter om personer som har dömts för brott. Det andra är spårregistret som innehåller uppgifter om DNA-analyser som gjorts under utredning av brott och som inte kan hänföras till en identifierbar person.

När det gäller DNA-registret ansåg både regering och riksdag att registrering bör begränsas till brott som erfarenhetsmässigt medför risk för återfall och där DNA-tekniken har betydelse för att få fram uppgifter om att en person befunnit sig på en viss plats. Detta ansågs framför allt vara fallet med brott mot en persons liv eller hälsa, personliga integritet eller säkerhet. När det gäller kravet på brottets svårhetsgrad ansåg regering och riksdag att det bör röra sig om brott som allmänt bedöms allvarliga. Det kravet ansågs bli uppfyllt om brottet kan leda till mer än två års fängelse.

Enligt Statens Kriminaltekniska Laboratorium finns det i dag cirka 2 500 personer i DNA-registret och det ökar med i genomsnitt 90 personer i månaden.

Som Torkel Strandberg påpekar föreslog Polisdatautredningen inga ändringar i den gällande lagstiftningen. Rikspolisstyrelsen framförde i sitt remissvar att en person borde få registreras i DNA-registret om han eller hon dömts för ett brott där fängelse ingår i straffskalan. Övriga remissinstanser hade emellertid inga synpunkter på utredningens förslag.

Vi arbetar sedan en tid tillbaka med utredningens förslag och remissvaren. Dessutom har Beredningen för rättsväsendets utveckling gjort en översyn av polisens arbetsmetoder för att förhindra, avslöja och utreda brott samt lämnat förslag som syftar till att öka effektiviteten samtidigt som rättssäkerheten stärks (SOU 2003:74). Betänkandet kommer att remitteras inom kort. I den fortsatta beredningen av dessa förslag anser jag det självklart att vi också undersöker vilka åtgärder som behöver vidtas för att ytterligare förbättra möjligheterna att använda DNA-teknik i brottsbekämpningen.

När det gäller att införa nya regler om tvångsåtgärder är det dock viktigt att de inte blir ett hastverk. Det krävs alltid att vi gör en noggrann avvägning mellan intresset av effektiva brottsutredningar och skyddet för den personliga integriteten.

Skriftlig fråga 2003/04:17 av Strandberg, Torkild (fp) (undefined 2003-09-22)

den 22 september

Fråga 2003/04:17

av Torkild Strandberg (fp) till justitieminister Thomas Bodström om DNA-teknik i brottsbekämpningen

Den senaste tidens tragiska händelser har på ett tydligt sätt satt fokus på DNA-teknikens möjligheter i brottsbekämpningen.

Med hjälp av DNA-tekniken finns det goda förutsättningar att på ett avgörande sätt öka möjligheterna att klara upp brott. Detta gäller både så kallad vardagsbrottslighet, till exempel lägenhets- och villainbrott, och betydligt grövre brott.

Lika viktigt är det att DNA-tekniken kan fria oskyldiga från misstankar om brott. Erfarenheterna från utlandet visar att uppklarningsgraden av brott ökat markant när man börjat använda DNA-tekniken.

Frågan om att ge utökade möjligheter till registrering i DNA-register har behandlats i betänkandet från Polisdatautredningen (SOU 2001:92). Utredningen föreslog inga ändringar i nuvarande lagstiftning gällande DNA-register. Rikspolisstyrelsen, som vill se utökade möjligheter till DNA-registrering, har som remissinstans kritiserat detta.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitieministern vad han avser att vidta för åtgärd för att öka möjligheterna att använda DNA-tekniken i brottsbekämpningen.

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.