Det fria ordet
Svar på skriftlig fråga 2024/25:198 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2024/25:198 Det fria ordet
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svar på fråga 2024/25:198 av Olle Thorell (S)
Det fria ordet
Olle Thorell har frågat kulturministern om hon, i sin tjänsteutövning och som ansvarig för frågor kring yttrandefrihet och åsiktsfrihet, avser att ta några initiativ för att motverka en utveckling som riskerar att underminera den fria debatten och yttrandefriheten i Sverige, eller om hon inte ser detta som ett problem.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
De grundlagsskyddade opinionsfriheterna utgör grundbultar i vårt demokratiska statsskick. Var och en är i förhållande till det allmänna tillförsäkrad bl.a. en frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (yttrandefrihet). Var och en är också i förhållande till det allmänna tillförsäkrad en frihet att sammansluta sig med andra för allmänna eller enskilda syften (föreningsfrihet).
Föreningsfriheten är i det närmaste absolut och utgör en grundläggande förutsättning för de politiska partiernas möjlighet att verka fritt utan statlig inblandning i deras inre angelägenheter.
Tidöavtalet är en frivillig överenskommelse som träffats mellan flera olika politiska partier. En sådan frivillig överenskommelse, som sätter upp ramar för det politiska samarbetet mellan partierna, utgör inte en begränsning av den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Däremot skulle en reglering eller initiativ från staten som på olika sätt inskränker friheten att träffa sådana överenskommelser innebära ett långtgående ingrepp i åsiktsfriheten, både yttrandefriheten och föreningsfriheten.
Jag har inte för avsikt att ta några initiativ som riskerar att underminera de politiska partiernas frihet att tillsammans verka för gemensamma politiska mål.
Stockholm den 23 oktober 2024
Gunnar Strömmer
Skriftlig fråga 2024/25:198 av Olle Thorell (S) (Besvarad 2024-10-23)
Fråga 2024/25:198 Det fria ordet
av Olle Thorell (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Respektklausulen i Tidöavtalet, som undertecknats av regeringspartierna och Sverigedemokraterna, innebär att partierna inom regeringsunderlaget förbinder sig att inte offentligt kritisera varandras företrädare. Även om partier själva förstås får ingå de överenskommelser de vill riskerar en sådan klausul att påverka den fria åsiktsbildningen och yttrandefriheten negativt. Yttrandefriheten är ett fundament i svensk demokrati och en rättighet vi hedrar och värnar om sedan 1766, då Sverige som första land i världen antog en tryckfrihetslagstiftning.
Respektklausulen riskerar att skapa en tystnadskultur där kritiska röster inom koalitionen inte vågar lyfta legitima frågor även när andra partiföreträdare agerar på ett sätt som borde bemötas. Detta undergräver principen om en levande demokratisk debatt där politiska företrädare inte bara har rätt utan också en skyldighet att kritiskt granska och ifrågasätta varandra.
Om regeringen och dess samarbetspartier etablerar en sådan praxis kan det få långtgående konsekvenser för den politiska debatten och för medborgarnas förtroende för det politiska systemet. Det finns också en risk att denna tystnadsklausul begränsar yttrandefriheten till den grad att partiföreträdare inte vågar kritisera varandra ens i frågor av stor vikt för landet. Detta väcker frågor om hur långt respektklausulen sträcker sig. Får partiföreträdarna i praktiken säga och göra vad som helst utan att riskera kritik från sina regeringskollegor? Vad händer om det uppstår frågor om etik eller rättssäkerhet där kritik är nödvändig för att upprätthålla demokratiska värden?
I Sverige har vi en lång tradition av att värna om yttrande- och åsiktsfriheten. Därför är det viktigt att regeringen ser över hur denna respektklausul kan påverka både den politiska debatten och medborgarnas förtroende för demokratin. Den riskerar att bli ett redskap för att tysta oppositionella röster även inom den egna koalitionen och därigenom skapa en osund politisk kultur där den fria debatten försvagas.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Avser ministern, i sin tjänsteutövning och som ansvarig för frågor kring yttrandefrihet och åsiktsfrihet, att ta några initiativ för att motverka en utveckling som riskerar att underminera den fria debatten och yttrandefriheten i Sverige, eller ser hon inte detta som ett problem?
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.