Brott mot smittskyddslagen
Svar på skriftlig fråga 2021/22:202 besvarad av Socialminister Lena Hallengren (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2021/22:202 av Markus Wiechel (SD)
Brott mot smittskyddslagen
Markus Wiechel har frågat mig om jag anser att man från myndigheternas sida har följt anmälningsplikten och smittskyddslagen och vilka åtgärder jag anser vara nödvändiga att vidta i de fall då dessa inte följs.
Folkhälsomyndigheten har ansvar för samordning av smittskyddet på nationell nivå och får meddela föreskrifter om exempelvis anmälningsskyldighet. Självklart ska dessa föreskrifter följa vad som gäller i lag. Myndigheterna är självständiga i förhållande till regeringen och regeringen uttalar sig inte om myndigheternas föreskrifter.
Jag vill samtidigt påpeka en felaktighet i den skriftliga frågan. Den som konstaterats ha en allmänfarlig sjukdom ska erhålla förhållningsregler av sjukvården. Och självklart ska den som är smittad med covid-19 hålla sig hemma. Frågeställaren skriver emellertid att det handlar om att den enskilde ska ”isoleras”. Enligt smittskyddslagen avses med isolering inspärrning på vårdinrättning. Sådana tvångsåtgärder får enligt smittskyddslagen endast vidtas om inga andra möjligheter står till buds, exempelvis om den enskilde inte följer de förhållningsregler som har beslutats.
Stockholm den 27 oktober 2021
Lena Hallengren
Skriftlig fråga 2021/22:202 av Markus Wiechel (SD) (Besvarad 2021-10-27)
Fråga 2021/22:202 Brott mot smittskyddslagen
av Markus Wiechel (SD)
till Socialminister Lena Hallengren (S)
”Land skall med lag byggas” är ett citat som kanske är som viktigast när samhället möter svåra prövningar. Det allra minsta man kan förvänta sig är att staten och de egna myndigheterna följer lagen, då inte minst i syfte att säkerställa en korrekt och ändamålsenlig hantering under kristider. Under coronapandemin har vi sett att det inte tycks ha varit fallet.
År 2004 fick smittskyddslagen sin nuvarande utformning, och det råder inga tveksamheter om vad som gäller: När en smitta klassats som allmän- och samhällsfarlig måste ansvariga för smittskyddet vidta ett antal åtgärder. De läkare som får kännedom om att en person är smittad eller misstänkt smittad med en sådan sjukdom ska anmäla det till Folkhälsomyndigheten och regionens smittskyddsläkare. Smittskyddsläkaren som mottagit anmälan ska sedan i sin tur se till att smittade isoleras samtidigt som eventuella kontakter med vederbörande spåras och testas. Därtill ska allmänheten i regionen få adekvat information om hur de på bästa sätt kan skydda sig själva och andra. Arbetsmiljölagen ger vidare ett liknande ansvar till arbetsgivare, till exempel olika skolors huvudmän, som anmäler till Arbetsmiljöverket och regionens smittskyddsläkare när de stöter på personer utsatta för smitta. Samma förfarande för de olika parterna gäller alltså här.
Trots det befintliga och mycket detaljerade smittskyddsförfarandet har lagen inte följts av Folkhälsomyndigheten, som på intet sätt har befogenhet att göra undantag från anmälningsplikten. Myndighetens generaldirektör har dessutom vid tre tillfällen, helt utan juridiskt mandat, föreskrivit ändringar i anmälningsplikten, vilket alltså strider mot smittskyddslagen.
Precis som en rad experter skriver i ett par debattartiklar i nätpublikationen Altinget är anmälningsplikten ”grundbulten för ett effektivt – och alltså dessutom lagstadgat – smittskydd”.
Med anledning av detta vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:
Anser ministern att man från myndigheternas sida har följt anmälningsplikten och smittskyddslagen, och vilka åtgärder avser ministern är nödvändiga att vidta i de fall då dessa inte följs?
Intressenter
Frågeställare
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.