Behovet av skyddslagstiftning för Sveriges transporthistoriska rörliga kulturarv
Svar på skriftlig fråga 2025/26:713 besvarad av Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2025/26:713 Behovet av skyddslagstiftning för Sveriges transporthistoriska rörliga kulturarv
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Svar på fråga 2025/26:713 av Rashid Farivar (SD)
Behovet av skyddslagstiftning för Sveriges transporthistoriska rörliga kulturarv
Rashid Farivar har frågat mig om vilka åtgärder jag och regeringen avser att vidta för att värna och förenkla bevarandet, användningen och utvecklingen av det samlade rörliga kulturarvet, omfattande båtar och fartyg, luftfartyg, lok och vagnar, väg- och terrängfordon samt till dessa relaterade föremål och företeelser, bortsett från omfattningen av den statliga finansieringen.
Som jag tidigare framfört är jag glad att det rörliga kulturarvet engagerar många människor och föreningar runt om i landet, och att detta engagemang bidrar till ökad kunskap och kunskapsspridning inom området. Dessutom bidrar både Statens museer för maritim-, transport- och försvarshistoria och Riksantikvarieämbetet till att detta rörliga kulturarv bevaras och brukas.
I budgetpropositionen för 2021 (prop. 2020/21:1 utg.omr. 17) anförde den dåvarande regeringen att den inte avser att vidta några ytterligare åtgärder för att ta fram lagstiftning till skydd för det rörliga kulturarvet. Regeringen har hittills inte prioriterat ett lagstiftningsarbete på området.
Stockholm den 22 april 2026
Parisa Liljestrand
Skriftlig fråga 2025/26:713 av Rashid Farivar (SD) (Besvarad 2026-04-22)
Fråga 2025/26:713 Behovet av skyddslagstiftning för Sveriges transporthistoriska rörliga kulturarv
av Rashid Farivar (SD)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Sveriges transporthistoriska rörliga kulturarv är en levande och betydelsefull del av vårt gemensamma kulturarv. Det omfattar historiska båtar och fartyg, luftfartyg, lok och vagnar samt väg- och terrängfordon, liksom de miljöer, kunskaper och traditioner som är knutna till dessa. Bevarandet och brukandet av detta kulturarv vilar i stor utsträckning på ideella krafter, föreningsliv och enskilda engagerade runt om i landet.
Inom Transporthistoriskt Nätverk (THN) har frågan om ett rättsligt skydd för detta kulturarv drivits under lång tid. Redan 2018 presenterade Riksantikvarieämbetet ett förslag om en skyddslagstiftning. Trots detta har frågan därefter inte lett till några konkreta åtgärder, och något tydligt ställningstagande om hur ett långsiktigt skydd ska säkerställas saknas alltjämt.
Tidigare ställningstaganden från regeringens håll har pekat på att en lagreglering inte anses vara en lämplig lösning, samtidigt som man framhållit att andra åtgärder har vidtagits, främst i form av statlig finansiering till centrala institutioner såsom Statens maritima och transporthistoriska museer. Detta speglar dock en syn på “skydd” som i huvudsak är kopplad till ekonomiska resurser och bevarande inom ramen för statliga samlingar.
För de aktörer som faktiskt bär upp och förvaltar det rörliga kulturarvet ser behovet annorlunda ut. Det som efterfrågas är inte ytterligare bidrag utan ett rättsligt verktyg: en skyddslagstiftning som säkerställer att myndigheter och tillämpande instanser tar hänsyn till kulturarvets särskilda karaktär. Utan ett sådant skydd riskerar regelverk att tillämpas på ett sätt som försvårar eller i vissa fall omöjliggör bevarandet och användandet.
Ett konkret exempel är krav på att historiska järnvägsfordon ska utrustas med moderna tekniska system, såsom ERTMS-transpondrar, vilket kan innebära kostnader på uppemot 700 000–800 000 kronor per fordon. För ideella aktörer och föreningar är detta ofta orimligt och riskerar att leda till att fordon tas ur bruk, trots att de utgör viktiga delar av vårt kulturarv.
Frågan handlar därmed ytterst om rättssäkerhet och proportionalitet i tillämpningen av regelverk samt om att skapa förutsättningar för att bevara, använda och utveckla det rörliga kulturarvet i hela landet. Ett ändamålsenligt skydd bör därför inriktas på lagstiftningens utformning och tillämpning snarare än enbart på ekonomiska stödåtgärder.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till kulturminister Parisa Liljestrand:
Vad avser ministern och regeringen att vidta för åtgärder för att värna och förenkla bevarandet, användningen och utvecklingen av det samlade rörliga kulturarvet, omfattande båtar och fartyg, luftfartyg, lok och vagnar, väg- och terrängfordon samt till dessa relaterade föremål och företeelser, bortsett från omfattningen av den statliga finansieringen?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.