Behandlingen av människorättsaktivister och fängslade kvinnliga frihetskämpar i Iran
Svar på skriftlig fråga 2021/22:892 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2021/22:892 av Amineh Kakabaveh (-)
Behandlingen av människorättsaktivister och fängslade kvinnliga frihetskämpar i Iran
Amineh Kakabaveh har frågat mig om regeringen avser att kalla upp Irans ambassadör för att kräva frigivning av Narges Mohammadi, i riksdagsfrågan omnämnda kvinnliga och andra politiska fångar och samvetsfångar, däribland Ahmadreza Djalali, och som medlem av EU vidta åtgärder för att kvinnor i Iran ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och för att frihetskämpar som Narges och hennes medsystrar omedelbart ska försättas på fri fot i stället för att fängslas och torteras.
Som jag framfört i flera interpellationsdebatter, och även i svar på flera riksdagsfrågor – bland annat 813 och 749 i år och 3397, 3004, 1871, 1506, och 549 under föregående riksdagsår – är läget vad gäller de mänskliga rättigheterna i Iran fortsatt mycket allvarligt. Jag delar frågeställarens djupa oro över situationen, inklusive fängslandet av Per-Anger-pristagaren Narges Mohammadi och vikten av kvinnors och flickors fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter.
Regeringen lyfter, som tidigare meddelats, regelbundet dessa frågor i bilaterala kontakter på olika nivåer, inklusive i mina samtal på utrikesministernivå och i egna uttalanden. Vi har också ett nära samarbete med andra länder inom såväl EU som FN, med gemensamma uttalanden och samordnade åtgärder.
Sverige kommer naturligtvis fortsätta ta upp dessa frågor, inklusive om Narges Mohammadis frigivning, i den bilaterala dialogen med Iran.
Stockholm den 2 februari 2022
Ann Linde
Skriftlig fråga 2021/22:892 av Amineh Kakabaveh (-) (Besvarad 2022-02-02)
Fråga 2021/22:892 Behandlingen av människorättsaktivister och fängslade kvinnliga frihetskämpar i Iran
av Amineh Kakabaveh (-)
till Utrikesminister Ann Linde (S)
Negar Mohammadi greps den 16 november 2021 när hon deltog i en minneshögtid för en student som mördades av iranska regimen i samband med demonstrationerna mot regimen i november 2019. Efter några dagars förhör hos säkerhetspolisen fördes Negar till Evinfängelset för att avtjäna det straff hon dömdes till i maj 2021: 30 månaders fängelse och 80 piskrapp.
Nu har det kommit ny information. För en vecka sedan flyttades Negar till Qarchakfängelset i Varamin. Det har även kommit uppgifter från medfångar att hon fått ännu en dom, åtta år och 70 piskrapp. Rättegången ska ha pågått i fem minuter. Negar har fängslats tidigare, och hon har suttit i många år i fängelse för sin kamp för mänskliga rättigheter.
Något som även är mycket oroande är att den senaste tiden har Negar förvägrats kontakt med sin man och sina barn som lever i exil i Paris, och även med anhöriga i Iran.
År 2011 mottog Negar Mohammadi den svenska regeringens Per Anger-pris för sitt modiga arbete för mänskliga rättigheter. Sveriges regering måste rimligen agera för Negar Mohammadis frigivning.
Jag har under de senaste åren ställt ett antal skriftliga frågor och interpellationer till utrikesministern men svaren är ständigt desamma, nämligen att dialog förts när utrikesministern träffat sin iranske kollega. Men det torde inte göra någonting att man framför en mot den iranska regimen avvikande mening när det gäller behandlingen av politiskt oppositionella eller människorättsaktivister, och därtill i sedan länge förfluten tid.
Jag vill veta vad utrikesministern kommer att göra för att få till stånd en frigivning av Negar och en rad andra kvinnliga medfångar i det islamistiska barbariets olika fängelser, såsom Nasein Sotoudeh, Zenayb Jalalian, Zara Mohamadi, Yasaman Armani, Sepideh Gholian och en lång rad politiska och samvetsfångar, till exempel genom att kalla in Irans ambassadör till UD och kräva att Iran måste frige dem.
När man i Sverige tilldelar någon Per Anger-priset så är det inte vilket pris som helst. Det är ett pris som tilldelas människor som gjort kampen för mänskliga rättigheter till sin ledstjärna i livet. Regeringen borde i ett sådant fall göra sitt yttersta för att se till att Negars mänskliga rättigheter tillgodoses och att hon inte utsätts för den iranska regimens grymheter.
Det finns all anledning för regeringen att göra sitt yttersta för att EU tar upp deras fall till behandling vid sammanträffanden med den iranska regimen.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:
Kommer regeringen att kalla in Irans ambassadör för att kräva frigivning av Negar och ovan nämnda kvinnliga och andra politiska fångar och samvetsfångar, däribland Ahmadreza, och som medlem av EU vidta åtgärder för att kvinnor i Iran ska få sina mänskliga rättigheter tillgodosedda och för att frihetskämpar som Negar och hennes medsystrar omedelbart ska försättas på fri fot i stället för att fängslas och torteras?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.