Barnäktenskap

Svar på skriftlig fråga 2015/16:668 besvarad av Statsrådet Åsa Regnér (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX

Dnr S2016/00498/FST

Socialdepartementet

Barn-, äldre- och jämställdhetsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:668 av Boriana Åberg (M) Barnäktenskap

Boriana Åberg har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att säkerställa att flyktingflickor får sina skyddsbehov tillgodosedda.

Barn ska vara barn och i Sverige är det inte tillåtet att ingå äktenskap med barn. Varje flicka och varje pojke har rätt till sin barndom och ungdom. Barn ska inte vara gifta och leva i äktenskap. Barn ska utvecklas, gå i skolan, och leva i frihet från vuxenlivets ansvar. Barnäktenskap är ett sätt att kontrollera flickor. Flickor måste få bestämma över sina egna kroppar, livsplaner, drömmar och utbildning.

Sedan den 1 juli 2014 är det inte längre möjligt att under några omständigheter ingå äktenskap med barn i Sverige. På många håll i världen ser det fortfarande annorlunda ut vilket är ett stort problem. Det är inte möjligt att i svensk lagstiftning förbjuda barnäktenskap i andra länder. Däremot kan vi verka för att andra länder förbjuder barnäktenskap. För de barn som befinner sig i vårt land ska vi säkerställa att de får det skydd och stöd som de behöver och har rätt till.

Asylsökande barn som kommer till Sverige utan sina föräldrar och är gifta betraktas som ensamkommande barn. Det innebär att gifta flickor ska behandlas på samma sätt som övriga ensamkommande barn i vårt mottagningssystem. Socialtjänsten ska utreda och bedöma vad barnet har för behov av insatser enligt socialtjänstlagen. Den omständigheten att ett barn är gift utgör ofta skäl för socialtjänsten att särskilt uppmärksamma barnets situation och behov av stöd. När socialtjänsten tar ställning till var det är mest lämpligt att barnet placeras måste alltid en individuell bedömning göras. I socialtjänstens bedömning ska alltid barnets bästa särskilt beaktas. Utgångspunkten måste vara rättigheterna i barn- och kvinnokonventionerna.

Regeringen tar arbetet mot barnäktenskap på största allvar. De lagändringar som gjorde 2014 för att stärka skyddet mot barnäktenskap och tvångsäktenskap kommer att utvärderas. Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag inrättat en svarsfunktion för socialtjänstens flyktingfrågor för att stödja socialtjänsten i arbetet med de ensamkommande barnen. Socialstyrelsen arbetar också med att förtydliga stödet för socialtjänsten avseende placering av ensamkommande barn som är gifta.

Jag och övriga i regeringen, följer utvecklingen noga och är beredda att vid behov överväga ytterligare åtgärder för att skydda alla flickor och pojkar i Sverige mot barnäktenskap.

Stockholm den 3 februari 2016

Åsa Regnér

Skriftlig fråga 2015/16:668 av Boriana Åberg (M) (Besvarad 2016-02-03)

Fråga 2015/16:668 Barnäktenskap

av Boriana Åberg (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

 

Enligt uppgifter från Dagens Nyheter kom under förra året flera gifta asylsökande barn till Sverige. Trots att barnäktenskap är förbjudet enligt svensk lag tillåter vissa kommuner att de minderåriga flickorna – det rör sig nästan uteslutande om flickor – bor tillsammans med sina vuxna män. Visserligen intervjuar socialtjänsten dessa barn för att säkerställa att det inte rör sig om tvångsäktenskap, men det är tveksamt om det går att göra rättvisa bedömningar i alla enskilda fall. Barnen känner, med stor sannolikhet, inte till hur de svenska myndigheterna fungerar och arbetar, och därför är risken överhängande att de av rädsla för det okända inte vågar uttrycka sin vilja. Resultatet blir att Sverige, oavsiktligt, brister i sitt åtagande att tillgodose alla barns skyddsbehov.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Åsa Regnér:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att säkerställa att flyktingflickor får sina skyddsbehov tillgodosedda?

Intressenter

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.