Artskyddsreformen och Sveriges åtaganden enligt Kunming–Montreal-avtalet
Svar på skriftlig fråga 2025/26:982 besvarad av Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2025/26:982 Artskyddsreformen och Sveriges åtaganden enligt Kunming–Montreal-avtalet
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Svar på fråga 2025/26:982 av Rebecka Le Moine (MP)
Artskyddsreformen och Sveriges åtaganden enligt Kunming-Montreal-avtalet
Rebecka Le Moine har frågat mig hur jag bedömer att regeringens reform bidrar till att uppfylla Kunming-Montreal-avtalets mål 1 och 4 om att minska förlusten av biologiskt värdefulla livsmiljöer samt att genom förebyggande åtgärder minska utdöenderisken för hotade arter, och om jag avser vidta några åtgärder utifrån min bedömning.
Låt mig inleda med att Miljömålssystemet, med generationsmål, miljökvalitetsmål och etappmål, och andra riksdagsbundna samhällsmål med bäring på åtgärdsmålen i Kunming–Montreal-ramverket, utgör grunden för Sveriges nationella strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster och bidrar till att nå de globala målen för biologisk mångfald.
Den 14 juli i år beslutade regeringen om ändrade bestämmelser om nationell fridlysning samt en ny lista över nationellt fridlysta arter.
Genom de beslutade ändringarna kommer de arter som har störst skyddsbehov att ha det starkaste skyddet. För djurarterna med störst skyddsbehov omfattar de nya bestämmelserna även förbud mot att skada eller förstöra deras fortplantningsområden eller viloplatser. De här förbuden är nya för nationellt fridlysta djurarter och de innebär därmed ett starkare skydd.
Den svenska rödlistan har använts för att identifiera vilka arter som har det största skyddsbehovet. Rödlistan är det mest omfattande vetenskapliga kunskapsunderlaget vi har vad gäller risken för att arter ska dö ut.
De beslutade ändringarna och den nya listan med nationellt fridlysta arter innebär en mer träffsäker och förutsägbar reglering. Den nya regleringen gör skillnad mellan åtgärder som avsiktligt skadar en viss art och åtgärder där arter påverkas utan att detta är syftet. För vissa arter är det insamling eller plockning som är hotet. För dessa arter gäller fridlysningsförbuden inte för verksamheter eller åtgärder om det är uppenbart att syftet är ett annat än att orsaka den förbjudna påverkan. De nya reglerna innehåller generella undantag som innebär lättnader för exempelvis jord- och skogsbruk. Om inte annat följer av omständigheterna ska jord- och skogsbruksåtgärder anses ha ett annat syfte än att orsaka en sådan påverkan som omfattas av förbuden.
Av den nationella strategin framgår att arbetet med att skydda arter bidrar till Kunming-Montreal-avtalets åtgärdsmål 4 och att artskyddsförordningen och dess fridlysningsbestämmelser är av central betydelse i det arbetet. När det gäller åtgärdsmål 1 framgår av strategin att bland annat fysisk planering har relevans för målet. Min bedömning är mot denna bakgrund att de nya reglerna bidrar till Sveriges arbete med att nå målen i Kunming–Montreal-avtalet. Regeringen har genom beslutet vidtagit åtgärder som bedömts nödvändiga för ett mer ändamålsenligt nationellt artskydd.
Stockholm den 17 augusti 2026
Romina Pourmokhtari
Skriftlig fråga 2025/26:982 av Rebecka Le Moine (MP) (Besvarad 2026-08-17)
Fråga 2025/26:982 Artskyddsreformen och Sveriges åtaganden enligt Kunming–Montreal-avtalet
av Rebecka Le Moine (MP)
till Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L)
Vid FN:s toppmöte om biologisk mångfald i Cali, Colombia, 2024 betonade miljöminister Romina Pourmokhtari Sveriges stöd för genomförandet av Kunming–Montreal-avtalet.
Avtalet syftar bland annat till att stoppa förlusten av biologisk mångfald, hejda utrotning av arter och stärka skyddet av natur och livsmiljöer. Sverige har också uttalat stöd för ett förebyggande arbete där arter och ekosystem skyddas innan de når kritiska nivåer. I Sveriges strategi för biologisk mångfald och ekosystemtjänster står det: ”Många arter är i behov av kraftfulla åtgärder för att bevara och utveckla deras livsmiljöer.”
Regeringen har nu beslutat om en ny nationell fridlysningslista och ett nytt system för nationell fridlysning. Reformen innebär bland annat att listan över nationellt fridlysta arter minskar med 182 arter och att flera arter placeras i skyddskategorier där ett så kallat syftesundantag ska gälla för bland annat jord- och skogsbruk. Regeringen har samtidigt motiverat reformen med att det är de nu starkast hotade arterna som ska prioriteras.
Många forskare och naturvårdsorganisationer har emellertid framhållit att biologisk mångfald bevaras mest effektivt genom förebyggande åtgärder och genom att skydda arters livsmiljöer innan arter blivit starkt eller akut hotade.
Naturvårdsverket har också framhållit att knärot och mellanlummer är arter som hotas av habitatförlust kopplad till kalavverkning, snarare än plockning och insamling. Ändå väljer regeringen nu att tillåta kalavverkning där dessa växter finns, men skydda dem från insamling.
Kalavverkning är en av de främsta faktorerna för utarmning av biologisk mångfald i Sverige. 349 är hotade på grund av kalavverkning. Samtidigt fortsätter kalavverkning av värdefull skog, och 670 000 hektar skog med oersättliga naturvärden riskerar att avverkas inom cirka 26 år om nuvarande takt fortsätter. Ett skydd för både arten i fråga och dess livsmiljö är avgörande för Sveriges arbete för att stoppa utarmningen av vår biologiska mångfald.
Mot denna bakgrund vill jag fråga klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari:
Hur bedömer ministern att regeringens reform bidrar till att uppfylla Kunming–Montreal-avtalets mål 1 och 4 om att minska förlusten av biologiskt värdefulla livsmiljöer samt att genom förebyggande åtgärder minska utdöenderisken för hotade arter, och avser ministern vidta några åtgärder utifrån sin bedömning?
