arbetsklimatet vid Polishögskolan

Svar på skriftlig fråga 1999/2000:630 besvarad av justitieminister Laila Freivalds

den 2 mars

Svar på fråga 1999/2000:630 om arbetsklimatet vid Polishögskolan

Justitieminister Laila Freivalds

Ingemar Vänerlöv har frågat vilka åtgärder jag avser att vidta för att snabbt få till stånd förbättrade arbetsförhållanden vid Polishögskolan, så att den blir en läroanstalt där ledning, lärare och studenter fungerar i harmonisk samverkan med varandra.

Bakgrunden till Ingemar Vänerlövs fråga är uppgifter i medierna om misstroende från lärarnas sida mot ledningen och om att flera lärare har sagt upp sig. Ingemar Vänerlöv är orolig för att dålig stämning bland lärarna ska påverka elevernas utbildning negativt. Ingemar Vänerlöv menar att ingenting händer trots att problemen varit kända en tid.

Under 1998 påbörjade drygt 250 elever den nya grundutbildningen till poliser. I dag uppgår antalet studenter till omkring 750. Samtidigt med att polisutbildningen startade 1998 infördes också en ny pedagogik. Grunden för undervisningen är att inlärning sker genom att de studerande tar eget aktivt ansvar för sina studier. Självvärdering av de egna studierna, återkoppling från lärarna på de studerandes prestationer och uppföljningsdiskussioner är återkommande inslag i utbildningen. Lärandet bygger på problem- och händelsebaserade situationer och realistiska praktikfall. Den nya polisutbildningen har också förändrat undervisningen i de s.k. färdighetsämnena som exempelvis självskydd, vapen etc. Träningen i dessa ämnen sätts nu mer än tidigare in i ett polisiärt sammanhang.

I juni 1999 utexaminerades de första eleverna i den nya polisutbildningen. I samband med att de studerande genomförde sin praktikperiod utförde Polishögskolan en utvärdering av de studerandes kunskaper. Utvärderingen riktades till de studerande och deras handledare. Utvärderingen visade att eleverna har god kompetens. Positivt var att handledarna bedömde att de studerande hade större kompetens än vad de studerande själva trodde sig besitta. Den kritik som studenterna riktat mot Polishögskolan rör inte heller de nya principerna för polisutbildningen.

Som Ingemar Vänerlöv påpekar i sin fråga är det Rikspolisstyrelsen som har ansvaret för Polishögskolan. Jag vet att man vid Rikspolisstyrelsen tar problemen vid skolan på stort allvar och för närvarande genomför en systematisk utvärdering av utbildningen som beräknas vara klar i april.

Den traditionella lärarrollen, där läraren främst ses som en kunskapsförmedlare, har förändrats. Lärarna på Polishögskolan ska nu fungera mer som handledare och utvecklare. Detta har lett till att det behövts ny kompetens på skolan och många lärare har tvingats att sluta genom s.k. hemkommenderingar eller genom uppsägningar. Personer med annan kompetens inom exempelvis brottsutredningsarbetet, det problemorienterade polisarbetet, brottsofferarbetet håller i stället på att rekryteras. För de lärare som stannat kvar har omställningen till den nya lärarrollen varit stor. De nya arbetsmetoderna kräver en större arbetsinsats från varje enskild lärare jämfört med den tidigare traditionella katederundervisningen.

Övergången till den nya polisutbildningen har, som Ingemar Vänerlöv påpekar, inte varit problemfri. Alla stora förändringar kräver en viss tid innan de "sätter sig". En betydande del av problemen tycks ha sin grund i de administrativa krav som ställs av den nya pedagogiken och av den snabba ökningen av antalet studerande. Härtill kommer bl.a. svårigheterna att låna in kvalificerade polislärare från en ansträngd polisorganisation. Jag har försäkrat mig om att hårt arbete pågår för att komma till rätta med de problem som obestridligen finns och att redan vissa förbättringar har kunnat uppnås.

Mot denna bakgrund och i ljuset av att en utvärdering av den nya utbildningen pågår ser jag inget behov av några åtgärder från min eller regeringens sida. Jag kan dock försäkra att jag noga följer utvecklingen på Polishögskolan.