ansvaret för åtgärder beträffande strandade fartyg och vrak
Svar på skriftlig fråga 2001/02:480 besvarad av statsrådet Björn Rosengren
- Avslut
- Svar på skriftlig fråga är färdigbehandlat
- Inlämnad:
- 2002-01-03
- Anmäld:
- 2002-01-15
- Besvarad:
- 2002-01-16
den 16 januari
Svar på fråga 2001/02:480 om ansvaret för åtgärder beträffande strandade fartyg och vrak
Näringsminister Björn Rosengren
Marietta de Pourbaix-Lundin har frågat justitieministern om regeringen avser vidta åtgärder för att genom lagstiftning eller på annat sätt ytterligare tydliggöra och förenkla berörda myndigheters ansvarsfördelning för att undanröja fara för sjöfart och allmänhet på grund av strandade och förfallna vrak och fartyg. Såsom arbetet är fördelat inom regeringen är det jag som ska svara på frågan.
Det finns flera författningar som reglerar hanteringen av övergivna vrak och fartyg. I kungörelsen (1951:321) om undanröjande av för sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m. regleras denna fråga. Uppstår hinder eller fara för sjöfarten genom att fartyg eller annat större föremål sjunkit i allmän farled kan Sjöfartsverket under vissa omständigheter föranstalta om att det tas bort. Även lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ger Sjöfartsverket möjlighet att agera mot vrak som utgör en fara för miljön. Enligt den lagen kan Sjöfartsverket besluta om att ägare till ett fartyg ska vidta verksamma åtgärder för att hindra ett hotande eller få slut på ett pågående utsläpp av ett farligt ämne. Om så inte sker kan Sjöfartsverket verkställa åtgärder på bekostnad av fartygets redare eller ägare.
Polisen har enligt polislagen (1984:387) en allmän skyldighet att förebygga störningar av den allmänna ordningen och säkerheten och ingripa när sådant har inträffat. Vidare ger miljöbalken länsstyrelser och kommuner ett generellt bemyndigande att besluta om undanröjande av nedskräpning.
Ytterligare lagstiftning som har betydelse gällande vrak är lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Skeppsvrak är, om det kan antas att 100 år har gått sedan det blivit ett vrak, att anse som en fast fornlämning. Det är enligt lagen förbjudet att på något sätt skada en fast fornlämning. Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen får bärga ett sådant vrak eller ge tillstånd åt annan att göra det.
Jag vill i detta sammanhang upplysa om att FN:s sjöfartsorganisation IMO håller på att utarbeta en konvention som reglerar bl.a. skyldigheten för fartygsägare att på anmodan av behörig myndighet avlägsna vrak som utgör en fara för sjöfarten eller miljön.
Det är visserligen korrekt att ansvaret för att bortforsla förlista fartyg och vrak inte är samlat i en lag eller hos en myndighet. När det gäller vrak som utgör en fara för miljön eller säkerheten till sjöss ligger emellertid ansvaret otvetydigt hos Sjöfartsverket. I övrigt kan det bero på situationen i det enskilda fallet, exempelvis att vraket är strandat eller på de civilrättsliga förhållandena, när det gäller vilken myndighet som bär ansvaret. Mot bakgrund av ovanstående ser jag för närvarande ingen anledning att vidta några åtgärder vad gäller myndigheternas ansvarsfördelning för att undanröja vrak.

