Anmälningsskyldigheten för överförmyndare
Svar på skriftlig fråga 2025/26:394 besvarad av Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
Svar på fråga 2025/26:394 Anmälningsskyldigheten för överförmyndare
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Svar på frågorna 2025/26:393 och 2025/26:394 av Laila Naraghi (S) Överförmyndares anmälningsskyldighet respektive Anmälningsskyldigheten för överförmyndare
Laila Naraghi har frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att även överförmyndare ska omfattas av anmälningsskyldigheten vid oro för barn. Hon har också frågat mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att överförmyndare ska vara skyldiga att anmäla alla brott de har anledning att anta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått, även om fängelse inte är föreskrivet och även om de inte har varit direkt riktade mot huvudmannen eller varit en del av ställföreträdarens verksamhet i relation till huvudmannen.
Människor som är i behov av en ställföreträdare för att sköta sina ekonomiska eller personliga angelägenheter ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som behövs. I propositionen Ett ställföreträdarskap att lita på (prop. 2025/26:92) föreslår regeringen därför ett flertal åtgärder som stärker den enskildes ställning, höjer ställföreträdarverksamhetens kvalitet och skapar bättre möjligheter för att rekrytera och behålla kompetenta ställföreträdare.
Flera av förslagen i regeringens proposition syftar till att ge överförmyndare bättre förutsättningar för sin viktiga tillsyn över hur ställföreträdare utövar sitt uppdrag. Den föreslagna skyldigheten att anmäla brott är kopplad till vad som omfattas av överförmyndarens tillsyn. Skyldigheten innebär att en överförmyndare som har anledning att anta att en ställföreträdare har begått ett brott mot sin huvudman som har samband med uppdraget ska vara skyldig att polisanmäla detta. Anmälningsskyldigheten omfattar brott för vilket fängelse är föreskrivet. Det innebär att ett stort antal brott omfattas. I dagsläget är det endast ett fåtal brott i brottsbalken som inte har fängelse i straffskalan.
Det finns inget som hindrar att en överförmyndare anmäler misstankar om andra brott, till exempel brott som inte har fängelse i straffskalan eller brott som inte har direkt samband med ställföreträdarens verksamhet. Beredningsunderlaget för propositionen har inte omfattat frågan om anmälningsskyldighet vid oro för barn. På samma sätt som vid misstanke om brott finns det inget som hindrar att en överförmyndare gör en orosanmälan om överförmyndaren får kännedom om uppgifter som ger anledning till oro för ett barn.
De förslag som lämnas i propositionen bidrar till att vi får ett modernt och rättssäkert system där individen och hans eller hennes rättigheter sätts i fokus. Jag är glad att vi nu har lämnat denna viktiga proposition till riksdagen. Mitt fortsatta fokus på området ligger på att genomföra förslagen i praktiken. Detta gäller inte minst delarna om att ge en myndighet ett ansvar på ställföreträdarområdet och att införa ett nationellt ställföreträdarregister.
Stockholm den 21 januari 2026
Gunnar Strömmer
Skriftlig fråga 2025/26:394 av Laila Naraghi (S) (Besvarad 2026-01-21)
Fråga 2025/26:394 Anmälningsskyldigheten för överförmyndare
av Laila Naraghi (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Gode män och förvaltare ska vara viktiga stöttepelare för de personer i vårt samhälle som är i behov av ställföreträdare. Det har under längre tid framkommit brister i nuvarande reglering och tillsyn. Den socialdemokratiskt ledda regeringen tillsatte därför 2019 utredningen Ställföreträdarskap att lita på – en översyn av reglerna om gode män och förvaltare. Översynen syftade bland annat till att förbättra tillsynen på området, skapa bättre förutsättningar för att kompetenta personer ska ställa upp som ställföreträdare och stärka enskildas ställning och skydd. I slutändan handlade utredningen om att de personer i vårt samhälle som är i behov av en ställföreträdare ska kunna lita på att de får den hjälp och det stöd som behövs. Utredningen presenterade sitt resultat 2021 och har remissbehandlats.
Det är mycket viktigt att dessa frågor nu tas vidare av nuvarande regering utan dröjsmål, så att regleringen och tillsynen kan förbättras, med utgångspunkt i ovan nämnda betänkandes förslag. Justitieministern har tidigare under mandatperioden svarat på frågor från mig om detta, och jag välkomnar att regeringen nu lämnat en proposition till riksdagen.
I avsnitt 10.8 i propositionen redogör regeringen för ett av sina förslag:
”Om överförmyndaren har anledning att anta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått ett brott mot sin huvudman för vilket fängelse är föreskrivet och som har samband med verksamheten, ska överförmyndaren omedelbart anmäla det till Polismyndigheten eller åklagare. Överförmyndaren ska inte vara skyldig att underrätta ställföreträdaren eller den enskilde om att en anmälan har gjorts, om det är olämpligt.”
Det framstår som märkligt att överförmyndare, såsom de kommunala och offentliga organ de är, inte enligt regeringen ska vara skyldiga att anmäla alla brott – även sådana för vilket fängelse inte är föreskrivet.
Förordnade förmyndare, gode män och förvaltare har huvudmän som ofta är mycket utsatta invånare, och många är dessutom barn. Om en överförmyndare har anledning att misstänka att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare begått ett brott bör det polisanmälas – detta oavsett om det är ett brott mot huvudmannen eller ej.
Om en ställföreträdare exempelvis misstänks ha begått barnpornografibrott innebär det en riskfaktor för huvudmannen om denne är ett barn, även om huvudmannen i ett inledande skede inte misstänks vara brottsoffer för gärningen eller om brottet inte har skett ”i samband med verksamheten”. Allt detta kan vara en riskfaktor för huvudmannen också om denne är vuxen; många huvudmän har svårigheter som gör det svårt för dem att stå upp för sig själva om de utsätts för brott.
Ett annat exempel är om en ställföreträdare har ägnat sig åt bedrägerier och förskingring. Då är det också en risk för huvudmannen, och det bör polisanmälas även om misstanken om bedrägeri och förskingring inte gäller huvudmannen.
Det framstår dessutom som orimligt att regeringen verkar ha lägre förväntningar på kommunala, offentliga organ som överförmyndare än vad som torde kunna ställas på medborgarna, det vill säga att alla brott ska anmälas oavsett vilket straff som är föreskrivet för brottet som misstänks ha begåtts och oavsett om det misstänks ha gjorts mot medborgaren själv eller ej.
Sammanfattningsvis är det svårt att förstå att regeringen menar att kommuner kan bortse från att anmäla brott som begåtts mot ställföreträdares huvudmän eller som kan påverka dem.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga justitieminister Gunnar Strömmer:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att överförmyndare ska vara skyldiga att anmäla alla brott de har anledning att anta att en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har begått, även om fängelse inte är föreskrivet och även om de inte har varit direkt riktade mot huvudmannen eller varit del av ställföreträdarens verksamhet i relation till huvudmannen?
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Svar på skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.