Andrahandsbiljetter

Svar på skriftlig fråga 2018/19:585 besvarad av Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

DOCX


Fi2019/01666/KO

Finansdepartementet

Civilministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2018/19:585 av Angelica Lundberg (SD)
Andrahandsbiljetter

Angelica Lundberg har frågat mig hur jag tänker agera för att komma till rätta med problemen med andrahandsbiljetter.

Det är många som har uppmärksammat problemen som finns på marknaden för evenemangsbiljetter. Det är viktigt att konsumenterna kan känna sig trygga när de köper biljetter till t.ex. konserter eller sportevenemang. Det finns redan i dag krav på att det tydligt måste framgå vilka villkor som gäller för biljettköpet, t.ex. om det endast rör sig om en förhandsbeställning eller vilken återbetalning konsumenten har rätt till vid inställda evenemang. Konsumentverket utövar tillsyn över marknadsföringen och har på sin webbplats Hallå konsument information om vad man ska tänka på när man köper evenemangsbiljetter. Om biljetten t.ex. inte stämmer överens med beställningen, kan konsumenten få tvisten prövad av Allmänna reklamationsnämnden.

Biljettförsäljningen sker i dag huvudsakligen på internet och är många gånger gränsöverskridande. Det har tagits initiativ på EU-nivå för att komma tillrätta med problemen. Förhandlingar mellan rådet och Europaparlamentet om revidering av fyra konsumenträttighetsdirektiv har nyligen avslutats. I det kommande regelverket föreslås en ny regel som innebär ett förbud mot att vidaresälja evenemangsbiljetter som köpts in genom automatiserade metoder, t.ex. s.k. botar, för att komma runt den ursprunglige säljarens begränsningar av antalet biljetter som kan köpas vid ett tillfälle. Förslaget innebär att samma regel kommer att gälla inom EU.

Regeringen kommer att följa utvecklingen på marknaden för evenemangsbiljetter och noga följa upp vilka effekter den kommande EU-lagstiftningen får för konsumenterna.

Stockholm den 7 maj 2019

Ardalan Shekarabi

Skriftlig fråga 2018/19:585 av Angelica Lundberg (SD) (Besvarad 2019-05-07)

Fråga 2018/19:585 Andrahandsbiljetter

av Angelica Lundberg (SD)

till Statsrådet Ardalan Shekarabi (S)

 

Varje år arrangeras många event runt om i landet. Det handlar bland annat om konserter, sportevenemang, festivaler och teater. Det kan vara högt tryck på de populära tillställningarna, och man får oftast vara ute i god tid om man ska få tag i biljetter; i vissa fall säljer de slut på bara några timmar. Det är också så, generellt sett, att biljetterna släpps ganska många månader före evenemanget, och mycket hinner såklart hända på den tiden.

Därför är det vanligt att biljetter säljs i andra hand, både på grund av att den ursprungliga köparen ångrat sig men också om man är flera som försökt lägga händerna på populära biljetter och därför råkat köpa dubbletter. Eftersom biljettförsäljaren inte är skyldig att tillämpa ångerrätt vid köp av evenemangsbiljetter, och att den i de fall den förekommer är väldigt kort, tvingas konsumenten att sälja biljetterna vidare i andra hand om man inte vill förlora sina pengar.

Men det förekommer även att både privatpersoner och företag köper upp åtråvärda biljetter i syfte att tjäna pengar på att sälja dem vidare. Eftersom en person eller ett företag som säljer biljetter i andra hand får sätta precis vilket pris de vill, säljs i stort sett alltid andrahandsbiljetter till ett betydligt högre pris än vid förstahandsförsäljning.

Som konsument är det vanskligt att köpa andrahandsbiljetter. Man riskerar inte bara att få betala ett överpris utan det är också svårt att veta om biljetten är äkta, om platserna stämmer med det man bokat och om samma biljett sålts till fler personer.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Ardalan Shekarabi:

 

Hur tänker statsrådet agera för att komma till rätta med problemen med andrahandsbiljetter?

Svar på skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.