underdåniga utlåtande (Statens offentliga utredningar 1878:2)

TELEGRAFSTYRELSENS

underdåniga utlåtande

öfver

sars kil da komiteracLes

den 24 April 1877 afgifiia

underdåniga betänkande och förslag

till

lönereglering m. m. för Telegrafstyrelsen.

— - - -

STOCKHOLM,

tSAAO MARCUS’ BO K.TRYCKERT-AKTIEBO LAG, 1877.

Underdånigste memorial,

Genom remiss den 14 sistlidne maj har Eders Kongl. Maj:t behagat
infordra telegrafstyrelsens underdåniga utlåtande öfver löneregleringskomiténs
den 24 nästföregående april afgifna betänkande och förslag angående lönereglering
m. m. för telegrafstyrelsen.

Efter att hafva redogjort för telegrafverkets uppkomst, för innehållet
af 1856 års nådiga telegrafreglemente, för så vidt detsamma afser den nu
varande organisationen af styrelsen, för de göromål, som åligga chefen, de
bägge intendenterna, kamereraren och sekreteraren, för antalet och beskaffenheten
af de under år 1876 till styrelsen inkomna och föredragna ärenden,
för dessas fördelning mellan olika föredragande, äfvensom för antalet utgångna
expeditioner m. m., har komitén, jemte regleringen af lönevilkoren,
tillika föreslagit enahanda förändrade organisation af telegrafstyrelsen, som
i afseende å flere andra allmänna inrättningar, med hvilka telegrafverket
närmast är jemförlig!, redan blifvit vidtagen eller föreslagen, så att nämligen
äfven vid förvaltningen af detta verk göromålen skulle komma att på särskilda
byråar fördelas. I detta afseende har komitén, på anförda skäl, hemstält
följande:

att i afseende på telegrafstyrelsens organisation må vidtagas den förändring,
att styrelsen kommer att utgöras af en generaldirektör, såsom chef
för telegrafverket, och af två ledamöter, hvilka äro chefer hvar för en byrå;

att på dessa byråar, hvilka benämnas, den ena tekniska och den andra
administrativa byrån, må, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af komitén
angifna grunder, fördelas de göromål, hvilka böra af styrelsen handläggas;

att i de mål, i hvilkas pröfning generaldirektören deltager, beslutanderätten
må honom ensam tillkomma;

att emellertid byråchef må ega att i protokollet låta anteckna sin uttalade
mening i mål, der densamma icke öfverensstämmer med det af generaldirektören
fattade beslut, hvilket, der sådant icke blifvit iakttaget, byråchef
anses hafva biträdt; samt

att byråchef må förklaras berättigad att, utan föregående föredragning
inför styrelsen, dels genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar
och yttranden i mål, som höra till byråns föredragning, dels ock handlägga
en del ärenden, hvilka kunna finnas vara af beskaffenhet att icke påkalla
styrelsens pröfning.

Då telegrafstyrelsens nu varande organisation, —- enligt hvilken chefen,
så ofta embetet af honom sjelf utöfvas, är ensamt beslutande och äfven för
besluten ansvarig, utan att de, som hafva ärendenas föredragning inför honom
sig anförtrodd, ega den befogenhet eller äro underkastade det ansvar,
som ledamöter i andra centrala förvaltningar tillkomma, — så väl härigenom
som i flera andra afseenden numera är mindre lämplig och således torde
påkalla en förändring;

då efterlemnande! åt en enda byråchef att, med erforderligt biträde,
förberedande handlägga och derefter inför styrelsen föredraga de ärenden,
som röra tekniska frågor och stationspersonalen, otvifvelaktigt skulle komma
att leda till större enhet än som för närvarande är möjlig, så länge samma

slags ärenden föredragas af tvänue personel’, intendenterne, på hvilka målen
äro fördelade allenast med hänsyn dertill, huruvida de äro att hänföra till
det ena eller andra telegrafdistriktet; och

då, med bibehållande af kamererarebefattningen, kameralärendena och
de kanslimål, som icke skulle komma att af den tekniska byrån öfvertaga^,
synas, åtminstone tillsvidare och intill dess telegrafverket erhåller en ännu
större omfattning än den nuvarande, kunna genom den föreslagna administrativa
byrån erhålla erforderlig utredning och af dess chef inför styrelsen föredragas,

anser sig telegrafstyrelsen böra i underdånighet tillstyrka bifall till
komiténs förenämnda organisationsförslag, med den jemkning deri, hvad ärendenas
fördelning på de särskilda byråarne vidkommer, som i en blifvande
instruktion kan blifva af Eders Kongl. Maj:t i nåder vidtagen.

Deremot kan styrelsen icke helt och hållet ingå på komiténs förslag
till den öfriga ordinarie tjensteinannapersonalen hos styrelsen, i afseende
hvarå komitén hemstält, att såsom biträden å de bägge byråarne och det
gemensamma kansliet skulle anställas:

å tekniska byrån: två linieingeniörer och en förrådsförvaltare;

å administrativa byrån: en kamererare, en kassör och bokhållare, en
statistiker och tre revisorer; samt

å kansliet: en sekreterare, en notarie och ombudsman samt eu registrator
och aktuarie.

Beträffande personalen å förstnämnda byrå har en af komiténs ledamöter,
chefen för telegrafverket, uttalat en från komiténs beslut afvikande
mening, hvilken finnes betänkandet bifogad och hvari, på anförda skäl, föreslås:

att å styrelsens stat under tekniska byrån måtte, förutom byråchefen
och förrådsförvaltaren, uppföras en andra gradens tjensteman under benämning
af öfveringeniör, och

att i stället för de af komitén föreslagna två linieingeniörer, med arvode
af 4,000 kronor för hvardera, måtte å nämnda stat upptagas “arvoden åt
ingeniörer“ till ett sammanlagdt belopp af 8,000 kronor.

Jemte det styrelsen för sin del icke kan annat än biträda detta särskilda
förslag, anhåller styrelsen att till de skäl, som till stöd för detsamma
blifvit af telegrafverkets chef omnämnda, få i underdånighet anföra äfven
följande.

Komitén har ansett, att de göromål, som för närvarande tillkomma de
båda intendenterne, och för hvilka närmare redogöres å sid. 6 och 7 i det

tryckta betänkandet, skulle till hufvudsaklig del öfvertagas af en tjensteman
nämligen chefen för tekniska byrån. Härvid förekommer dock,

dels att dessa göromål skulle i sjelfva verket ytterligare ökas derigenom,
att inseendet öfver förrådsförvaltningen med sin ganska vidlyftiga
och ansvarsfulla redovisning öfverflyttas till tekniska byrån,

och dels att den lättnad i göromålen på nämnda byrå, som komitén
antagit skulle uppstå derigenom att en de! ärenden, hvilka för närvarande
expedieras omedelbart af intendenterne, komme att å det för bägge byråarne
gemensamma kansliet uppsättas och expedieras, i sjelfva verket blefve af
ringa . betydenhet, enär, äfven efter den föreslagna nya anordningen, den
betydligaste delen af dessa ärenden, nämligen de som angå stationstjenstgöringen
och materielen, och hvilka i allmänhet äro af beskaffenhet att påkalla
speciel sakkännedom för skrifvelsernas uppsättande, torde fortfarande
som hittills komma att direkte från den tekniska byrån expedieras.

Det synes icke vara väl betänkt att, såsom här är i fråga, minska
personalen ända derhän, att berättigadt tvifvel nödvändigt måste uppstå, huruvida
det ens skulle blifva möjligt för densamma att på ett nöjaktigt och
för ärendenas gång fullt betryggande sätt fullgöra sina åligganden, och detta
aldra minst vid ett sådant verk som telegrafverket, der göromålen årligen
tillväxa genom tillökningen i stationernas och tjenstemännens antal samt
genom utsträckning af linier och ledningstrådar.

Yid sådant förhållande och då, på sätt den från komiténs flertal härutinnan
skiljaktige ledamoten framhållit, linieingeniörerne under största delen
af året äro upptagna af förrättningar å linierna och vid stationerna, så att
do icke kunna såsom ständiga biträden å byrån påräknas, anser telegrafstyrelsen
såsom ett oeftergifligt vilkor för indragning af den ene intendenten
och fysikern, att chefen för den föreslagna tekniska byrån till sitt biträde
erhåller en andra gradens tjensteman, som är afsedd att hufvudsakligen för
handläggningen af tekniska frågor ersätta nyss nämnda tvänne till indragning
föreslagna befattningar.

Den tillökning i styrelsens stat, som härigenom uppkomme, skulle, då
meningen vore att åt ifrågavarande tjensteman jemväl uppdraga föreståndarebefattningen
vid undervisningsanstalten, komma att i det närmaste motvägas
af den minskning i anslaget till nämnda anstalt, som i sammanhang dermed
borde ega rum.

Yid hvad komiten (å sid. 25) anfört såsom skäl för indragning af två
linieingeniörsbefattningar är att märka,

att något ökadt arbete åt de återstående tvänne linieingeniörerne icke
lärer kunna påräknas, äfven om deras aflöning höjdes ännu mer än hvad
komitén föreslagit, enär dessa tjensteman redan nu äro af sina åligganden
sa träget upptagna, att de omöjligen kunnat dermed, i likhet med ett stort

antal af öfrige tjensteman vid verket, förena någon annan aflönad vare si»''
ordinarie eller extra ordinarie tjenst, ’ b

och att vid de tillfällen, då linieingeniör användes såsom arbetschef
för nya telegrafanläggningar, väl resekostnads- och traktamentsersättningen
bör till honom utgå af de för dessa arbeten särskildt anvisade medel, hvaremot
det icke är lämpligt, att den egentliga ingeniörsaflöningen äfven utgår
af samma medel, enär ifrågavarande tjenstemäns verksamhet icke lärer kunna
så noga afpassas, att det icke ganska ofta måste inträffa, att de under samma
tidsperiod hafva att ombesörja arbeten både för anläggning af nya och för
underhåll af äldre telegrafii nier.

Komiténs förslag till aflöningssätt för linieingeniörerne, enligt hvilket
hela aflöningen skall utgå i form af arvode, dock med en del deraf såsom
tjenstgörmgspenningar, torde medföra åtskilliga olägenheter och ingalunda
vara att föredraga framför det nu varande aflöningssättet. Dessa arvoden
äro föreslagna till samma belopp som den å verkets nu varande utgiftsstat
upptagna lön jemte tjenstgörmgspenningar för direktör af l:a klassen. Om
det än torde vara behöfligt att aflöna ingeniörerne bättre än stationstjenstemännen
af motsvarande grad, och om än det föreslagna beloppet icke kan
anses vara för högt för den, som redan någon tid tjenstgjort såsom ingeniör
och derunder ådagalagt skicklighet och nit, så synes det likväl icke vara
lämpligt, att en yngre tjensteman genast vid början af sitt förordnande såsom
ingeniör erhåller en aflöning lika med de stationstjenstemän, som innehafva
de förnämste och ansvarsfullaste befattningarna, nämligen såsom föreståndare
för l:a klassens stationer. Likaså kan det ej vara fördelaktigt att
aflöningen åt ingeniörerne bestämmes på sådant sätt, att någon förhöjning
deri, vare sig såsom ålderstillägg eller under annan form, icke skulle kunna
dem beredas, huru lång tid och med huru stor skicklighet de än må hafva
i denna egenskap tjenstgjort.

Styrelsen kan således icke finna annat, än att det nu varande aflöningssättet
för telegrafverkets ingeniörer är att föredraga framför det af
komAen föreslagna, hvarjemte styrelsen, uppå de af chefen för telegrafverket
anförda skäl, anser, att antalet ingeniörer, i stället att inskränkas till två
ovilkorligen behöfver ökas utöfver det i nuvarande stat upptagna, på det att
nodig tillsyn och omvårdnad må kunna egnas telegraflinierna och stationerna.

rr ^unc* häraf får telegrafstyrelsen i underdånighet hemställa, att
Lders Kongl. Maj:t, med godkännande af komiténs förslag i hvad det afser
den biträdande personalen å administrativa byrån och kansliet, täcktes i
råga om ■ tekniska byrån fatta nådigt beslut i enlighet med den af chefen
för telegrafverket uttalade mening.

I afseende å styrelsens vaktbetjening, hvilken för närvarande består
af en förrådsvaktare samt en förste och två andre vaktmästare, har komitén
föreslagit den förändring, att alla fyra skulle i staten upptagas såsom “vaktmästare11,
dock med högre arvode för den af dem, som till “förste''4 vaktmästare
utsåges; såsom skäl hvartill uppgifvits, att till biträde vid förrådsförvaltningen
syntes komitén böra kunna användas hvilken som helst af
styrelsens betjente, som dertill funnes mest lämplig.

Med anledning häraf anhåller styrelsen, som icke kan dela denna
komiténs uppfattning, att få i underdånighet upplysa, hurusom på den af
ifrågavarande personer, som skall biträda vid förrådet, måste ställas anspråk,
som äro väsentligen större än hvad man i allmänhet fordrar af betjente hos
styrelser för allmänna verk och inrättningar. — Det är nämligen alldeles
oundgängligt, att förrådsvaktaren, för att kunna anses såsom lämplig för
denna befattning, icke blott är en duglig och pålitlig vaktmästare i detta
ords vanliga bemärkelse, utan derjemte besitter både fysisk styrka och skicklighet
i slöjd, så att han förmår deltaga uti det inom förrådet ofta förefallande
ganska tunga arbete och på det att icke telegrafverket må behöfva
vidkännas en alltför dryg utgift för extra biträde vid förrådsmaterielens
omflyttning och transport samt för tillverkningen af de föremål, såsom trälådor
o. d., hvari densamma skall vid afsändningen från förrådet inpackas.
— Förrådsvaktaren bör äfven för verkets räkning vara att tillgå från tidigt
på morgonen till sent på aftonen, i synnerhet under den årstid, då liniearbetena
pågå, hvadan denne icke, såsom eljest plägar vara fallet med
embetsverkens vaktmästare, är i tillfälle att genom uppassning på annat
håll förskaffa sig någon ^förtjenst. — En person, på hvilken ställas dylika
fordringar, tillhör ej klassen af vaktmästare och anmäler sig ej heller till
inträde såsom extra sådan.

Styrelsen befarar derföre högligen, att med den af komitén föreslagna
anordning skulle komma att möta den största svårighet för erhållande af en
fullt lämplig förrådsvaktare, derest han icke skulle kunna samtidigt anställas
såsom förste vaktmästare, utan måste erbjudas allenast det lägre arvodet,
som tillkomme de öfriga vaktmästarne.

På grund häraf vågar styrelsen underdånigst hemställa, att förrådsvaktaretjensten
måtte bibehållas och aflöningen bestämmas till densamma,
som af komitén föreslagits för förste vaktmästaren, samt i följd deraf icke
heller göras någon förändring i det nu varande antalet af andre vaktmästare.
Härigenom skulle staten, utöfver hvad komitén föreslagit, ökas med endast
300 kronor.

Då de af komitén föreslagna allmänna grunder för åtnjutande af de
förändrade löneförmåner, som kunna komma att för telegrafstyrelsen fastställas,
hufvudsakligen äro lika med dem, som redan blifvit af Eders Kongl.
Maj:t och Riksdagen pröfvade i sammanhang med lönereglering för flera
andra embetsverk, lärer från telegrafstyrelsens sida något vidare yttrande
derom icke anses erforderligt, än för så vidt det nu föreliggande förslaget
särskildt afser denna styrelse, äfvensom generalpoststyrelsen, i fråga om
den tienstgöringsskyldighet, som skulle åligga tjenstemännen i bägge styrelserna,
derest både post- och telegrafverken framdeles skulle komma att under
en gemensam styrelse förenas.

Detta särskilta förbehåll, för hvars framställande skälen Unnas uppgifna
i komiténs betänkande rörande generalpoststyrelsen, och mot hvars syftemål
telegrafstyrelsen alldeles icke har något att erinra, synes emellertid vara
obehöfligt och, med den af komitén begagnade ordställning, icke ens fullt
riktigt.

Då nämligen komitén för styrelserna öfver post- och telegrafverken
tillika föreslagit det äfven för andra förvaltningar, hvilkas aflöningsförhållanden
nyligen blifvit reglerade, faststälda förbehåll,

“att, om i en framtid verkets ställning inom statsförvaltningen så
förändras, att detsamma ej längre kan såsom sjelfständigt embetsverk anses,
vederbörande embets- eller tjensteman skall vara förpligtad att, med bibehållande
af den tjenstegrad och aflöning han innehar, efter förändrad arbetsordning
sköta de med tjensten förenade göromål “,

så torde det icke vara af behofvet påkalladt att derutöfver, på sätt
komitén föreslagit, särskildt omnämna en möjligen blifvande förening af
telegrafstyrelsen med styrelsen för postverket eller tvärtom, emedan en dylik
förening just skulle utgöra en så beskaffad förändring, som i nyss åberopade
allmänna bestämmelse åsyftas.

Af den bestämda motsats, som förefinnes emellan uttrycket “antingen
med styrelsen för postverket förenas“ och orden “eller ej längre kan såsom
sjelfständigt embetsverk anses“, skulle kunna dragas den oriktiga slutföljd,
att telegrafstyrelsen jemväl efter en förening med styrelsen för postverket
icke skulle upphöra att vara ett sjelfständigt embetsverk, hvithet dock icke
lärer vara komiténs mening. Om alltså ifrågavarande tillägg icke dess
mindre i nåder pröfvas böra härvid inflyta, synes den senare delen deraf
riktigare böra lyda sålunda: “eller af annan orsak ej längre kan etc.“

Derjemte torde det tillåtas telegrafstyrelsen, som i likhet med styrelserna
för tull- och postverken antager, att med det i början af bestämmelserna
rörande ålderstillägg förekommande uttrycket, “efter viss tids fort 2 -

satt innehafvande af samma tjenstafses innehafvande under viss tid af
tjenst i samma grad, att härmed få i underdånighet uttala önskvärdheten
deraf, att nämnda uttryck varder förtydligadt.

I fråga om det anslag, som erfordras till vikariats ersättning, extra
biträden och renskrifningskostnad, har komitén hemstält,

att, med upptagande härför af 12,000 kronor såsom förslagsanslag, i
afseende å dispositionen af detsamma måtte meddelas bestämmelser, som
hufvudsakligen öfverensstämma med hvad för generalpoststyrelsen uti dess
instruktion af den 5 december 1873 finnes föreskrifvet, nämligen dels att
aflöningen till extra biträde icke i något fall må bestämmas till belopp,
öfverstigande hvad som å poststaten finnes för kontorsskrifvare anslaget, dels
ock att efter hvart års utgång skall hos Eders Kongl. Maj:t göras underdånig
anmälan rörande fördelningen af de medel, som till extra biträdens
aflönande blifvit använda.

Hvad sjelfva summan af nämnda anslag beträffar, befarar telegrafstyrelsen,
att, sedan derifrån afdragits hvad som på förhand kan ungefärligen
beräknas att åtgå till vikariats ersättning och renskrifningskostnad, eller
omkring 3,600 kronor, det återstående beloppet, 8,400 kronor, skall blifva
alltför knappt till aflönande af erforderliga extra biträden, hvilkas hittills
varande antal måste ökas i följd af indragningen af förrådsassistenten och
de fem kammarskrifvarne äfvensom de nu å stat uppförda skrifbiträdena åt
intendenterne.

Då likväl, genom ifrågavarande summas uppförande såsom förslagsanslag,
en utväg beredes styrelsen att, när sådant finnes af behofvet oundgängligen
påkalladt, öka de extra biträdenas antal, utan att nödgas begränsa
hela ersättningen under denna rubrik inom ett visst på förhand bestämdt
belopp, som icke under något vilkor finge öfverskridas,

anser styrelsen komiténs förslag icke böra föranleda till någon vidare
erinran från styrelsens sida.

Instämmande med komitén deri, att i afseende å dispositionen af ett
anslag, hvars belopp icke blifvit i förväg begränsad^ böra meddelas särskilda
bestämmelser, så att det icke må stå vederbörande styrelse fritt att dervid
helt och hållet förfara efter godtycke,

kan telegrafstyrelsen likväl icke inse lämpligheten deraf, att, på sätt
komitén föreslagit, grunden för de föreskrifter, som här äro i fråga, skulle
hemtas från den åberopade paragrafen i den för generalpoststyrelsen gällande
instruktion af år 1873, utan anser, att för telegrafstyrelsen böra i detta

hänseende vidtagas samma eller likartade bestämmelser, som i allmänhet
gälla eller komma att gälla för de förvaltande embetsverk, hvilkas aflöningsförhållanden
på senaste tiden undergått reglering.

Enär de embeten och tjänster hos telegrafstyrelsen, hvilka antingen
förut finnas å stat upptagna och af komitén ansetts böra bibehållas, eller
hvilkas inrättande af henne föreslagits, äro sådana, till hvilka motsvarighet
förefinnes inom andra embetsverk, som nyligen blifvit omorganiserade, och
för hvilka en reglering af lönevilkoren i sammanhang dermed egt rum,

finner telegrafstyrelsen intet att i afseende å de för dessa embeten
och tjenster föreslagna aflöningsbelopp erinra.

Hvad deremot angår angelägenheten deraf, att derutöfver en andra
gradens tjensteman varder såsom ständigt biträde åt chefen för tekniska
byrån å staten uppförd samt förrådsvaktaretjensten bibehållen, äfvensom
orsaken dertill, att det till linieingeniörer af komitén föreslagna belopp af
8,000 kronor icke bör uttryckligen å staten upptagas till lika fördelning
mellan två dylika tjenstemän, utan må af styrelsen, efter omständigheterna,
användas till arvoden åt flera sådana, har styrelsen haft tillfälle att här
ofvan yttra sig.

Af de enligt styrelsens förslag till indragning ifrågasatta befattningar
äro för närvarande endast tre kammarskrifvare-tjenster besatta med ordinarie
innehafvare. Enahanda är förhållandet med den af komitén jemväl till
indragning föreslagna förrådsvaktaretjensten. De förra af dessa tjenster äro
sådana, att, så länge innehafvarne af dem i tjenstgöring qvarstå med åtnjutande
af sina nu varande aflöningsförmånér, hvari billigheten torde fordra
att det nu utgående dyrtidstillägget äfven inberäknas, en besparing i stället
kan göras i det för extra biträden afsedda anslaget.

På sådant sätt torde den nya staten, åtminstone efter all sannolikhet,
kunna bringas till tillämpning, utan att någon uppföres å särskild öfvergångseller
indragningsstat.

Med iakttagande af hvad styrelsen sålunda i underdånighet anfört och
hemställt, har styrelsen uppgjort och får till Eders Kongl. Maj:t i underdånighet
öfverlemna bilagda förslag till stat för telegrafstyrelsen, afsedd
att tillämpas från och med år 1879.

Enligt detta förslag utgör statens slutsumma 83,1.00 kronor, eller
4,800 kronor mera än hvad komitén föreslagit; men denna tillökning skulle,
på sätt ofvan redan blifvit antydt, till största delen motvägas af den nedsättning,
hvilken, i sammanhang med uppförande af en öfveringeniör å

styrelsens stat, borde ega rum i anslaget för undervisningsväsendet, och hvars
belopp lämpligen kunde bestämmas till 4,000 kronor, hvarigenom hela skilnaden
komme att utgöra allenast 800 kronor; och då, vid jemförelse med
de beräknade afiöningsförmånerna för år 1877, genom den af komitén föreslagna
omreglering skulle uppkomma en minskning i utgift af 2,185 kronor,
skulle, om det af styrelsen nu framlagda förslag till stat vinner nådigt
afseende, besparingen komma att på det hela uppgå till 1,385 kronor.

Det för beredande af ålderstillägg åt telegrafstyrelsens embets- och
tjensteman erforderliga belopp lärer, på sätt komitén föreslagit, böra likasom
hittills för hvarje år beräknas för det nästkommande året och såsom särskilt
förslagsanslag å den definitiva utgiftsstaten för telegrafverket upptagas
i sammanhang med det, som erfordras för beredande af samma förmån åt
en del af stationspersonalen.

Hvad slutligen komitén föreslagit rörande fullmakts utfärdande å tjenst
i första graden, anmälan om generaldirektörens frånvaro, vikarie för byråchef,
inspektionsresor, samt räkenskapernas afslutande och granskning, m. m.,
torde för närvarande icke påkalla något yttrande från styrelsens sida, enär
dessa frågor väl icke lära annorledes än i sammanhang med förslag till ny
instruktion för telegrafstyrelsen äfvensom, hvad särskildt beträffar räkenskapernas
granskning, med en blifvande omreglering af kammar-rätten
böra till nådig pröfning upptagas.

Löneregleringskomiténs betänkande jemte öfriga telegrafstyrelsen delgifna
handlingar i detta ärende blifva härjemte i underdånighet återstälda.

Stockholm den 6 Juli 1877.

På telegrafstyrelsens vägnar:
AXEL AKRELL.

Herman Uddenberg.