Öfverinteiidents-emMets

Statens offentliga utredningar 1879:2

Öfverinteiidents-emMets

underdåniga utlåtande

öfver

särskilda komiterades

den 16 Oktober 1877 afgifna

underdåniga betänkande och förslag

till

lönereglering in. m. för Öfverintendents-embetet.

STOCKHOLM.

ISAAO MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBO LAG, 1877.

Underdånigste memorial,

Till åtlydnad af nådig befallning genom remiss den *20 nästlidne Oktober
får öfverintendcntsembetet afgifva underdånigt utlåtande rörande det af
löneregleringskomitén den 16 i samma månad afgifna underdåniga betänkande

4

och förslag angående lönereglering in. m. för öfverintendentsembetet och
dervid anföra följande:

Da öfverintendentsembetet i de flesta delar instämmer med komiterade
rörande de förändringar inom verket, beträffande personal, arbetssätt, löneförmåner
m. m., hvilka af dem förordats, torde icke vara erforderligt att för
hvad desse uti i fråga varande ämnen yttrat anföra vidare skäl, utan anhåller
embetet att endast få vidröra de punkter uti betänkandet, beträffande
hvilka komiterades uppfattning och framställning icke kunnat af öfverintendentsembetet
delas.

Efter det komiterade vid fråga om vården af kronans under öfverintendentsembetets
inseende stälda hus och byggnader i landsorten samt om
kontrollen öfver, att byggnader fullbordas i enlighet med fastställda ritningar,
framhållit önskvärdheten och nödvändigheten deraf, att embetets myndighet
i afseende å anbefallandet af de härför nödiga resorna till landsorten
utsträcktes derhän, att detsamma finge rätt att, då det funne en sådan tillsyn
erforderlig, utan vidare omgång sjelft derom föreskrifva, samt påpekat orsakerna
hvarför, under nu rådande förhållanden, inspektions- och kontrollresorna
icke kunnat erhålla den utsträckning, som önskligt varit, bestående
bland annat deruti, att de, arkitekterna enligt gällande författningar tillkommande
reseersättningar och dagtraktamenten vore så otillräckliga, att i
de flesta fall icke ens sjelfva resekostnaden dermed betäcktes, än mindre den
förlust, de under resan lede uti sin enskilda praktik, så hemställer komitén,
att . öfverintendentsembetet må ega att, när sådant af embetet pröfvas behöfligt,
uppdraga åt någon af de vid ritnings- och byggnadsafdelningen anställde
ordinarie eller extra ordinarie tjenstemännen att företaga inspektionsresor
samt att under dylika resor må af extra ordinarie tjensteman åtnjutas,
jemte rese- och traktainentsersättning enligt gällande resereglemente, särskilt
dagarvode till belopp, som af öfverintendentsembetet, med hänsyn till
det med resan förenade uppdragets vigt och omfång, bestämmes, äfvensom
att för omförmälda ändamål må ställas till embetets disposition ett årligt
anslag, hvars belopp komitén beräknat till omkring 600 kronor.

Nu nämnda förslag har öfverintendentsembetet för sin del icke funnit
med billighet och rättvisa öfverensstämmande. Så väl af ofvan omförmälda
hemställan som af hvad komiterade längre fram uti betänkandet yttra
framgår, att för i fråga varande resor skulle anlitas icke blott de extra
ordinarie arkitekterna utan jemväl de ordinarie och af dem företrädesvis
den, hvilken enligt förslaget skulle öfvertaga de, intendenten nu åliggande
bestyr med kronans hus och lägenheter i landsorterna. Om honom yttras,
att, med hänsyn till detta åliggande, borde han ”företrädesvis af öfverinten•”dentsembetet
anlitas för de kontrollresor till orterna, embetet kan finna

”behöfliga för tillsyns utöfvande i fråga om nämnda hus, dervid äfven
”offentliga byggnadsföretag utom öfverintendentsembetets förvaltning kunde
”af honom inspekteras”, och i sjelfva verket komme väl äfven det hufvudsakliga
ansvaret i nu i fråga varande hänseende att hvila på honom. År
det sålunda önskvärdt icke blott att inspektions- och kontrollresor må så
mycket som möjligt företagas utan äfven att en dylik tillsyn hufvudsakligen
utöfvas af den bland ernbetets tjensteman, hvilken, på grund af sina tjensteåligganden,
bör i främsta rummet dervid komma i fråga, synes billigheten
fordra, att denne vid fullgörandet af nämnda åliggande icke kommer i en
jemförelsevis sämre ställning än de extra ordinarie tjenstemännen, då de
anlitas i och för uppdrag af enahanda beskaffenhet. Detta skulle emellertid,
om komiterades förslag i denna del antoges, utan tvifvel blifva händelsen,
enär den förre icke erhölle annan ersättning för sina resor, än den, enligt
komiténs eget medgifvande, högst otillräckliga, hvilken på grund af gällande
resereglemente tillkommer honom, men de senare deremot egde att derutöfver
uppbära särskildt dagarvode, och till följd af nämnda förhållanden skulle
han derjemte intaga eu sämre ställning än den andre ordinarie arkitekten,
till hvilkens åligganden det icke skulle höra att företaga embetsresor i landsorten.
Under dylika omständigheter är det ganska antagligt, att den nu i
fråga varande ordinarie arkitekten, långt ifrån att uppmuntras till eu trägen
tillsyn öfver byggnaderna i landsorten, snarare skulle söka undandraga sig
ett åliggande, som för honom medförde icke blott sämre lönevilkor och
större personliga uppoffringar, än den andre ordinarie arkitekten, med hvilken
han skulle vara likstäld, behöfde vidkännas, utan äfven gjorde tjensten i
och för sig så föga eftersträfvansvärd, att det torde vara tvifvel underkastadt,
huruvida någon duglig arkitekt kunde befinnas villig att densamma öfvertaga.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får öfverintendentsembetet
underdånigst föreslå, att under inspektions- och kontrollresor till landsorterna
så väl de ordinarie tvänne arkitekterne, som de extra ordinarie tjenstemännen
må, utaf det för sådant ändamål föreslagna anslagsbelopp, komma i åtnjutande
af särskildt dagarvode på sätt i öfrigt, som komiterade föreslagit.

Emot den af komitén föreslagna stat för öfverintendentsembetet har
embetet icke funnit skäl till anmärkning i annat afseende, än beträffande
de för de båda arkitekterna upptagna aflöningsbelopp, hvilka föreslagits till
1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar. Den nu varande
aflöningen för förste arkitekterna, utgörande jemte dyrtidstillägget 2,400
kronor, är redan under nu rådande förhållanden så låg, att, äfven om dessa
förhållanden förblefve oförändrade, en tillökning i densamma vore af behofvet
påkallad, och komiterade hafva sjelfve erkänt detta, då de yttra : att, ”sedan
”arkitekten efter genomgången 6 å 8-årig lärokurs inhemtat de insigter, som för
”arkitektyrkets utöfvande äro erforderliga, och i många fall genom utländska

6

”studierosor fullkomnat desamma, antages lian till extra ordinarie arkitekt i
”embete! utan lön och med ringa arvode; och först efter mångårig tjenstgöring
kan han hoppas vinna befordran till ordinarie arkitekt. Den låga aflöpning,
som tillkommer honom i denna egenskap — — gör det nödvändigt för
”honom, om han skall kunna förvärfva sin utkomst, att vid sidan af tjensten

”utöfva enskild verksamhet--. Staten kan ej heller fordra, att personer, som

”i den enskilda företagsamheten kunna vinna riklig utkomst, skola för en
"obetydlig och för lefnadsbehofven otillräcklig aflöning, med åsidosättande af
"denna verksamhet, offra hela sin tid åt statens tjenst” o. s. v. Om sålunda
otillräckligheten af denna aflöning varit i ögonen fallande redan nu, torde
den ringa förhöjning, som af komiterade derå föreslagits, icke blifva tillräcklig
under de förändrade förhållanden, hvilka arkitekten enligt samma förslag
skulle blifva underkastad. Under det nämligen för närvarande finnas sju
ordinarie arkitektplatser, förutom intendentens, upptager den föreslagna nya
staten icke mer än två sådane. Följden af eu dylik tjensteindragning blifver
naturligtvis, att den mångåriga tjenstgöring, hvilken en extra ordinarie arkitekt
redan nu måste underkasta sig, innan han kan vinna befordran till ordinarie
arkitekt, i vida betydligare mån skall utsträckas, då endast två ordinarie
platser finnas att bekläda, och har han väl, efter en mer än tjuguårig
tjenstgöring såsom extra ordinarie arkitekt, — den äldsta af de nu varande
extra ordinarie tjenstemännen i öfverintendentsembetet har derstädes varit
anställd i 19 år — vunnit befordran till ordinarie tjenst, inträder han, om nu
i fråga varande förslag antages, äfven vid denna befattning uti förhållanden,
icke obetydligt ofördelaktigare än dem, under hvilka den ordinarie arkitekten
för närvarande arbetar. Med sin tjenst inom öfverintendentsembetet liar nemligen
denne rättighet att förena annan tjenstebefattning å rikets, riksdagens
eller kommunens stat, och deraf hafva äfven de fleste embetets arkitekter
begagnat sig. Sålunda är för närvarande intendenten tillika professor och
sekreterare vid kongl. akademien för de fria konsterna, en andre arkitekt
innehar lärarebefattning vid nämnda akademi och två sådane tjenster å kommunens
stat. Denna rättighet skulle nu upphöra, och arkitekterne följaktligen
för lefnadsbehofvens fyllande hänvisas till den ringa aflöningen inom öfverintendentsembetet
jemte hvad de å enskild praktik kunde förtjena, hvilket
alltid blifver underkastad! vexlande konjunkturer och sålunda omöjligt att
ens ungefärligen till beloppet beräkna. Då härvid jemväl tages i betraktande,
att det försenade tillträdet till ordinarie befattning och den då erhållna
obetydliga aflöningen inverka på den blifvande pensionsrätter torde med
skäl kunna befaras, att svårighet skall uppstå att, på ofvan berörda vilkor,
kunna vid öfverintendentsembetet fästa personer i besittning af den artistiska
bildning och de egenskaper i öfrigt, som erfordras för att på eif tillfredsställande
sätt fylla en ordinarie arkitektplats inom embetet.

7

Med stöd af hvad sålunda anförts, hemställer öfverintendentsembetet
i underdånighet, att de två ordinarie arkitekternas aflöning må, förutom
tjenstgöringspenningarne, 1,200 kronor, bestämmas till samma belopp, som
de nu åtnjuta i lön och dyrtidstillägg eller 2,400 kronor. Hela lönebeloppet
för hvar och en af dem skulle derigenom upgå till 3,600 kronor eller 600
kronor mera, än hvad af lcomiterade föreslagits, och med bibehållande i
öfrig! af de uti komiterades förslag till stat upptagna belopp skulle dennas
slutsumma alltså ökas med 1,200 kronor eller till 35,600 kronor.

I fråga om verkets styrelse hafva komiterade i hufvudsaken föreslagit
bibehållande af nu gällande sätt så väl för dess sammansättning som för
beslutens fattande, men ansett att, i motsats mot hvad för närvarande -eger
rum, arkitekternes ständiga närvaro vid embetets sammanträden icke vore
nödvändigt; chefen dock obetaget att efter behof affordra dem upplysningar
och utredningar i förekommande frågor. Då emellertid det nu vanliga sättet
för ärendenas behandling, grundadt på instruktionens föreskrift, att deskola
afoöras af öfverintendenten i närvaro af intendenten och sekreteraren samt

o

dem bland arkitekterne, som öfverintendenten kan finna skäligt tillkalla,
visat sig ur mer än en synpunkt gagneligt, enär samarbetet mellan flera
så väl medgifver en mångsidigare och grundligare utredning och pröfning af
ärendena som ock utöfvar ett välgörande inflytande vid bildandet af kunnige
och skicklige arkitekter, på samma gång det bereder desse tillfälle till förvärfvande
af kännedom om de löpande ärendena, af vigt för dem vid inträffande
förordnande, så har öfverintendentsembetet trott det vara lämpligt,
om fortfarande finge på öfverintendenten ankomma att vid ärendenas behandling
tillkalla de ordinarie arkitekterna för att densamma öfvervara.

Vidkommande de för hyror och genom försäljning af obrukbara
materialier o. d. tillfälligtvis inflytande medel hafva komiterade föreslagit,
att de icke må såsom nu af embete t direkt användas, utan till statsverket
redovisas; men, i betraktande åt'' det för sitt ändamål knappa statsanslaget
till byggnader och reparationer, får öfverintendentsembetet underställa Eders
Kong!. Maj ds nådiga bepröfvande, huruvida icke i fråga varande medel
må fortfarande få af embetet disponeras på samma sätt som omförmälda
anslag, särdeles som bland inkomster af berörda beskaffenhet ingått sådane
poster som brandskadeersättningar, under sistlidet år uppgående till ett belopp
af 4,676 kronor 50 öre, öfver hvilka för de brandskadade byggnadernas
snara iståndsättande måste kunna omedelbarligen förfogas.

Slutligen får öfverintendentsembetet, med återställande af remissakten,
underdånigst anhålla, att, då komiterades nu afgifna betänkande och förslag,
derest det vinner nådigt godkännande, måste föranleda utarbetandet af förändrad
instruktion för embetet, Eders Ivongl. Maj:t täcktes i nåder med -

8

gifva embetet att, i sammanhang med afgifvandet af förslag härom, inkomma
med de underdåniga erinringar i frågor, hvilka icke angå aflöningsstaten,
hvartill omständigheterna kunna anses föranleda. Stockholm den 6 November
1877.

Fr. D ÅR DEL.

Ang. Alströmer.