INNEFATTANDE VISSA BESTÄMMELSER ANGÅENDE LAGASKIFTEN I JUCKASJÄRVI OCH ENONTEKIS SOCKNARAF NORRBOTTENS LÄN (Statens offentliga utredningar 1909:1)

FÖRSLAG

TILL

LAG

INNEFATTANDE VISSA BESTÄMMELSER ANGÅENDE LAGA
SKIFTEN I JUCKASJÄRVI OCH ENONTEKIS SOCKNAR
AF NORRBOTTENS LÄN

AFGIFVET DEN 30 APRIL 1907.

06 6/07

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1909

TILL KONUNGEN.

Genom beslut den 9 i denna månad har Eders Kungl. Maj:t
uppdragit åt den för omarbetning af skiftesstadgan m. m. tillsatta
kommitté att i enlighet med angifna grunder utarbeta förslag till sär -

skilda bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis
socknar af Norrbottens län.

Till fullgörande af detta uppdrag får kommittén härmed underdånigst
öfverlämna förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
angående laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens
län, jämte motiv till förslaget.

Stockholm den 30 april 1907.

G. RIBBING.

Carl Cederström.

Ad. Wiklund.

D. Persson

i Tallberg.

Karl Grubbström.

MOTIV.

‘

I underdånig skrifvelse den 28 december 1903 har Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i Norrbottens län hos Kungl. Maj :t gjort framställning
om åtgärder till underlättande för delägarna i skifteslag inom Juckasjärvi
och Enontekis socknar af laga skiftens åstadkommande. Härvid
har Kungl. Maj :ts befallningshafvande framhållit, att inom dessa socknar
icke, såsom i vissa socknar inom Norrbotten varit fallet,_ i sammanhang
med afvittringen fördelning af jorden mellan de särskilda brukningsdelarna
inom de af afvittringen omfattade samfälligheterna ägt rum.
Laga skiften inom ifrågavarande socknar vore således att förvänta i
stor utsträckning och hade redan begärts samt delvis äfven fullbordats
inom en del byar inom Juckasjärvi socken. Till följd af jordens i stort
sedt jämförelsevis ringa värde och de stora vidder, som i anledning däraf
tilldelats de olika samfälligheterna, ställde sig emellertid dylika förrättningar
i dessa trakter, därest de skulle utföras efter samma grunder
som i öfriga delar af riket, synnerligen kostsamma.

Enligt den utredning, som i detta ärende lämnats för förhallandena
uti ifrågavarande trakter, finnas inom Juckasjärvi socken 20 byar, hemman
och nybyggen med tillhopa 54 33/64 mantal, vid tiden för skrifvelsens
aflåtande fördelade på omkring 250 brukningslägenheter. Efter det V4
af skogsanslaget afsatts till allmänning, utgör den areal, som genom afvittringsutslaget
tilldelats byar, hemman och lägenheter omkring 290,285
hektar. Härtill kommer arealen af vissa inom byområdena för särskilda
ändamål afsätta platser, omkring 994 hektar. Inom Enontekis socken
finnas 15 skifteslag, däri inberäknade enstaka hemman och nybyggen,
med tillhopa 10 31/64 mantal, vid angifva tid fördelade på ett sextiotal
brukningsdelar. Den areal, som föreslagits tilldelad byar, hemman och
lägenheter, utgör omkring 142,798 hektar, hvartill kommer omkring 79
hektar för särskilda ändamål afsätta platser.

Skifteskostnaderna hafva af Kungl. Maj :ts befallningshafvande beräknats
till i medeltal 2 kronor 15 öre för hektar, under förutsättning
att mätningarna ej äga rum i större skala, än som är oundgängligen af
nöden. Sammanlagda kostnaden för skifte af hela den enligt det föregående
byar, hemman och lägenheter tilldelade mark inom Juckasjärvi

socken skulle enligt denna beräkningsgrund uppgå till omkring 626,250
kronor. Motsvarande siffra för Enontekis socken har beräknats till omkring
307,185 kronor. I dessa belopp äro emellertid endast inräknade
de egentliga förrättningskostnaderna och utflyttningskostnaderna men
däremot icke handtlangningskostnaderna och ej heller de utgifter, som
vid blifvande skiften kunna beräknas komma att föranledas af föreskrift
likvider, af väganläggningar och af nya behof af hägnader. Inberäknadt
äfven dessa kostnader har Kungl. Maj :ts befallningshafvande
ansett den totala skifteskostnaden böra uppskattas i rundt tal till för
Juckasjärvi socken 962,000 kronor och för Enontekis socken 472,000
kronor.

Taxeringsvärdet af fast egendom för år 1905 utgjorde inom Juckasjärvi
taxeringsdistrikt för jordbruksfastighet 753,300 kronor och för
annan fastighet 31,700 kronor eller tillhopa 785,000 kronor samt inom
Enontekis taxeringsdistrikt för jordbruksfastighet 68,700 kronor och för
annan fastighet 3,300 kronor eller tillhopa 72,000 kronor.

Med afseende^ å nämnda omständigheter och andra för dessa orter
egendomliga förhållanden har Kungl. Maj :ts befallningshafvande ansett,
att invånarna i Juckasjärvi och Enontekis socknar i allmänhet
icke förmådde bära de med ett allmännare skiftande af jorden förenade
kostnader, och att följaktligen åtgärder måste vidtagas för att skydda
dem mot de för de flesta af dem ruinerande följder, ett vidsträcktare användande
af skiftesvitsordet skulle medföra. Därvid har emellertid
Kungl. Maj :ts befallningshafvande framhållit, att med den lifliga öfvertygelse,
Kungl. Maj :ts befallningshafvande hyste, att laga skiften vore en
synnerligen verksam häfstång för jordbrukets höjande, Kungl. Maj :ts befallningshafvande
ingalunda ville ifrågasätta någon undantagslagstiftning
i ändamål att genom ändrade bestämmelser angående skiftesvitsord
eller annorledes försvåra eller motverka tillkomsten af dylika förrättningar,
utan att Kungl. Maj :ts befallningshafvande ansåge enda
möjliga utvägen för frågans lösning vara, att staten lämnade afsevärda
bidrag till gäldande af skifteskostnaderna.

Sedan yttranden öfver denna framställning infordrats från dels landtmäteristyrelsen
dels ock kammarkollegium och statskontoret, samt Kungl.
Maj:ts befallningshafvande inkommit med vidare anförande i ärendet,
har detta den 27 mars 1907 i statsrådet anmälts af chefen för jordbruksdepartementet,
som därvid anfört, bland annat, att han i likhet med de
i ärendet hörda myndigheterna ansåge, att staten borde göra allt, hvad
som kunde göras, för att åt landtbruket uti ifrågavarande trakter gifva
den lyftning^ hvaraf det vore mäktigt. Ej heller kunde han undgå att
inse, att invånarna i dessa socknar skulle allt för hårdt betungas af de

med jordens skiftande förenade kostnaderna, om ej staten trädde emellan
och i väsentlig män bidroge till desamma, och att den omständigheten,
att inom öfriga socknar i Torneådalen staten antingen lämnat sådant
bidrag eller till väsentlig del bekostat jordens skiftande, borde anses gifva
äfven invånarna i nu ifrågavarande socknar ett visst anspråk på statens
mellankomst i samma syfte.

Emellertid kunde det starkt ifrågasättas, om ej en betydande inskränkning
af skiftenas omfattning från olika synpunkter skulle vara
önsklig. De omständigheter, som gjorde det af vikt för ett intensivare
jordbruk, att jorden underkastades sådant skifte, som kunde tillåtas
blifva för framtiden beståndande, gällde icke lika obetingadt i fråga om
skogshushållningen. Vid denna läge nämligen resultatet af nedlagdt
arbete och offrade kostnader särskildt i de norra delarna af landet till
följd af skogens långsamma återväxt så fjärran, att hågen att offra för
framtiden måste icke oväsentligt slappas. En ordnad skogshushållning
förutsatte fast hellre särskildt i dessa trakter, att skogen skulle vara i
händerna på en ägare, hvars tillvaro sträckte sig utöfver den tid, som
representerades af individernas lifslängd.

Äfven från andra synpunkter vore, hvad nu ifrågavarande socknar
anginge, önskligt, att skiftena begränsades till att hufvudsakligen afse
den egentliga åker, ängs- och odlingsmarken.

Innan denna fråga blifvit afgjord, läte det sig ej göra att på tillförlitligt
sätt beräkna det belopp, hvarmed staten borde bidraga till laga
skiften inom samma socknar. På grund häraf ansåge departementschefen,
att innan vidare åtgärder vidtoges i anledning af Kungl. Maj :ts
befallningshafvandes förevarande hemställan, det måste tillses, om ej,
hvad Juckasjärvi och Enontekis socknar anginge, sådana ändringar borde
genomföras i skiftesstadgans bestämmelser, att skiftenas omfattning
blefve begränsad i enlighet med de sålunda angifna grunder, och ifrågasatte
departementschefen om ej öfverhufvudtaget all skogsmark, som
icke för vinnande af redigt skifte måste ingå i delningen, kunde lämnas
oskiftad.

Det kunde visserligen häremot invändas, att genom en dylik anordning
ej vore på tillbörligt sätt sörj dt för skogarnas bevarande, då
den enligt lag delägare i oskift skog medgifna nästan obegr-änsade rätten
till husbehofsafverkning af erfarenheten visat sig medföra förödelse af
den samfällda skogen, och att därför jämväl så mycket af skogsmarken
borde skiftas, att hvarje delägare erhölle skog nog till husbehof.

Korrektivet mot angifna olägenhet syntes emellertid icke vara att
söka så mycket i skogens skiftande som snarare i sådana ändringar i

fe. ..

gällande lagstiftning angående rätten till nyttjande af oskift skog, att
dennas ändamålsenliga skötsel därigenom tryggades.

Då emellertid de sålunda berörda lagstiftningsfrågor vore af beskaffenhet
att enligt gällande bestämmelser höra behandlas icke inom jordbruksdepartementet
utan inom justitiedepartementet, blef på hemställan
af departementschefen ärendet öfverlämnadt till justitiedepartementet
för att där vinna den på sistnämnda departement beroende behandling,
hvartill omständigheterna kunde finnas föranleda.

Därefter har ärendet den 9 april 1907 blifvit af chefen för justitiedepartementet
åter i statsrådet anmäldt, hvarvid föredraganden anfört:

»Med hänsyn till hvad i ärendet förekommit, anser jag det vara
ställdt utom allt tvifvel, att gällande skiftesstadgas bestämmelse därom,
att vid laga skifte all skifteslagets mark skall i skiftet ingå, icke lämpar
sig för ifrågavarande nordliga och oländiga trakter, utan att delning af
jord under de former, som i skiftesstadgan utstakas, där kan med fördel
ifrågakomma allenast såvidt angår den för det egentliga jordbruket användbara
marken. Hvad vid afvittringen till byar och hemman utlagts i
vidsträckt och vanligen föga värdefull afrösningsjord synes alltså fortfarande
böra bibehållas såsom samfälldt, i den män sådant icke verkar hindrande
för en lämplig och fördelaktig delning af den egentliga inägojorden.
För möjliggörande af en jorddelning i enlighet med nu angifna
grunder kräfves emellertid, såsom chefen för jordbruksdepartementet anmärkt,
särskilda bestämmelser, hvilka för ifrågavarande socknar träda
i stället för motsvarande föreskrifter i skiftesstadgan. Uppgörande af förslag
till sådana bestämmelser synes mig lämpligen böra uppdragas åt den
enligt Kungl. Maj :ts beslut den 5 oktober 1906 för revision af skiftesstadgan
och därmed sammanhörande författningar tillsatta kommitté.
»

Departementschefen hemställde förty, att Kungl. Maj :t måtte
uppdraga åt nämnda kommitté att, oberoende af det kommittén i öfrigt
lämnade uppdrag, skyndsamt till Kungl. Maj :t inkomma med förslag
till sådana särskilda bestämmelser angående laga skiften inom Juckasjärvi
och Enontekis socknar, som, med tillämpning i öfrigt af skiftesstadgans
föreskrifter, vore erforderliga för jorddelningens ordnande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af chefen för jordbruksdepartementet
angifna grunder; och blef denna hemställan af Kungl. Maj:t
bifallen.

Till fullgörande af det kommittén sålunda lämnade uppdrag har
kommittén utarbetat förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
angående laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis socknar af Norrbottens
län.

Det af chefen för jordbruksdepartementet angifna syfte med ifrågavarande
lagstiftning har kommittén funnit innebära, att skiftena skulle
begränsas till att hufvudsakligen omfatta allenast den för egentligt jordbruk
lämpade mark, samt att förty skogen, äfven i hvad den afsåge att
fylla delägarnas husbehof, skulle från skiftet uteslutas. Kommittén har
i anslutning härtill föreslagit, att i skiftet skall intagas afrösningsjord,
endast i den män sådant oundgängligen erfordras för beredande af möjlighet
för inrösningsjordens sammanförande i lämpliga områden. I
följd af inägornas spridda belägenhet kommer emellertid på detta sätt
alltid någon mindre del af afrösningsjorden att medfölja dessa och sålunda
att bidraga till fyllandet af åtminstone de nuvarande ägolotternas
oundgängligaste behof af skogsprodukter, en omständighet ägnad att
minska den tvekan, som eljest måhända kunde råda angående lämpligheten
af att från skifte utesluta ej allenast för afsalu afsedd skog utan
äfven husbehof sskogen. Till förekommande af att husbehof saf verkningen
skall leda till vanvård af och misshushållning med skogen torde
emellertid, på sätt vid ärendets föredragning i statsrådet antydts,
blifva af nöden att snarast möjligt genom lagstiftning reglera rätten
till nyttjande af oskift skog.

De ägor, som efter ofvan angifna grund kunna komma i fråga att
delas, äro i första hand tomter, odlad jord samt den odlingsbara mark,
som ligger någorlunda i samband med den odlade jorden eller som bildar
så stora sammanhängande områden, att de lämpa sig för själfständiga
jordbruk. Att i skiftet intaga möjligen odlingsbara områden, som hvarken
hafva sådant läge, som ofvan nämnts, eller den storlek och beskaffenhet,
att de ägna sig till upptagande af själfständiga jordbruk, skulle tydligen,
utan att bereda delägarna någon synnerlig nytta, vålla kostnader och
svårigheter vid skiftesläggningen.

Med hänsyn till boskapsskötselns stora betydelse för dessa trakter
och det däraf betingade krafvet att för kreaturens vinterutfodring i
största möjliga utsträckning tillgodogöra den naturliga gräsväxten bör
därjämte i skifte ingå den ängsmark, som genom sin beskaffenhet och
sitt läge är tjänlig till slåtter, samt mark, som genom röjning eller vattenledning
kan beredas till sådan äng.

Vid afvittringen hafva till ett flertal byar lagts utom deras områden
å vidliggande kronomark belägna slåtterlägenheter, s. k. ströängar. Vissa
skifteslag äga jämväl inom annan bys rågång befintliga ängar. Någon
anledning att från delningen utesluta sådana ströängar och lägenheter
föreligger ej. Kommittén har därför upptagit dem såsom föremål för skifte.

Däremot torde utan olägenhet kunna uteslutas sådana inom skifteslagets
afrösningsjord kringspridda ängar, som antingen lämna så obetydlig

afkastning eller äro belägna på så stort afstånd från den odlade marken,
att de icke kunna med fördel användas till slåtter.

Då det för beredande af redigt skifte är nödigt, att den däri ingående
mark bildar formliga, af räta linjer begränsade områden, samt
det jämväl är af vikt, att antalet sådana områden i möjligaste måtto
nedbringas, måste tydligtvis i skiftet medtagas delar af afrösningsjorden.
Därvid måste emellertid i hvarje fall tillses, att ej så mycket af sistnämnda
jord^ medtages, att det med ifrågavarande bestämmelser afsedda
ändamål äfventyras.

Af dessa förutsättningar följer, att ängar, som äro belägna i närheten
af byn tillhörig odlad eller odlingsbar mark, skola med denna sammanläggas
till ett område. På samma sätt böra behandlas mera aflägsna
slåtterlägenheter, hvilka genom mellanliggande ängar äro med den odlade
eller odlingsbara jorden förbundna till en naturlig komplex. Aflägsnare
slåtterlägenheter, med hvilka detta icke är händelsen, böra
åter utläggas till särskilda skiften, därvid dock, dels för inskränkande af
skiftenas antal, ängar, som ligga i hvarandras närhet, böra medelst tillläggande
af mellan dem befintlig afrösningsjord sammanföras till ett
skifte och dels° till enstaka slåtterlägenheter, hvilka till äfventyrs böra
i delningen inga, bör utläggas så mycket afrösningsjord, som erfordras för
att gifva dessa vanligen till formen oregelbundna och till utsträckningen
växlande områden en lämplig begränsning.

Att efter dessa grunder bestämma skiftets omfattning kommer gifven?8
att blifva en synnerligen grannlaga uppgift, förenad med afsevärda
svårigheter. Det kan därför icke lämpligen öfverlämnas åt delägarna ensamma
att besluta i denna fråga. Icke heller torde det böra ankomma
a skiftesmannen och godemännen att å det allmännas vägnar framställa
förslag om inskränkning af skiftesområdet. Det har därför funnits nödigt
att uppsöka ett annat korrektiv mot obehörigt utsträckande af
skiftet; och har kommittén ansett, att detta säkrast skulle vinnas genom
att ett särskildt ombud för bevakande af det allmännas intresse af
skiftets begränsande förordnades att närvara vid alla de tillfällen, då
fragan om skiftets omfattning behandlades, med befogenhet att framställa
yrkanden, mot hvilka hvarken delägarna eller förrättningsmännen
finge utan underställning till ägodelningsrätten bestämma om denna
fråga. Med säkerhet torde kunna förutsättas, att Kungl. Maj :ts befallningshafvande,
som det skulle åligga att meddela förordnandet, komme
att till ombud utse fullt kompetenta personer; och synes alltså med
nu nämnda anordning trygghet böra vinnas mot felaktig tillämpning
af ifrågavarande bestämmelse.

Att jemväl delägarna böra få öfva inflytande på skiftets omfattning
till skydd för, att skiftet på för dem menligt sätt inskränkes, är
naturligt; och har för sådant ändamål föreslagits, att jämväl samtliga närvarande
delägares godkännande af den plan för skiftets omfattning, som
af förrättningsmännen uppgöres, skall vara erforderligt för planens omedelbara
tillämpning. Beträffande förfarandet, i fall godkännande af nämnda
kronoombud eller någon af delägarna uteblifver, hafva föreskrifter
lämnats i öfverensstämmelse med bestämmelsen i 88 § skiftesstadgan
angående pröfning af fråga om utläggande af flera skiften än i
allmänhet är medgifvet.

Af de sålunda angifna grunder för delningsområdenas bestämmande
torde det blifva en följd, att i åtskilliga skifteslag delningen kommer att
omfatta flera mer eller mindre aflägset från hvarandra belägna områden.
I sådana fall lärer det stundom möta särskilda svårigheter att hålla antalet
af de hvarje delägare tillkommande skiften inom de i skiftesstadgan
stadgade gränser. För att i någon mån minska dessa svårigheter
har det föreslagits, att den från delningen uteslutna mark icke skall inräknas
i antalet tillåtna skiften.

Då för bestämmande af den mark, som bör i skiftet ingå, ej lärer
erfordras annan uppmätning än den vid afvittringen verkställda, i vissa
fall måhända med komplettering i afseende å särskilda områden, samt
nedbringande i möjligaste mån af skifteskostnaden är af yttersta vikt
vid skiften i dessa trakter, har föreskrifvits, att omförmälda bestämmande
skall ske, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen
företages och alltså före den egentliga ägomätningens påbörjande, samt
att till utmärkande af det föreslagna skiftesområdet skall användas afvittringskartan,
hvilket utan olägenhet bör kunna ske.

Vid tillämpning af de grunder för begränsande af skiftes omfattning,
som ofvan angifvits, lärer det stundom komma att inträffa, att från
delningen uteslutes viss ängsmark, som varit och äfven efter skiftet
blifver häfdad under något af hemmanen samt jämväl tagits i beräkning
vid bestämmande af dettas skattetal. Skulle i sådant fall skattetalet
komma att vid skiftet användas såsom delningsgrund, kunde därigenom
mera af den i delningen ingående ängsmark komma att tilläggas detta hemman,
än som däraf rätteligen belöpte å detsamma. Då emellertid den
för ifrågavarande landsdel gällande 77 § i Kungl. Res. på allmogens besvär
den 29 november 1756 synes gifva vid handen, att häfden skall utgöra
delningsgrund för inrösningsjorden, har något stadgande till förekommande
af en orättvisa af ofvan antydda slag ej ansetts erforderligt.

På grund af förut omhandlade bestämmelser skulle största delen af
skogsmarken med inom densamma belägna impediment komma att

uteslutas från skiftet. Emellertid torde i framtiden förhållanden kunna
inträffa, som göra det önskligt, att en möjlighet hålles öppen att få äfven
den sålunda. utGslutna marken uppdelad. Med förbättrade kommunikationer,
stigande kunskap om jordens rätta skötsel och om möjligheten
att frånvinna den afkastning samt med folkstockens tillväxt kan
det lätt inträffa, att jord, som nu anses oanvändbar för jordbruk, visar
sig kunna med fördel göras till föremål för en intensivare bearbetning.
I den män dylik mark i större utsträckning kan göras till föremål för
odling, intrader ock behofvet af dess skiftande. Förslaget torde hafva
tagit erforderlig hänsyn till framtidens kraf i detta hänseende genom
stadgandet i 5 §, att med Konungens tillstånd äfven den ursprungligen
från ° skifte uteslutna marken må kunna få skiftas. Att, med förbehåll
af sådant tillstånd, en hvar delägare i skifteslaget skulle äga påkalla
dylikt ^skifte, torde framgå af 2 § skiftesstadgan.

Då frågan om skiftes omfattning är af den betydelse för det allmänna,
att talan mot ägodelningsrättens afgörande däraf bör kunna å
det allmännas vägnar fullföljas, har föreskrift därom lämnats.

Enligt förslaget skulle den nya lagen träda i kraft genast efter utfärdandet.
Att göra den nya lagen tillämplig på skifte, som fortskridit
sa långt, att ägomätningen redan afslutats, synes dock icke lämpligt.
Det har därför föreslagits sådant undantag från förut angifna föreskrift
om lagens trädande i kraft, att där skifte fortskridit så långt, att ägomätningen
redan afslutats, den nya lagen ej skulle vara tillämplig.

LAGFÖRSLAG.

Förslag

till

LAG,

innefattande vissa bestämmelser angående laga skiften i Juckasjärvi och
Enontekis socknar af Norrbottens län.

Härigenom förordnas, att jämte de angående laga skifte i allmänhet
gällande föreskrifter, såvidt de ej strida mot hvad här nedan stadgas,
skola beträffande laga skiften i Juckasjärvi och Enontekis socknar af
Norrbottens län följande bestämmelser gälla till efterrättelse.

1 §•

I skifte skola utom för det fall, hvarom i 5 § sägs, icke inga andra
skifteslagets ägor än:

1) tomtplatser och odlad jord samt den odlingsbara mark, som i anseende
till läge, omfattning och jordens beskaffenhet ägnar sig till upptagande
af själfständiga jordbruk eller lämpligen kan sammanläggas

med förutvarande jordbruk; o , ,

2) den äng inom skifteslagets rågång, som pa grund af beskaffenhet
och läge med fördel kan till slåtter användas, samt den mark, som genom
röjning eller vattenledning kan till sådan äng beredas;

3) utanför skifteslagets område belägna ströängar;

4) af den återstående jorden så mycket, som erfordras för att till
sammans med den under 1) och 2) upptagna mark bilda formliga, sa vidt
möjligt sammanhängande och af räta linjer begränsade områden.

2 §•

För urskiljande af den mark, som enligt 1 § bör i skifte ingå, skola
skiftesmannen och godemännen, innan vidare åtgärd i afseende å skiftesberedningen
företages, efter undersökning å marken samt öfverläggning
med delägarna och det kronoombud, hvarom i 6 § förmäles, upprätta
provisionel! plan, som skall af landtmätaren utmärkas å delägarnas
exemplar af afvittringskartan eller, om sådant ej är tillgängligt, å
en genom landtmätarens försorg anskaffad kopia af samma karta.

Godkännes denna plan af samtliga närvarande delägare samt af
kronoombudet, lände den till efterrättelse vid skiftet, men i annat fall
skola skiftesmannen och godemännen, sedan de skäl noga upptagna
blifvit, som å ena eller andra sidan anföras, i frågan meddela utlåtande
samt inom fjorton dagar därefter öfversända detsamma jämte karta
och handlingar till ordföranden i ägodelningsrätten, hvilken rätt har
att efter verkställd granskning i ämnet förordna.

3 §•

Skifte å ägor, som, efter ty här förut är stadgadt, komma att delas,
verkställes med hänsikt till den lämpligaste delning å de öfriga ägorna,
när fråga därom, i den ordning här efteråt sägs, framdeles kan uppstå.

Den mark, som från skifte uteslutes, inräknas ej i antalet af tillåtna
skiften.

5 §•

Skifte å den mark, som, efter hvad nu är sagdt, skall från delningen
uteslutas, må sedermera ej äga rum, utan Konungen gifver därtill lof.
Ansökning härom ingifves till Kungl. Maj:ts befallningshafvande, hvilken
det åligger att densamma med eget yttrande till Konungen insända.

6 §•

Då fråga om skifteslagets omfattning enligt 1 § i denna lag under
förrättningen behandlas, skall särskildt förordnadt kronoombud närvara
för att öfva tillsyn öfver, att skiftet ej obehörigen utsträckes.

Detta ombud förordnas af Kungl. Maj :ts befallningshafvande, som
därom underrättar landtmätaren, hvilken det åligger att vederbörligen
kalla ombudet till de sammanträden under förrättningen, då berörda
fråga handlägges.

öfver domstols beslut i fråga, som nu nämnts, må, där skiftet förmenas
härigenom hafva gifvits större omfattning, än som öfverensstämmer
med föreskrifterna i denna lag, talan å det allmännas vägnar föras
i den ordning, som för fullföljd af kronans talan i allmänhet är stadgad.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet; i fråga om redan
påbörjade skiften dock med den inskränkning, att lagen ej äger tilllämpning,
där skifte fortskridit så långt, att ägomätningen redan afslutats.